2012-01-03, 04:59
#1
Ålder: 20
Vikt: 70~
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol, nikotin, xanor, sub, tram, trad, 4-ho-met, diverse rökmixar
Substanser: 4-ho-met ca 25-30 mg, alkohol i alldeles för stor mängd
Klockan var nästan 18:00 när min goda vän "Nykär" knackade på min dörr med fyra öl och en flaska champagne på självaste nyårsafton. Jag hade en låda vin i kylen och kvällen var planerad, supa sig lite full hos mig, få i sig lite käk och sedan dra på festen och försvinna i alkoholens dimmor. Vi drack, snackade skit och fick tillslut i oss något att äta för att sedan börja förbereda oss inför att dra iväg. Min andra goda vän "Kärsedanlänge" kom förbi och det var nu den mest briljanta idé jag fått på hela förra året slog mig, jag hade 500 mg 4-ho-met liggandes sedan ett tag tillbaks och jag och Nykär hade länge väntat på en möjlighet att få trippa. Nu skulle vi trots allt på fest men jag förslog ändå att vi skulle dra en liten lina var för att göra den här övergången från ett år till ett annat till något extra speciellt.
Sagt och gjort så började vi ögonmåtta ett par linor efter dela högen på mitten tills du når en acceptabel mängd tekniken. Kärsedanlänge är ingen knarkare men är inte heller fördomsfull så han deltog inte men hade inget emot det. Drogen slog på direkt och en smått stressad känsla började infinna sig när tankarna fick nytt bränsle och började försöka få något grepp om alla förändringar som just började inträffa.
Jag kände mig genast gladare, socialare och rös i hela kroppen för jag visste vad som komma skulle. Här skulle jag kunna suttit och känt på trippen ett tag men som tur var ryckte Kärsedanlänge tag i oss och påpekade att vi borde komma iväg till festen någon gång och det ville ju både Nykär och jag men vi kom av oss lite, så under Kärsedanlänges vägledning tog vi oss iväg mot bussen.
Det började slå på på riktigt när vi kom ut och vackra mönster bildades i snön tillsammans med gruset som låg ovanpå på ett sätt jag bäst kan beskriva som om man långsamt rör i en skål grädde med choklad bitar i. Det här var alldeles underbart kom min berusade hjärna snabbt fram till och jag ångrade att vi tog så lite då jag ville dyka djupare in i detta underbara nirvana. Och jag hade all möjlighet i världen då mitt 4-ho-met fortfarande fanns hemma så jag berättade min avsikt för Nykär och han tyckte genast det var en väldigt bra idé.
Så vi gjorde helt om och gick hem till mig igen och jag kunde se att Kärsedanlänge började bli lite stressad, han var väldigt sugen på att komma till alla människor och sin flickvän sedan länge som fanns på festen. Vi gick in och nu kände jag mig helt handikappad när vi satt där med den lilla zippåsen framför oss, alla nya intryck gjorde mig förlamad och fick mig att tveka på min förmåga att fixa dom här linorna då matematikens konst hade allt förutom glömts bort helt. Därför bad jag Kärsedanlänge att ordna detta åt oss och det gjorde han så gärna så länge det betydde att vi kunde komma iväg någon gång.
2 linor senare var vi än en gång på väg till bussen med långa kliv för att hinna i tid. Vi väntade i nån minut och nu kände jag mig trippad på riktigt och alkoholen gav mig sin självsäkerhet, inget kunde gå fel ikväll, alla som försökte förstöra min kväll skulle bli övertygad av min otroliga charm och om så ett lejon hoppade ut ur buskarna skulle jag döda det med lätthet.
Bussen kom och vi kliver på, jag med en öl i handen som busschaufförskan genast lägger märke till. "Den där, nej" diagnosen psykisk rubbad ger jag hon snabbt och övertalar henne sedan om att jag bara ska hålla i den och inte dricka den, vilket hon till slut ger med sig på eftersom hon inte verkar ha ett ordförråd stort nog att säga emot. Vi sätter oss på bussen och jag kollar ut genom fönstret och jag kan inte beskriva hur det såg ut men det var vackert, alla ljus som susade förbi och den mörka asfalten som suddades ut av bussens fart. Vi är ostoppbara ikväll, visa mig festen så ska jag charma dom alla!
