Hur kan man hjälpa en missbrukare?

Hej!
Har en vän som missbrukat under längre tid men nu har fått hjälp via metadonprogrammet, hon har varit ren under längre perioder men sedan i sommars har återfallen kommit tätare. Tack och lov har hon inte tagit de massiva mängder som togs förr, ännu. Jag är livrädd att hon får ett till återfall och att det kan bli hennes sista. Hon har gett upp ganska många ur sitt forna drogade umgänge men tyvärr inte alla. Tidigare har hon under sin rehabilitering ändå försökt att vara ärlig om hon haft återfall men på sistone har hon smusslat och ljugit mig rakt upp i ansikten trots att hon uppenbart var påverkad så nekade hon det. Samma beteende som för några år sedan

Programmet hon går är ren medicinering och hon har pratat om terapi/psykolog men tar aldrig tag i det. Det känns som det är på väg utför igen och jag vet inte vad jag mer kan göra, vill verkligen inte ge upp henne utan kämpa för henne men vad gör man när någon är myndig? Att skicka iväg henne på behandlingshem där det florerar droger och knyts nya kontakter känns inte som en bra idé. Vill inte hitta henne igen under något krampanfall eller livlös med en kanyl i armen så alla tips mottages tacksamt.

Förstår dig. Det är jobbigt när man inte kan hjälpa till. Det är svårt att ha och göra med en missbrukare. Jag har själv försökt få in en väldigt nära vän många gånger. Men eftersom hon är myndig kan hon gå som hon vill. Idag bryr jag mig inte så mycket. Hon får göra som hon vill, hon är ju trots allt mänsklig.

Jag försöker bara finnas som stöd för henne.

Tror det är svårt att hjälpa en missbrukare som inte själv till 100% vill bli ren.

inte lätt
nästan omöjligt

jag tror att du kan konfrontera henne ordentligt.

men då bör du vara beredd rent argumentationsmässigt och driva till botten
alltså förbered dig och låt det inte bara komma
var flera med samma åsikter vid samma tillfälle
alla de som är närmast henne
ställ henne inför fakta

tala om vad hon skall göra
ett färdigt behandlingsalternativ är bra

risken?
du förlorar henne

Fy, det är jobbigt som satan att vara i din sits... vän eller anhörig till en missbrukare man oroar sig för.

Jag vet tyvärr inte vad man kan göra, om något. Att skicka någon på behandling bara så där går ju inte, även om man skulle vilja det. Man kan ju anmäla någon för ett LVM om de vägrar behandling men det är svårt att få igenom det... det krävs betydligt mer än att man tror att någon har börjat knarka igen. Inte för att jag tycker att en anmälning alltid är en bra idé men i vissa fall, om livet står på spel, så är det en bra idé tycker jag.

Det där med smusslandet lät ju som ett väldigt dåligt tecken iaf. Ett återfall i öppenhet är ju betydligt bättre än återfall ihop med lögner... känns som lögnerna talar för en förändring i tankarna hos din vän.

Nu är jag missbrukare själv men jag har ingen runt mig som vet om det (förutom missbrukarvänner då) så jag har ingen erfarenhet om vad som kan hjälpa, om något... men jag har varit på "andra sidan" också (mamma var alkoholist). Det är så frustrerande att man inte kan göra något liksom. Inget man säger eller gör hjälper, man blir totalt maktlös.

Har även en vän som missbrukar på ett extremt destruktivt sätt så trots att jag missbrukar själv så känns det jobbigt att se henne göra det. Hon har knarkat sedan väldigt ung ålder och förutom en period nyligen på 3 år så var hon bara ren de perioder hon hade LVU eller LVM... eller någon annan behandling. När återfallet efter treårsperioden kom så kände jag den där maktlösheten men jag visste att inget jag gör eller säger kommer göra någon skillnad. Jag försökte in i det sista att förhindra återfallet, genom lögner... men det hjälpte inte. Hon hade nämligen gjort sig av med de flesta gamla kontakter och de få hon hade kvar ville hon inte avslöja sig för, så hon var på mig om att jag skulle fixa droger åt henne. Jag försökte vinna tid genom att säga att jag inte fick tag i något men då vände hon sig tillslut till de andra... och så var allt igång. 3 år borta bara så där. På ett par månader hade hon knarkat bort två jobb, sin utbildning, sina nyktra vänner, blivit av med körkortet, totalkvaddat sin nya bil, tömt sparkontot på några 100 tusen, åkt dit för narkotikabrott m.m. Nu sitter hon på LVM igen.

