Folk som pratar extremt mycket hela tiden - ångestreduktion?

hellre någon som snackar massa skit än nån osocial mongo som inte säger ett knyst.

Det är väl lite så den genomsnittlige svensken riskerar att uppfattas utomlands. Att vara rädd för att avbryta och vänta på sin tur tolkas som bristande intresse, och det där med att bara tala när man har något intressant att säga betyder ju att man helt bortser från kallsnackets roll som socialt kitt. Nej, man snackar inte om vädret för att det är ett intressant ämne - man gör det för att vara social.

Förvisso sant, men ändå två hela olika saker. När jag umgås med spanjorer så är det personen som skriker högst/avbryter som får snacka. Man slåss om det på det sättet. Till slut är det lite av en duell där man överröstar varandra och den som gör det bäst får prata. Kulturella skillnader.

Det intressanta är hur man behandlar dessa. Tycker de flesta som pratar riktigt mycket gör det inte speciellt bra. Specielt anekdotberättarna som alltid ska berätta en historia om nånting. Det brukar alltid vara människor som inte borde berätta en historia, nånsin. Istället för att beskriva den känslomässiga upplevelsen så drar de in massa fakta som inte för historien framåt ett enda dugg, detta brukar de varva med att blanda in personer i berättelsen som de inte introducerat och man har inte en chans i hellvetet att veta vem det är. Är personen en man så brukar poängen med historien oftast vara att någon slog sig och att det därför var väldigt roligt. Är personen en kvinna så brukar historien helt sakna poäng.

Absolut, vet att det är så, dock så stämmer Jowals punkter in på den andra personen. Det är en person jag känt sen jag var lite för mycket o-alfa men jag har arbetat ganska mycket med det senaste tiden och snart så hoppas jag vända hans uppfattning om mig. Svårt dock när man träffas typ en gång varannan månad.

Minns bara en amerikanskas kommentar om Svenskar "They dont talk very much". Tror faktiskt att man underskattar kallpratets betydelse för det sociala samspelet. Många i Sverige verkar ju dessutom använda sig av tystnad som en typ av tyst demonstrativt maktspråk. Många svenskar är ju också rätt så obekväma att prata och argumentera och jag antar att det är rätt så skönt att få det att låta som om pratiga personer är problemet.

Jag ser hellre att en person väljer vad h*n ska säga än att bara häva ur sig massa skit hela tiden.
Att säga att en person är osocial bara för att h*n pratar lite är bara fruktansvärt dumt.

Det är rätt intressant att du tog upp det om Amerikanarna eftersom när jag spenderade en månad borta i staterna så uppfattade jag som om amerikanarnas osäkerhet istället tar sig i uttryck att nervöst bara babbla på. Om de då inte inte fick gensvar på sitt babblande så babblade dem på tyst för sig själva istället.

Absolut det ligger något i det du säger men samtidigt är folk inte alls lika rädda för varandra som man tycks vara i Svedala. Så det finns alltid för och nackdelar med allt. Folk som är tysta som i Sverige ses ju mer som socialt hämmade.

Jag kan se logiken i det hela. MEN! Det finns inget i hela jävla verkligheten som är värre än en dödgrävare, prata för i helvetet. Vem bryr sig om man säger korkade saker. Ja jag får lite ångest av tanken på folk som är tysta, även om jag kan vara tyst.

För att förtydliga mig. Jag pratar inte om sociala människor som pratar mycket. Jag pratar om folk som pratar konstant, dvs hela tiden utan paus om dom får. Det är skillnad. Jag kan prata mycket men det är något vettigt iaf...

Vissa människor kan prata 2 h i rad om allt möjligt piss som bara är helt meningslöst.

Dessa tysta människor. De är medvetna om att folk stör sig på fåordiga, får panik av det och blir ännu tystare. Det finns alltid något bakomliggande till extrem tystlåtenhet, och det är garanterat mer jobbigt för dem än det är för personerna runt runtomkring.

----
Extrovert personlighet blandat med ADHD = nonstop prat