Människans värde ju äldre man blir

Jag har filosoferat runt vad värde är och varför vissa människor verkar mer värda eller mindre värda. Ett dåligt exempel: Hakmet 20 år våldtäktsman eller Mats 20 år studerande, vem är värd mest? Visst, i detta fall beror det antagligen på vad man är för slags person och vad man tycker om olika personer men när man diskuterar ämnet människans värde, så verkar det nästan vara skrivet i sten att barn har ett högre värde än vuxna. Det är alltid mer synd när barn dör än när vuxna dör, varför är det så?

Har barnen gjort någonting extra bra så att det blir mer värda?
Har ett femårigt barn åstadkommit mer bra saker för världen än dess fader?
Är det kanske så att vi tycker det är synd att barnet inte kommer få uppleva ett helt liv som alla som blir gamla gör? I så fall, är det människan strävan efter kunskap och erfarenhet som är våran inprogrammerade mening med livet?

Själv tycker jag att det är jävligt konstigt att de mest krävande och (antagligen) mest konsumerande människor som ligger högst upp på människans värdelista.

Tankar kring detta? Vad tycker ni?

Jag tror de beror på den allmänna tanken om allas rätt till liv. En vuxen har redan fått leva sitt liv, medan barnet tvärtom har allting framför sig?

Barnet vet ju fortfarande inte vad som väntar dem, så egentligen går de ju inte miste om någonting. Det är bara äldre som vet hur det är och vill att barnen ska få uppleva det också, vilket enligt mig är fel sätt att se på saken.

Som föregående talare nämnt så ligger det förmodligen i att ett barn har hela livet framför sig medan en vuxen människa redan levt. Jag anser att alla människor innehar samma värde vid födseln men att man med tiden "höjer/sänker" sitt eget värde genom olika gärningar (Kan ta ditt exempel med våldtäktsman/studerande).

människors värde består i vad de kan åstadkomma som är värdefullt om det är det man menar med värde,
små barn har nog inte med värde att göra.
det är nog mer att de är värdelösa och hjälplösa

Olika värde vet jag inte men det handlar väl mest om att vuxna redan har fått chansen att uppleva en del av livet och den här världen. Det har dock inte ett litet oskyldigt barn fått göra, barnet har inte heller kunnat påverka någonting av den värld han eller hon föds in i. Så man kan väl se det som en tragedi att ett oskyldigt barn ska behöva dö p.g.a. (vuxna) samhällets misslyckande och aldrig få chans att testa sin potential. Man behöver ju också någon som ska sprida ens gener vidare sen.
Hoppas det blev begripligt.

finns inga värden, förutom de vi själva tilldelar. allt är värdelöst.

Då Hakmet orsakar andra lidande så faller han bort ur urvalet.

Om det är en inprogrammerad mening tycker jag låter osannolikt.
Det är väl snarare som så att man tycker synd om de som dör unga för att de inte hunnit med att uppleva allt fantastiskt som världen har att erbjuda, vilket de som dör när de är gamla redan har hunnit med.

Jag tror det handlar mer om en potential än vad man faktiskt kommer uträtta. Ett nyfött barn har hela sitt liv framför sig och kan uträtta vad som helst, man kan se det som om barnet inte har uträttat någonting men har en enorm potential. Ju äldre man blir desto mindre del av sitt liv har man framför sig och desto större del är redan avklarat och går inte att ändra på. Potentialen övergår till faktiska handlingar och därigenom förvandlas möjligheter till någonting konkret. När man närmar sig slutet av livet finns en massa handligar att värdera men nästan ingen potential, och finns ingen potential kvar är livet i princip värdelöst eftersom det ändå inte går att utnyttja till någonting. Därför värderar man ett liv med stor potential högre än ett liv med låg potential, och från det utgångsläget kan man argumentera för att barn är värda mer än gamla.