Är så nere att jag känner att jag skulle kunna gråta vilken sekund som helst

Har ingen ork, energi, lust eller glädje för någonting. Försöker ibland göra saker rätt som att motionera, äta nyttigt och sova mycket men jag har en tomhet som äter upp mig inifrån och utt... jag kan inte lokalisera känslorna till en enskild händelse men det är mest hela livssituationen jag befinner mig i som är skräckinjagande, hela 2011 har varit katastrof för mig. Kan inte skriva ut om vad här då jag kan bli "påkommen" om jag lämnar ut för många detaljer.

Känns som jag bara vill dö för allt är skit, särskilt kärleksfronten men annat också och det har varit så mer eller mindre hela hösten men förvärrats nu. Jag vet att saker och ting kan bli bättre men just nu är allt outhärdligt. Har hittat syrrans "Citalopram" hon skulle slänga men jag snappa upp ur soppåsarna så funderar på att testa de...

Kommer om 1 månad ha psykologkontakt men det är tiden tills dess jag inte vet hur jag ska överleva. Funderar på att ta alla mina pengar och bara rymma hemifrån för allt är sämst här hemma och det känns som att bli skuren i hjärnan av min förälder. Vet att det låter barnsligt men jag orkar inte befinna mig här, skulle behöva komma till Hollywood och träffa någon multimiljonär som ser min talang för skådespeleri och anlitar mig till en film så jag blir framgångsrik och kan börja på ny kula, långt bort ifrån allt som påminner mig om skiten som är mitt liv...

Jag hör hur sjukt allt låter, men det är för jag känner mig sjuk och nedgången på alla plan nästan pga allt som är som det är nu.

Jag mår så pass illa över min sits att jag känner för att spy nu nästan... har ätit fisk/potatis/sparris, mörk choklad och en banan till middag för att få upp serotoninen och allt men det går inge bra. Om jag fick trycka på en knapp som heter "dö utan att känna nån smärta" hade jag gjort det nu, så skönt det vore att slippa allt! Allt kämpande jag är trött på och inte finner energi för, allt förfall som sker i min kropp och psyke... alla jobbiga tankar som känns som ett jävla dantes inferno.

Vet inte ens vad frågan är med mitt inlägg, kanske: hur kan jag göra för att må bättre nu på en gång? Står inte ut att må såhär en timme till men gymmen är stängda och jag orkar inte motionera när de är såhär mörkt och kallt ute för att få dopamin t.ex... har inte lust att göra något men samtidigt kräver min kropp att få må bra genast annars går den under. Det nyttigaste för mitt liv vore om jag studerade i denna stund men mår ju illa av allt runtomkring så hur fan ska man orka plugga då? Känns som jag har en jävla ailien i hjärtat som äter ett tomt hål i bröstkorgen av PANIKÅNGEST snart.

Runkish? Att bara le triggar faktiskt serotonin körteln så testa att dra en runk med ett leende.

Sök vård på närmsta vårdcentral och be om en samtalskontakt. Vad du kan göra nu nu? -Gå till psykakuten och beskriv din situation och be om lugnande(diskret). Alt. Ut och jogga eller liknande.

tipset är inspirerat av en tråd som var uppe för ett tag sedan: Gå ut. Gör det. Sen därute skriker du ut allt ditt missnöje, högt! Ta sedan en lång promenad och strunta i om klockan springer iväg. När du rensat tankarna och kanske lagt upp lite framtidsplaner går du hem och tittar på en serie/film som gör dig glad. Till filmen kanske du kan unna dig lite choklad och varm oboy.

Det låter som om du behöver antidepp för att kunna ta dig upp till ytan och fixa ditt liv igen. MEN ta absolut inte syrrans, du får gå till en läkare och få det utskrivet.

På måndag tycker jag att du ska kontakta din vårdcentral och fråga om du kan få träffa någon där snarast och få antidepp utskrivna. Har du lätt till medelsvår depression så kan de skriva ut det där. Har du svår depression är det psykiatrin som fixar det. Då kontaktar du dem (om du tror du har det).

Vad ska psykologen göra?

I helgen tycker jag att du inte ska dricka särskilt mycket och kanske köra maraton med någon serie. Kanske The office om du inte sett den?

Vidare så om du börjar med antidepp så kommer du kanske må sämre till en början, för det tar ett tag innan medicinen verkar. Kan ta upp till 6 veckor innan det vänder! Var försiktig då, och tänk på att det är medicinen som gör att du mår sämre. Blir det akut, sök till psykakuten!

Mvh
Erica

känner ungefär likadant, har det dock bra hemma.

allt känns onödigt.. har ständiga overklighetskänslor å trött osv... har kört på Citalopram i ca två månader, funkade i början men nu suger dom, ska kontakta vården så jag får testa något annat, suger att må dåligt

Jag kan hjälpa dig skicka pm!