Vi klev av bussen på order av Kärsedanlänge, jag och Nykär hade babblat på under hela resan och jag minns inte vad vi diskuterade men tiden flög förbi och det verkade knappt som vi suttit på en buss. Vi börjar gå och det är helt underbart att vara utomhus igen, natthimlen över oss, snön som glänste i gatlyktornas ljus och allt medan det förvrängdes och vart nya former som smälta samman till dom mest vackra mönster man kan tänka sig. Vi går en bit och Kärsedanlänge håller ett väldigt högt tempo vilket jag och Nykär inte har en chans att hålla oss till, vi går runt och kollar på saker, på marken, på himlen, på hus. Tillslut inser jag att jag inte har en susning om vart vi är någonstans men kommer snabbt fram till att jag inte bryr mig det minsta. Vi försöker förklara för varandra vad vi ser och se om vi ser samma saker men kommer inte fram till något konkret. Alla ni som har trippat vet själva hur svårt det är att förklara exakt vad man ser.
Tillslut kollar jag framåt och ser Kärsedanlänge långt framför oss, han ser ut som en liten låtsasmänniska där borta och jag utbrister "Kolla vad långt borta han är! Vi springer, kom vi springer lite!". Vi börjar springa, inte speciellt fort men det är underbart att känna vinden och att flyga fram över marken, jag kände mig som ett barn när jag såg Kärsedanlänge komma närmre och närmre, vad snabbt det går att springa! Men innan vi var framme vart både jag och Nykär andfådda och jag med min rökkondis sa att det fick räcka, jag orkade inte springa mer, vi skrek på Kärsedanlänge att vänta men han var så stressad och fortsatte gå. Vi följde efter i vår egen takt medan vi förundrades av vår omgivning och snart var vi framme.
Vi öppnar dörren och det är otroligt mycket folk där inne. Festlokalen för kvällen var en tvåa och verkligen inte gjord för så mycket folk. Kärsedanlänge är försvunnen men han har jag ju redan pratat med ikväll. Jag och Nykär ser några gamla bekanta ansikten och alla i närheten får sig en kram och ett rejält leende sedan dyker vi in i lägenheten och kommer ifrån varandra. Mitt mål nu är att hitta alla jag känner och säga hej och ge dom en kram, jag går från person till person säger hur roligt det är att se dom igen, hälsar på nya människor och känner mig genuint intresserad av vilka alla är och vad dom gör. Men något stör mig, nyss var vi utomhus och jag kände mig befriad men nu är vi inne och man kan knappt röra sig utan att gå in i någon annan, jag blir kvävd av omgivningen och inser att jag måste gå ut och andas lite.
Tar på mig jackan och blickar neråt mot skorna men ger snabbt upp den tanken då jag ser vilket otroligt kaos det är. När jag kommer ut igen känner jag mig åter fri, fri som en fågel, luften är frisk, himlen är klar och stjärnorna ser ner på mig. Här vill jag vara ett tag och här stannar jag ett tag. Sätter mig ner och tänder en cigg, det är gott att röka och glöden är så vacker. Här sitter jag i flera minuter tills Nykär kommer ut genom dörren och säger att han letat efter mig, precis som mig vart han lite kvävd av allt folk där inne och nu när vi är här ute tillsammans kan vi prata om trippen igen, vi är dom enda vi egentligen kan relatera till ikväll, vi är varandras säkerhet och allt känns fridfullt igen.
Vi pratar om alla människor, hur roligt det var att träffa alla och hur sociala vi var, det var första gången för oss båda vi trippat ute bland folk och dessutom var det fest. Men vi var både överränns om att detta var en otroligt skön och trevlig upplevelse. Vi stod och snackade länge folk kom ut och rökte, folk anlände till festen och tillslut kände vi oss båda redo igen och beslutade oss för att dyka in i folkvimlet.