Jag vete fan hur man gör faktiskt... att prata, råda, lyssna, finnas där, ställa ultimatum o.s.v. kanske hjälper till viss del men har någon bestämt sig så... då kvittar allt det där.

Men jag är så negativ när det gäller sånt... det kanske visst finns saker man kan göra =)

Hur som helst så hoppas jag det går bra för dig och din vän.

Tack allihopa för era tips och svar.
Riddharhuset, du menar en intervention? Jag har talat med hennes mamma om det och vi ska försöka oss på något sådant öga mot öga.

Fettopappa, jo visserligen är de kanske myndiga men för den sakens skulle innebär det inte att de vet sitt bästa tyvärr för drogen sitter ju och rider på hjärnan. Tänkte bara tipsa om att om det finns dokumenterade överdoser mm är det lättare att få till ett LVM förutsatt att personen överlevt. Men man måste ligga på rejält för att det ska hända något.

Cicelaya ja, att äta kakan och ha den kvar går ju inte i längden. Frågan är, hur får man någon att vilja bli 100% ren? Tycker att alla våldtäckter, överdoser, misshandlingar och mord som skett i hennes kringmiljö borde ha avskräckt men icket.

Dolcotina, tråkigt att höra om din barndom och att du själv är fast i ett missbruk och att dina nyktra vänner inte vet om det men jag är glad att du har dem kvar. Fast är det ingen som märker något? Iofs ser man ju inte tecknen till en början och vissa är väldigt duktiga på att dölja det men tecknen finns där om man vart man ska kolla. Hatar mig själv för att jag inte såg dem tidigare, kanske det skulle ha gått bättre för henne då? Min vän har så gott som tappat alla sina nyktra vänner iom att de inte stod ut men har gott stöd från merparten av sin familj. Jag pratade med henne igår natt och hon sa "du förstår jag är missbrukare och kommer alltid att vara det, jag gör mitt bästa". Konfronterade henne med att så var ju inte fallet, att hon ljuger mer och mer och dyker upp påverkad och tror att man inte märker något. Ställde motkravet att bryter hon inte med sina gamla rövarvänner snart så orkar jag inte finnas mer där för henne. Har svårt att tro att hon kommer att bryta med dem trots hon sa att hon skulle göra det. Känns som hon är tillbaka i "skydda drogen stadiumet". Vill inte ringa och tipsa programmet hon går heller att screena efter olika saker för det finns risk att hon tappar det istället och då skulle helvetet braka loss.

Maktlösheten är det värsta, att se en sådan fin och go människa förstöra för sig själv. Hon vet att hon kan höra av sig närsomhelst och jag har tillochmed betalat skulder hon haft för att inte fel folk skulle böta henne men någonstans känner jag att fortsätter hon att umgås med missbrukargänget så kommer det sluta dåligt. Inte för att ansvaret ligger hos dem utan henne men att det möjliggör så mycket elände. Synd att din vän fick återfall och kudos att du försökte göra allt i din makt för att hålla henne bort från drogerna (inte alla drogande vänner som har den disciplinen utan de blir glada att kunna byta/nodda tillsammans igen) men som de säger på behandlingshemmen så är varje utbrytningsförsök ett steg närmare ett nyktert liv, så helt bortkastade var kanske inte de nyktra åren?

