Är Socialdemokraterna ensamma om detta menar du? Kramar inte Centerpartiet, Vänstern, Moderaterna, KD och resten av partierna också muslimer och andra främlingar?
Att just sossarna började vurma för minoritetsfrågor och rasfrämmande invandring var till största delen Olof Palmes förtjänst. Hans attityd i frågorna hade kraftigt inspirerats av juden David Schwartz och hans judiska kollegors debattinlägg i diverse judisk media de senaste tio åren.
Första gången Palme officiellt deklarerade sitt stöd och ställningstagande för "mångkultur" tror jag var 1967.
Han började då öppet uttrycka sin motvilja mot svensk nationalism (som ju bland annat dåvarande statsminister Tage Erlander ofta gav uttryck för, bland annat genom det kända citatet nedan.)
Citat:
Ursprungligen postat av Tage Erlander
Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.
Såhär sa Palme:
Citat:
Ursprungligen postat av Olof Palme
Vi finner det naturligt utifrån våra demokratiska värderingar, att de svenska judarna dels i egenskap av en gammal särpräglad minoritet i vårt land, dels i egenskap av nyinvandrare kräver att få sina kulturella och konfesionella behov tillgodosedda inom ramen för det svenska samhället. Det är en del av ett större problem som nu möter oss här i Sverige. Sverige har varit ett land, från vilket människor har sökt sig bort till främmande länder. nu söker sig människor från främmande länder till oss, och vi svenskar är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som inte är exakt som vi. Därför blir vi tafatta och trubbiga både så som samhälle och som enskilda individer, och vi har väl ännu inte som nation satt oss in i den situation som uppstår när minoriteter blir en stor och växande grupp av allt större betydelse. Och därmed har jag nått till slutorden i mitt anförande. Som anknytning till vad jag började säga om förhållandet mellan internationalism och firande av nationaldagar och nationalism skulle jag helt enkelt kunna uttrycka min tes såhär.
För vår tid är internationalism en avgörande utgångspunkt. Vad framtiden idag kräver av nuet är främst att gå över gränserna och vidga den idé om solidaritet och samverkan som så starkt funnit gensvar hos enskilda nationer. Vår främsta nationella strävan bör vara att i praktiskt gärning söka förverkliga idén om frihet och trygghet mellan folken. Men internationalism betyder utjämning och inte likriktning. Den förutsätter för att kunna vinna styrka en respekt för människors särprägel och folks identitet. För att kunna elva måste den kunna låta leva.
Nu flyttar människor i växande antal över gränserna. Vi har i Sverige stora grupper av invandrare, som på många sätt kan berika vårt samhälle. De vill finna en förankring i det svenska samhället, samtidigt som de vill värna sin särprägel och sin kultur. De vill bryta isoleringen men ändå behålla sin identitet. Vår förmåga att kunna förena en öppen attityd till invandrarnas inväxande i det svenska samhället med en respekt för minoriteternas villkor och rätt, blir ett mått på hållfastheten i vår internationalism
Ber om ursäkt för eventuella stavfel då jag skrev ner texten ovan från boken Hur Sverige blev en mångkultur (Meister Eckehart).
Det bör väl tilläggas att många socialdemokrater inledningsvis var mycket negativt inställda till mångkultur och massinvandring men att de påverkades kraftigt av debatten som pågick i pressen och de påtryckningar som vissa etniska minoriteter utövade. Det var ju också på den här tiden som rasiststämpeln först började användas för att tysta kritiker, och det tycks redan då ha varit ett ganska effektivt verktyg för några år senare så rådde det i stort total konsensus kring denna politik som nyss hade varit totalt verklighetsfrämmande.
När man tänker på det så är det ganska bisarrt och sjukt hur några få inflytelserika individer kan påverka så många och ställa till så mycket elände.