Nu när jag kommer in känns det mycket bättre, jag känner mig inte kvävd och nu vill jag prata med folk, nu vill jag vara social, nu vill jag dela med mig av all den kärlek jag känner i min kropp. Hittar några gamla kompisar från gymnasieåren och ställer mig och pratar med dom tills några fler gamla godingar anländer. Dyker på dom direkt och startar en diskussion och jag känner mig lite som en profet, som om jag har alla svaren och ingen kan ogilla mig ikväll för jag är vis, jag är rolig, jag är charmig, jag är bäst helt enkelt. Inget kan stoppa mig.
Känner att jag sprudlat av kärlek ett tag nu och börjar leta upp Kärsedanlänge för att se vad han har för sig. Hittar honom sittandes i en soffa alldeles totaldäckad och får i princip ingen respons alls ifrån honom när jag frågar hur det är. Hans flickvän är också där och hon frågar mig om jag kan hämta ett glas vatten. Här börjar fyllan komma med i bilden, jag hade smådruckit hela kvällen, och jag känner att jag måste utmana detta då hon som är hans flickvän borde hämta vatten och inte jag. Hur det gick till vet jag inte, men på något vis utvecklades detta till ett rapbattle. Jag kan inte rappa och har aldrig rappat men ikväll var jag 2Pac och hon hade världens flow, kanske var jag lite väl full och blev lite lurad av mig själv men detta njöt jag av. Vi rappade mot varandra i minst 30 minuter och det var bland det roligaste jag har gjort på länge, vi ägde varandra om vartannat och rimmen slutade inte komma, inget stopp i hjärnan här inte det fanns en nästan oändlig tillgång av taktfulla rader som sa sin poäng. Ostoppbar, även här.
Vikt: 70~
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol, nikotin, xanor, sub, tram, trad, 4-ho-met, diverse rökmixar
Substanser: 4-ho-met ca 25-30 mg, alkohol i alldeles för stor mängd
Lets get this party started
Klockan var nästan 18:00 när min goda vän "Nykär" knackade på min dörr med fyra öl och en flaska champagne på självaste nyårsafton. Jag hade en låda vin i kylen och kvällen var planerad, supa sig lite full hos mig, få i sig lite käk och sedan dra på festen och försvinna i alkoholens dimmor. Vi drack, snackade skit och fick tillslut i oss något att äta för att sedan börja förbereda oss inför att dra iväg. Min andra goda vän "Kärsedanlänge" kom förbi och det var nu den mest briljanta idé jag fått på hela förra året slog mig, jag hade 500 mg 4-ho-met liggandes sedan ett tag tillbaks och jag och Nykär hade länge väntat på en möjlighet att få trippa. Nu skulle vi trots allt på fest men jag förslog ändå att vi skulle dra en liten lina var för att göra den här övergången från ett år till ett annat till något extra speciellt.
Sagt och gjort så började vi ögonmåtta ett par linor efter dela högen på mitten tills du når en acceptabel mängd tekniken. Kärsedanlänge är ingen knarkare men är inte heller fördomsfull så han deltog inte men hade inget emot det. Drogen slog på direkt och en smått stressad känsla började infinna sig när tankarna fick nytt bränsle och började försöka få något grepp om alla förändringar som just började inträffa.
Jag kände mig genast gladare, socialare och rös i hela kroppen för jag visste vad som komma skulle. Här skulle jag kunna suttit och känt på trippen ett tag men som tur var ryckte Kärsedanlänge tag i oss och påpekade att vi borde komma iväg till festen någon gång och det ville ju både Nykär och jag men vi kom av oss lite, så under Kärsedanlänges vägledning tog vi oss iväg mot bussen.
Äntligen påväg, eller?