Nej, ingen som ser eller märker något. Tvärtom så tror alla att jag är väldigt skötsam... Har missbrukat opioider (så gott som alla) dagligen i ca 15 år och ändå har ingen kommit på mig. Så länge jag har en fungerande opioid (som ger rus då) så funkar jag i samhället, annars inte.

Folk vet att jag umgås med narkomaner men de förstår ändå inte att jag också knarkar, av någon anledning. De brukar istället tycka att det är bra att mina narkomanvänner har en "ren" vän. Och då knarkar jag mer än mina vänner t.o.m. Bara inte lika destruktivt.

T. ex. den här kompisen som missbrukar så destruktivt... hennes mamma vill att min kompis ska hålla sig till mig hela tiden, eftersom jag "inte" missbrukar då. Hon ringer även mig och pratar om dotters problem och sådant, litar på mig liksom Känns riktigt ruttet att jag inte är den hon tror, mår fan dåligt av det!

Nej, min väns rena år lär ju inte vara bortkastade. Innan den här rena perioden så hade hon ju aldrig haft ett jobb ens. Aldrig körkort eller något. Nu vet hon ju att hon KAN iaf, vilket hon säkert inte trodde innan. Det som oroar mig lite nu är hur hon kommer kunna hantera vad hon har förstört. Förr när hon kom ut från hem och sånt så hade hon som inget att förlora när hon körde igång igen. Hon hamnade t.o.m. i koma en gång, där man trodde att hon var borta för alltid... men inte ens det kunde få henne att sluta. Efter flera månader på sjukhus och rehab så drog hon igång igen. Men den här gången hann hon bygga upp så mycket och ångesten över vad hon kastat bort visade sig redan mitt i missbruket. Hon sade det själv... att hon ville sluta igen men inte kunde/vågade. Hon ville inte vakna upp till allt hon förstört liksom.

Inte säkert (långt ifrån säkert) att det hade gått bättre för din vän om du hade sett några tecken tidigt... Förstår känslan att du kan hata dig själv för det men det är ju inte ditt fel, såklart. Det är ju typiskt för nära och kära att tänka så, tyvärr... ta på sig skuld liksom. Att vara medberoende kan vara ett helvete!

Nej, tipsa programmet är ju ingen bra idé... det kan bli riktig katastrof då De kan vara stenhårda och "trotsiga" på programmen, tror att skrämseltaktik och straff hjälper... men det gör det långt ifrån!

Du verkar ju vara en jättebra vän som bryr dig! T.o.m. betalar hennes skulder. Min väns mamma är lite som dig... hon vet som inte hur hon ska göra, om hon ska hjälpa eller "stöta bort". Och det där är ju svårt... vart gränsen går liksom. När hjälper man för mycket liksom? Man bryr sig ju och vill inte att ens vän, dotter, fru eller vad det nu kan vara ska råka illa ut heller ju. Men om man alltid ställer upp, på precis allting, så hjälper man ju inte heller. Det är den gränsen som är så svår att veta vart den är ju...

Det man kanske kan göra är väl att tänka att inget jag gör är av "betydelse". Alltså att man trots allt inte är ansvarig för narkomanens beslut. För att underlätta för en själv då iaf. Jag tycker som att det inte finns några rätt och fel för det är så komplicerat sånt här. Man tar på sig ansvaret för en annan människas handlingar liksom. Att ställa krav och ultimatum anser ju vissa vara bra iaf men jag vete fan jag... tror sådant kan leda till att båda mår mer dåligt... narkomanen får dåligt samvete (och knarkar ännu mer) när han/hon bryter mot krav och ultimatum och den som ställt dem mår dåligt för att knarkaren inte bryr sig utan bara sviker och ljuger. Men det är komplicerat som sagt var

Ja, ja... lycka till iaf! Bra att hon har dig kvar iaf, när alla andra gett upp! Men jag förstår att det kan kännas som "Nu skiter jag fan i det här! jag pallar inte mer!". Det är ju det som är så trist... att det är långt ifrån bara knarkaren som mår dåligt.

Om en person inte vill så är det inte mycket att göra, men många missbrukare vill sluta, men kan inte och kan behöva en hel del hjälp.

