Användandet av ordet man.

Har på senare tid börjat störa mig allt mer på användandet av ordet man i tid och otid. Det används som något sorts allmänt ersättningsord istället för att skriva ut namnet på företaget, organisationen eller personen.

Exempel Man har gått ut i pressen, Man har kollat efter fingeravtryck.

I vissa fall kan det leda till rena syftningsfel som i exemplet När man synar kommissionens rapport finner man emellertid att man fullständigt saknar kompetens inom området.

Särskilt irriterande tycker jag det är när man används istället för jag.

Någon annan som stör sig på det här?

Har också tänkt på det där, ibland med irritation men lika ofta med reflektioner av olika slag .

Att använda "man" i stället för "jag" verkar vara mest ett sätt att undandra sig sitt personliga ansvar för t.ex sin åsikt genom att gömma sig bakom ett tänkt kollektiv, nästan som att vara anonym. Kan det vara feghet, att inte våga stå för sig själv?

Beror det på bristande självkänsla ("Enbart lilla jag räknas väl inte") eller dåligt självförtroende ("Jag kan nog inte det här, egentligen. Lika bra att lägga in ett litet UPA* ")? Eller är det bara gamla bekanta Jante som gör att vi känner att vi inte vill sticka ut som "jag" utan hellre känner att vi simmar i stimmet som alla de andra sillarna som "man"?

*Utan Personligt Ansvar. (Brukar sambon lägga till vid underskriften när han deklarerar. )

När någon använder pronomenet "man" för att få ett subjektivt påstående att ge skenet av att vara objektivt så stör man ju sig

I jämställdhetens tid kanske det vore på sin plats att istället säga kvinna?

Kvinna har gått ut i pressen. Kvinna har kollat efter fingeravtryck.

Sannerligen inte acceptabelt!

Det finns en angränsande tråd om detta:

https://www.flashback.org/t1675548