Hur gör ni föräldrar, finns tomten eller inte?

Min son är i åldern då han ifrågasätter tomtens vara eller inte vara, men dottern är helt såld och min taktik är hittills att spela med. Mamman däremot (vi är ej ihop) tycker att det är onödigt att lura ungar. Men jag hävdar att hon bara är härdad och fantasilös....

Problemet är att sonen är sylvass i sina frågor och jag får parera med rena lögner!

Hur gör ni ute i stugorna, tror era barn på tomten? Hur långt är det ok att ljuga?

Jag har inte pratat med min pappa sedan jag fick reda på att han lurade mig angående tomten snart 15år sedan.

Aj aj inte det jag ville höra.... men jag är för insyltad nu, det är för sent.

Verkar som att jag får försöka hålla lögnen i sisådär 30 år till.

Är väl inget fel med att berätta historier om tomten? Tycker dock att det är lite orättvist att ljuga för barnen när de kommer upp i åldrarna... Du förstår säkert varför. Kan bli svårt för din pöjk i skolan när kompisarna börjar med spydiga kommentarer eftersom din son tror på en påhittade farbror.

Fråga barnet vad han själv tror. Frågar han vad du tror, säg som det är men förklara att många tror på tomten så det finns inget rätt eller fel.

Jätte bra fråga! Jag berättade för min son när han var 3 att tomten inte finns, men i efterhand så har jag ångrat detta och som tur är har han glömt att jag sagt så!

Jag tycker att det bästa sättet att hantera situationen är att behandla frågan som en religionsfråga. Att man själv får tro på det om man vill, men det är okej om man inte gör det. Så länge som man har respekt för andras tro. Speciellt när lilltjejen fortfarande tror.

Berätta att allt du sagt om tomten är en myt och att det hör till tron och således inte är en lögn.

Hoppas det går bra!

Ja, jag försöker hålla mig till sagonivå på historierna. Men så är det ju jag som är tomten också.... eller ja jag missar honom iaf varenda år när jag köper tidningen. Jag är bara lite nervös att han ska utföra attentat på skägget eller likn. framför dottern. Jag vet att han planerar något!

"Den som inte tror på tomten får inga paket av tomten!! MEN, ni får inte färre paket för det!"

ÄNDÅ envisas de med att tro på tomten även om den äldsta är medveten om att det är deras farbror som klär ut sig varje år! -.- Testa visa filmen "rare exports" för dem och de VILL inte tro på tomten längre! xD

Och skit i morsan! Vill ungarna tro på tomten så får de väl göra det! Roligt så länge det varar egentligen!

Tomten är väl helt okej, låt dem tro på tomten.

Storken - nej, inte lika okej. Då kan det bli som pojken i parken som slängde sten på svanarna för han ville inte ha fler småsyskon.

Haha! Ja ett attentat vore ju inte så lyckat.

Då tycker jag du ska ta han åt sidan kanske ikväll å se till så att han känner sig delaktig. Han kan ju få vara med på det hela, följa med pappa å handla tidningen å dyka upp som en Nisse som får hjälpa till istället.

Och OM du verkligen vill spela ett spratt så tycker jag att du ska försöka hitta ngn som kan hoppa in som tomte. Om ändå bara för en liten stund då de flesta är upptagna. Han kan säga att han har brottom och att pojken får dela ut resten av julklapparna. Helst ska du då kila ut för å hämta tidningen som vanligt, å när tomten står inne i huset med familjen kommer du in med en tidning! Förstå hur PAFF han blir då hehe

Tomten finns! Nu har vårt barn visserligen inte fötts än,men vi(mest jag) har bestämt att tomten är helig. Jag tror litegrann på tomten fortfarande även om jag är vuxen och det är mysigt. Vi hade alltid väldigt fina jular hemma innan mina föräldrar flyttade isär. Tomten kom alltid,den riktiga tomten

Jag vet att jag kommer bli en sådan mamma som halvt spårar ur för att göra julen så magisk som möjligt för våra barn. Men så är jag julgalning med.

Kör på tills ungen ska börja skolan iaf. Det är väl en gullig tradition att låta tomten "vara riktig".