Det började slå på på riktigt när vi kom ut och vackra mönster bildades i snön tillsammans med gruset som låg ovanpå på ett sätt jag bäst kan beskriva som om man långsamt rör i en skål grädde med choklad bitar i. Det här var alldeles underbart kom min berusade hjärna snabbt fram till och jag ångrade att vi tog så lite då jag ville dyka djupare in i detta underbara nirvana. Och jag hade all möjlighet i världen då mitt 4-ho-met fortfarande fanns hemma så jag berättade min avsikt för Nykär och han tyckte genast det var en väldigt bra idé.
Så vi gjorde helt om och gick hem till mig igen och jag kunde se att Kärsedanlänge började bli lite stressad, han var väldigt sugen på att komma till alla människor och sin flickvän sedan länge som fanns på festen. Vi gick in och nu kände jag mig helt handikappad när vi satt där med den lilla zippåsen framför oss, alla nya intryck gjorde mig förlamad och fick mig att tveka på min förmåga att fixa dom här linorna då matematikens konst hade allt förutom glömts bort helt. Därför bad jag Kärsedanlänge att ordna detta åt oss och det gjorde han så gärna så länge det betydde att vi kunde komma iväg någon gång.
2 linor senare var vi än en gång på väg till bussen med långa kliv för att hinna i tid. Vi väntade i nån minut och nu kände jag mig trippad på riktigt och alkoholen gav mig sin självsäkerhet, inget kunde gå fel ikväll, alla som försökte förstöra min kväll skulle bli övertygad av min otroliga charm och om så ett lejon hoppade ut ur buskarna skulle jag döda det med lätthet.
Bussen kom och vi kliver på, jag med en öl i handen som busschaufförskan genast lägger märke till. "Den där, nej" diagnosen psykisk rubbad ger jag hon snabbt och övertalar henne sedan om att jag bara ska hålla i den och inte dricka den, vilket hon till slut ger med sig på eftersom hon inte verkar ha ett ordförråd stort nog att säga emot. Vi sätter oss på bussen och jag kollar ut genom fönstret och jag kan inte beskriva hur det såg ut men det var vackert, alla ljus som susade förbi och den mörka asfalten som suddades ut av bussens fart. Vi är ostoppbara ikväll, visa mig festen så ska jag charma dom alla!
Jag vet inte vart vi är men jag bryr mig inte!
Vi klev av bussen på order av Kärsedanlänge, jag och Nykär hade babblat på under hela resan och jag minns inte vad vi diskuterade men tiden flög förbi och det verkade knappt som vi suttit på en buss. Vi börjar gå och det är helt underbart att vara utomhus igen, natthimlen över oss, snön som glänste i gatlyktornas ljus och allt medan det förvrängdes och vart nya former som smälta samman till dom mest vackra mönster man kan tänka sig. Vi går en bit och Kärsedanlänge håller ett väldigt högt tempo vilket jag och Nykär inte har en chans att hålla oss till, vi går runt och kollar på saker, på marken, på himlen, på hus. Tillslut inser jag att jag inte har en susning om vart vi är någonstans men kommer snabbt fram till att jag inte bryr mig det minsta. Vi försöker förklara för varandra vad vi ser och se om vi ser samma saker men kommer inte fram till något konkret. Alla ni som har trippat vet själva hur svårt det är att förklara exakt vad man ser.
Tillslut kollar jag framåt och ser Kärsedanlänge långt framför oss, han ser ut som en liten låtsasmänniska där borta och jag utbrister "Kolla vad långt borta han är! Vi springer, kom vi springer lite!". Vi börjar springa, inte speciellt fort men det är underbart att känna vinden och att flyga fram över marken, jag kände mig som ett barn när jag såg Kärsedanlänge komma närmre och närmre, vad snabbt det går att springa! Men innan vi var framme vart både jag och Nykär andfådda och jag med min rökkondis sa att det fick räcka, jag orkade inte springa mer, vi skrek på Kärsedanlänge att vänta men han var så stressad och fortsatte gå. Vi följde efter i vår egen takt medan vi förundrades av vår omgivning och snart var vi framme.
