Jag ser allt med skärpa och drar direkt knivskarpa slutsatser.

Varför behöver du "undermänniskornas" godkännande och beundrande blickar inför ditt "statusjobb"? Personligen tycker jag att psykolog är en en status-yrke-titel.. Annars är väl läkare och jurister statustitlar (många jurister jobbar dock typ på Försäkringskassan, vilket inte kan anses vara ngt statusjobb direkt)... Kärnfysiker, matematiker m.m. låter som svåra och statusfyllda titlar/arbeten..

Men borde det inte vara viktigare med pengar än status? Egen företagare eller buzzniss-kille i övrigt torde kunna skrapa ihop pengar som bara läkare kan drömma om. Det ska väl inte vara så svårt med tanke på din skarpa blick och knivskarpa slutsatser? Finns säkert mängder med jobb som inte har så hög status i pöbelns ögon men ger väsentligt mer slantar i handen... Det är väl det viktiga, väl? Att ha mycket pengar så man kan göra vad man vill, inte plugga som fan för att sedan sitta och gotta sig i titeln eller vad det nu står i examensbeviset?

Bussiness-killar kan säkert dra in mer stålar än en läkare eller advokat, men om vi ska "get real" och vara "down-to-earth", så är statistik chansen större att dra in väsentliga mängder stålar om man är läkare än "buzzniss-kille", alla kan ju inte bli nästa stora koncernchef o.s.v.
Finns en annan aspekt på det hela- kunskapen. En överlägsen människa är kunskapstörstande.

Förresten finns det akademiska studier på vilka arbeten som ligger högt upp hos "folket", det är dessa jag följer, inte någon svenne-banan logik.

Att du tolkar mitt svar som otrevligt ligger snarare i din förväntan om att svaret skulle vara otrevligt, inte mitt ordval. Det kan du själv ta ställning till om du vill fortsätta med.

Du kan ju ställa dig frågan vad du vill ha ut av ditt liv? Du vill ju ha status, det har du ju klargjort från början. Beundran? Från vem? De lägre ståendes beundran har väl inget värde för dig? Jag förmodar att du vill sitta i en elitistisk subgrupp i samhällets övre skikt och bedriva djupa tankeprocesser. Sök dig till Giga Society eller svensk motsvarighet. Jag tror säkert du kan finna både lycka och självförverkligande där och inom din få förunnade yrkesgrupp.

Puss & Kram
en kopp kaffe

Jag njuter av tanken på att vara på rätt sida av "normalfördelningskurvor" så att säga. Tillhöra den där yttersta promillen. Giga Society och liknande tror jag inte att jag skulle njutit av särskilt mycket. IQ är inte samma som status.

Beundran från "lägre stående" har större betydelse än ingen beundran alls. Tyvärr är deras förmåga att förstå storhet ofta inte särskilt magnifik.

TS låter som en tvättäkta 'bankster', dvs. en försäljare/räknenisse/jurist som klättrar på karriärsstegen inom bankvärlden med få eller inga moraliska eller etiska överväganden. Pengar är bara sedlar, vilka FED kan trycka upp åt oss i dåliga tider och drabbar skattebetalare genom inflation och då vi kan fortsätta att glädjas åt bonusar som grundas på vår improduktivitet.

TS är förmodligen runt 19-20 år och har inlett sitt första år på handels. Verkar synnerligen ytlig och korkad (?). Hade du framfört en väl underbyggd cynism med lite klassiska Nietzchecitat så hade du förmodligen haft/fått större medvind/medhåll.

Det om något anser jag vara av låg rang.
Men! Du har ju rätt på ett sätt, hos massan betyder detta att man är intellektuell. Medan de intellektuella ofta inte sitter och ryggdunkar varandra, detta är ett problem för sådana som mig, som just vill få berömmelse av de starka.

Fast.. gäller statistiken verkligen dig? Du anser ju dig uppenbarligen smartare och bättre än alla andra "vanliga". Borde inte du klara dig galant?

Kunskapstörstande måste inte resultera i en titel, utan det gör man för sin egen skull. Ok, så det folket tycker är statusfyllt, det vill du bli? Sedan om det finns mer välbetalda jobb så är de inte intressanta om de inte också innebär en titel som "folk" ser upp till?
Du hänvisar hela tiden till folket (och använder deras preferenser som egna preferenser och mål) som du uppenbarligen ser ned på..
Du vill bli en titel när du blir stor

Alla osäkra personer räcker upp en hand (andra mer rationella argument har inte kommit fram iaf=)

Jaja, lycka till med titeln, herr "valfri titel".

Självklart finns det oftast en som står lite högre än dig själv, men vad gör man åt det? Antingen lägger man sig ner och ber om allt till alla eller så försöker man sig ta sig uppåt.

edit: Slutsatsen är att jag är fucking aweeeeesommeee. U see i am using some english bokstavs. -He must be stuppid.

TS du kanske ska se om du hittar några vänner på din utbildning som är likadana som du? Går det inte hem så kan du testa att gå ner från din höga häst och försöka igen! Bara för att testa liksom! Men vill du inte det så ska du ju inte påpeka att du vill ha ryggdunkningar och komplimanger för den du är, du borde känna att du klarar dig själv utan att skapa trådar i hopp om bekräftelse

Ganska intressant. Du ser dig själv som en slags "super-människa" men vill inte bemöta oss andra på ett sätt som förklarar varför. Varför är just du en "super-människa"? Är du helt säker på att du egentligen är en annan medan de andra är "super-människor"? Vad är en sådan annars? Finns det fler?

Eller så stämmer troll-anklagelserna. Bevisa motsatsen och överbevisa de som har troll-förklarat dig eller förbli ett troll enligt Flashback.

Jag ska hijacka tråden för att ventilera ett problem som liknar TS

Jag brukar bli nere när jag inser att jag är den smartaste människan i rummet, men med det vill jag bara säga att jag känner igen TS smärta, men jag delar ingen uppfattning om att jag skulle vara en supermänniska, snarare att jag är sjukligt medveten om mina brister och kortkommanden.

Intelligens och människokärlek är inte alltid en bra kombination, jag känner ofta att jag måste sortera mina vänner efter hur mycket de kan hänga med i diskussioner och följa abstrakt tänkande, och människor som inte "håller måttet" brukar fasas ut eftersom. Detta beteende gör att jag får mig att känna mig som en aspbergers-utomjording som inte kan hålla upp normala bekantskaper med människor på det sättet som verkar så naturligt för andra,

Väldigt ofta tänker jag att jag skulle vara mycket lyckligare om jag var dummare, jag tror att världen skulle vara mer mystisk och spännande, och jag skulle vara mer naturlig, men det är nog bara "hogwash", då jag antagligen skulle fortsätta vara neurotisk och överanalyserande, men skulle sällan komma fram till några slutsatser om någonting.

(Jag vet att prata om sin egna intelligens är ett säkert sätt att bli hatad, skönt då att man kan vara anonym här på FB där jag inte behöver bry mig ett dugg. Det är ofta plågsamt att leva med 140+ IQ, och det borde ju få diskuteras)

Det var allt jag behövde lätta från mitt hjärta i denna trolltråd, good night everybody!

Förstår precis vad du menar! men de gör inte alla andra som är blinda av dumhet. De saknar den skarpa översikts blicken.



Stämmer perfekt. Min fd närmsta vän i 7 år har det och lika attraherer lika, elr hur Attraktiv?

lite halvseriöst skrivet splittrad som jag är.