Min räddning var häkte. Då sköt jag i mig flera gram om dagen, varje dag. Levde helt utanför det vanliga samhället och livet, inte kontakt med någon som inte missbruka på samma nivå. Bröt, stal, råna t.om vid två tillfällen. Och ett självmord var inte allt för långt borta, jag brydde mig inte om jag levde eller inte, ofta önskade jag att jag inte gjorde det.

Satt på behandlingsanstalt i 13 månader, vårdvistelse i 6 månader. Då gick begäret över, kunde leva normalt. Tog någon näsa men gillade det inte, kände närmast avsmak för det och höll mig helt rent ute i ett år.

Sen kom en aktiv kollega, vi pratade droger och vips så bad jag honom köpa lite till mig när han ändå skulle köpa. Fixade verktyg och slog i mig och nu har jag begäret, suget igen. Jag vill inte tillbaka till det jag var i då, men jag vill verkligen få slå i mig ibland.

Att 10 människor kommer till mig och berättar hur jag ska leva, och om vad som är rätt väg och fel väg skulle inte falla väl ut. Definiera rätt väg...vilka värden är dom sanna? Och vilka av dem lever du efter?

Rätt väg är ju den väg du vill fast jag tror nog att pundarlivet är jobbigare än ett normalt liv. Du är pank jämt och måste "jobba" trots trötthet och sjukdomar hela nätterna. Folk ljuger och har ingen känsla för varken vänskap eller moral, är det i sådana kretsar du vill leva? Du har visserligen frihet att göra vad du vill och få avkoppling när du vill, men tänk på de jobbiga sidorna också. Tänk även på att ingenting är gratis i livet heller och man får motgångar då och då. Det får alla fast i olika utsträckning.

Men att hjälpa en missbrukare är inte lätt. Fast betala aldrig skulder åt personen och håll deras missbruk under armarna. Om de gör valet att knarka får de stå sitt kast och det är ingenting som omgivningen ska lida av. De är ofta medvetna om att deras liv antingen leder till fängelse eller död men att ta klivet är svårt. Det är ju så lätt att injicera och må bra, speciellt om man får sina skulder betalda och lite hjälp när livsstilen ger konsekvenser. Man måste vara sträng och tydlig mot dem, de gör sitt val och som vän tänker man inte ta några som helst konsekvenser av det. Ska ni umgås ska inget missbruk förekomma utan det ska ske under normala former. Att dra in körkort och sådana saker gör ju bara vägen tillbaka jobbigare och ännu mer avlägsen för dem.

Så prata med dem istället och försök att stärka deras självförtroende. Få dem att inse att livet utan missbruk inte är så illa trots allt. Man måste visserligen ta itu med jobbiga saker, men visa dem fördelarna med att göra jobbiga saker. Att ha ett jobb ställer krav, men man har pengar. Att ha en flick- pojkvän är himla trevligt, fast vem vill vara ihop med en pundare? Kör den argumentationsstilen med dem och få dem att inse vad de gör. Ta med dem till gymmet någon dag och avrunda dagen med en god middag på restaurang eller något så får de se det goda livet istället.

Jag har samma problem, en nära kompis som vägrat all hjälp jag har erbjudit (terapi, sjukhus, bo hos mig m.m) har dock insett att så länge ej han vill så kommer ingen förändring ske men vad som sliter mig itu är att "stå och se på" medan han dör, sakta men säkert...
Finns det ingen ex missbrukare här som kan säga vad man bör och bör ej göra..?

Min polare förstår inte själv hur sjuk han är, han har blivit paranoid och tror på avlyssning/signaler via allt elektriskt m.m Jag skriver detta för att beskriva allvaret.. Har färsökt att släpa honom till både terapeut och drogavvänjning men utan lycka.. Snälla hjälp.

Jag försöker inte uppmana kidnappning. Men det som jag vill är att någon nära vänner kommer och tar mig och kör ut mig till en sommarstuga eller liknande. Tar med massa alkohol och piller och rep/kedjar fast mig. Och tvingar mig att svettas ut skiten för jag är inte stark nog.

