Från BUP till vuxen psyk och en massa annat

Kom precis hem från ett möte med min psykiatriker och känner mig så jävla trött, ledsen och irriterad. Jag går fortfarande på BUP eftersom att jag hade kontakt med dem ett bra tag innan jag fyllde 18 år, fick frågan om jag ville stanna eller om de skulle påskynda flytten till vuxen psyk: jag svarade att det inte var någon anledning att stressa.

Jag tog kontakt med BUP för att jag ville ha reda på om jag hade ADD/ADHD, samtidigt som jag varit djup deprimerad till och från i många år nu. Visade sig att psykiatrikern tyckte att jag hade ADHD, så har fått en massa concerta etc. utskrivet för det. Idag skiter jag fullständigt i om jag kan fokusera eller inte, då jag pga depression och ångest hoppat av skolan och sitter numera bara hemma och ugglar. Jag sover 14-18 timmar per dygn och tiden jag är vaken önskar jag att jag sov/upphörde. Vaknar med ångest varje dag pga jobbiga drömmar.

Allt detta berättade jag för honom idag. Inget av det är nyheter för honom, men eftersom att all fokus ligger på mina uppmärksamhetsproblem verkar inget annat vara relevant. Jag orkar inte längre mer, och jag kan inte få någon hjälp av BUP. Ångestdämpande eller sömntabletter skriver han inte ut av princip, och KBT kan jag inte få på BUP eftersom att jag är över 18 år. SSRN/SSRI pratade vi om men nu skjuter han bara upp det till nästa möte varje gång.

Jag kommer inte någon vart här på BUP. Gått dit i snart ett år (och en period för några år sedan för djup depression och sömnproblem) och ända skillnaden är att jag har recept på concerta/ritalin och att jag känner mig mer hopplös än tidigare. Min psykiatriker vill "lära känna mig mer" innan vi börjar med någon behandling för depression eller ångest, och jag orkar inte med den här jävla skiten längre. Jag vill byta till vuxen psyk för att kanske iaf få någon som helst hjälp.

Vad ska jag göra? Jag måste väl få min nuvarande psykiatriker att skicka vidare en remiss till vuxen psyk, och just nu verkar han vilja att jag stannar? Kan jag kontakta dem själv? Om jag går till en läkare vid sidan om för att få sobril/imovane utskrivet, måste jag hålla det för mig själv eller kan jag berätta det för min terapeut utan att jag gjort något "fel"? Har ätit det tidigare när jag inte varit i kontakt med psyk, utan att fastna i det eller missbruka alls.

Fan.

Edit: Kan tillägga att han sade att jag inte bör äta för stora doser concerta eftersom att det trotsallt innehöll amfetamin... Vilken jävla okunskap av en överläkare.

har du nyss fyllt 18?

Iom. att du är vuxen nu så är det egentligen vuxenpsykiatrin som ska ta över. Det kanske beror på att det är väldigt långa köer till vuxenpsyk som gör att du får gå kvar på bup sålänge.

Nä, varit över 18 och på BUP i 7-8 månader. Står i kö, men tror inte de har bett dem prioritera mig.

Va konstigt att han vägrar ge dig ssri eller snri. För det första så är du över 18 nu och man använder både fluoxetin och sertralin på barn tom. Litium och neuroleptika. Men hon el. Han kanske vill att du ska testa terapi. Vissa läkare är inte så pigga på att skriva ut psykofarmaka till ungdomar frånsett centralstimulerande

Jag har varit på BUP hela mitt liv...de gjorde ALDRIG något åt min deprission....dom bara ''nämen det går bra'' sen nu när jag blivit sjuk osv...(vill helst inte gå in på detaljer) så har dom tvångs intagit mig på nått BUP förvaringsställe...snälla du låt inte BUP ta in dig på något..DET ÄR ETT HELLVETE och man kommer ALDRIG ut (

Jag gick till BUP innan jag fyllde 18. Nu är man 19 så jag går till vuxen psykiatrin.