In i värmen
Vi öppnar dörren och det är otroligt mycket folk där inne. Festlokalen för kvällen var en tvåa och verkligen inte gjord för så mycket folk. Kärsedanlänge är försvunnen men han har jag ju redan pratat med ikväll. Jag och Nykär ser några gamla bekanta ansikten och alla i närheten får sig en kram och ett rejält leende sedan dyker vi in i lägenheten och kommer ifrån varandra. Mitt mål nu är att hitta alla jag känner och säga hej och ge dom en kram, jag går från person till person säger hur roligt det är att se dom igen, hälsar på nya människor och känner mig genuint intresserad av vilka alla är och vad dom gör. Men något stör mig, nyss var vi utomhus och jag kände mig befriad men nu är vi inne och man kan knappt röra sig utan att gå in i någon annan, jag blir kvävd av omgivningen och inser att jag måste gå ut och andas lite.
Tar på mig jackan och blickar neråt mot skorna men ger snabbt upp den tanken då jag ser vilket otroligt kaos det är. När jag kommer ut igen känner jag mig åter fri, fri som en fågel, luften är frisk, himlen är klar och stjärnorna ser ner på mig. Här vill jag vara ett tag och här stannar jag ett tag. Sätter mig ner och tänder en cigg, det är gott att röka och glöden är så vacker. Här sitter jag i flera minuter tills Nykär kommer ut genom dörren och säger att han letat efter mig, precis som mig vart han lite kvävd av allt folk där inne och nu när vi är här ute tillsammans kan vi prata om trippen igen, vi är dom enda vi egentligen kan relatera till ikväll, vi är varandras säkerhet och allt känns fridfullt igen.
Vi pratar om alla människor, hur roligt det var att träffa alla och hur sociala vi var, det var första gången för oss båda vi trippat ute bland folk och dessutom var det fest. Men vi var både överränns om att detta var en otroligt skön och trevlig upplevelse. Vi stod och snackade länge folk kom ut och rökte, folk anlände till festen och tillslut kände vi oss båda redo igen och beslutade oss för att dyka in i folkvimlet.
Flera kända ansikten och ett rapbattle
Nu när jag kommer in känns det mycket bättre, jag känner mig inte kvävd och nu vill jag prata med folk, nu vill jag vara social, nu vill jag dela med mig av all den kärlek jag känner i min kropp. Hittar några gamla kompisar från gymnasieåren och ställer mig och pratar med dom tills några fler gamla godingar anländer. Dyker på dom direkt och startar en diskussion och jag känner mig lite som en profet, som om jag har alla svaren och ingen kan ogilla mig ikväll för jag är vis, jag är rolig, jag är charmig, jag är bäst helt enkelt. Inget kan stoppa mig.
Känner att jag sprudlat av kärlek ett tag nu och börjar leta upp Kärsedanlänge för att se vad han har för sig. Hittar honom sittandes i en soffa alldeles totaldäckad och får i princip ingen respons alls ifrån honom när jag frågar hur det är. Hans flickvän är också där och hon frågar mig om jag kan hämta ett glas vatten. Här börjar fyllan komma med i bilden, jag hade smådruckit hela kvällen, och jag känner att jag måste utmana detta då hon som är hans flickvän borde hämta vatten och inte jag. Hur det gick till vet jag inte, men på något vis utvecklades detta till ett rapbattle. Jag kan inte rappa och har aldrig rappat men ikväll var jag 2Pac och hon hade världens flow, kanske var jag lite väl full och blev lite lurad av mig själv men detta njöt jag av. Vi rappade mot varandra i minst 30 minuter och det var bland det roligaste jag har gjort på länge, vi ägde varandra om vartannat och rimmen slutade inte komma, inget stopp i hjärnan här inte det fanns en nästan oändlig tillgång av taktfulla rader som sa sin poäng. Ostoppbar, även här.