Nu är jag ingen f.d. missbrukare (jag är missbrukare) men iaf...

Det finns tyvärr inget speciellt man som vän eller anhörig kan göra. Alltså, det finns inget specifikt... typ "Gör så här och så här så kommer din vän sluta". Alla missbrukare är ju olika också, och ofta är det inget särskilt som har hjälpt dom som lyckats sluta utan det är deras vilja ihop med "rätt" grej precis då... Alltså när en missbrukare är redo så gäller det att fånga upp på rätt sätt.

Sedan finns det ju iofs vissa grejer som KAN hjälpa, men det måste ändå finnas iaf lite vilja hos missbrukaren. T. ex. det som "Moment" skrev här... kidnappning och inlåsning. Det löser ju bara problemet tillfälligt men om missbrukaren har lite vilja så kan det ju underlätta att bli ren iaf, och ta det därifrån. Om missbrukaren inte ens har lite vilja... så finns det ju iaf en liten chans att viljan kommer när han/hon vaknar upp efter AT/abstinens. Men lite vilja räcker inte heller alltid, tyvärr.

Samma sak med LVM... har det gått väldigt långt, så det kan gå riktigt illa med antingen liv eller psyke, så kan ju LVM vara en räddning iaf för stunden. Missbrukare kan även ändra inställning när han/hon "vaknar upp" där. Men risken finns ju att knarkandet fortsätter efter LVM:et också, nu med hatkänslor till den som "satt dit" personen också. Men om det finns risk att personen dör så...

Det är verkligen skitsvårt sånt här, vilken maktlöshet de omkring känner. "Vanliga" människor kan som inte greppa det här med missbruk/beroende och fortsätter därför att kämpa i tron att "Nånting måste ju hjälpa"... man förstår inte logiken liksom. I den vanliga världen går det ju ofta att fixa till saker men när det gäller beroende så har det "dåliga" beteendet inget att göra med personerna omkring. Menar alltså att "vanliga" människor kan tänka "Om han/hon bara förstår hur mycket det sårar mig så kommer han/hon vilja sluta"... det säger logiken liksom, men funkar inte när det gäller beroende och missbruk. Om du förstår hur jag menar.

Bara din vädjan här, "Snälla hjälp mig"... som om det finns något du kan göra för att få din vän att sluta. Man måste nog inse att det inte finns något att göra om inte missbrukaren vill själv, och oftast finns det inte heller något man göra så missbrukaren plötsligt vill själv.

För vissa funkar ju ultimatum och sådant men jag tror det är en väldigt liten del det funkar på. Kanske för vissa som inte sjunkit djupt, de är där de kan vända liksom. Ibland går det ju att få en person att sluta med ultimatum, men de börjar senare igen. Ultimatum kan också stöta bort missbrukaren, göra allt värre.

Hur som helst... går det väldigt långt så är jag inte emot LVM iaf. Det kan rädda ett liv tillfälligt och det finns även en liten chans att personen när den "vaknar upp" faktiskt vill sluta. Men många börjar om direkt efter LVM också så huvudsaken är väl att det kan rädda ett liv tillfälligt iaf, man köper lite tid. Normalt är jag inte för tvångsbehandlingar (typ hot från soc och liknande) men gäller det liv eller död så...

Har själv en vän som varit LVU:ad och LVM:ad så många ggr. Hon har ju börjat om ganska snart efter att hon kommit ut. Förrförra gången hon åkte in handlade det om liv eller död, om man inte fick iväg henne då. Hon lyckades faktiskt sluta den gången... för första gången i sitt liv. Tyvärr så föll hon dit igen, efter 3 år ren Det blev livshotande igen ganska snabbt och nytt LVM sattes. Någon gång kanske det funkar för alltid, vem vet. Eller så gör det inte det men då hålls hon ju iaf vid liv...

Nej, det är svårt sånt här.