Uteliggare snor saker i min butik - inga påföljder

Hej!

Vid flera tillfällen har ett par olika uteliggare som verkligen sitter i skiten (tungt drogmissbruk osv.) stulit saker i butiken där jag jobbar. Detta är prylar som kostar 300-1000 kronor.

Hur många gånger det skett vet jag inte säkert, men vi har i alla fall fångat dem flera gånger på film och polisanmält detta. Polisen har sagt till oss att det är "solklart" för dem vilka det är på bilderna. Jag vet att dessa personer kallats till förhör, men sen tar det stopp. Efter ett par dagar ser vi dem igen.

Vid ett par tillfällen har till och med uteliggarna själva gått och anmält sig till en väktare på stan och visat upp vad de stulit för något, för att de uppenbarligen vill "åka dit". Jag kan bara spekulera i varför. Kanske för att de "vill" sitta på kåken och inte vill göra något grövre?

Det som stör mig är att dessa personer kan göra detta gång på gång utan att någonting händer.

Min butik har aldrig fått någon ersättning för produkterna de stulit. Det känns mer som att detta är någon slags jargong mellan uteliggarna och polisen, och det är vi (butikerna i området) som betalar för deras lilla hobby.

De är så klart inte längre välkomna in i butiken, men det kan alltid hända att det är någon ny bakom kassan som inte känner till vilka det är - och då kan de passa på.

Hur brukar det se ut? Ser lagen mellan fingrarna vid småbrott av den här typen när det gäller folk som inte har någonting att förlora? De här personerna äger ju ingenting, har inga jobb och kanske inte ens tak över huvudet.

Jag tänker på vilket helvete det hade blivit för mig som knegare om jag går in och snor något för 1000kr i affär, fångas på film och åker dit.

Första tanken som slog mig var att dom vill förmodligen begå något brott för att hamna i fängelse pga där så har dom det bättre än ute på gatan utan tak och så... Vet inte om dom tror att dom hamnar i kåken 5år för att dom snor ngt för 300kr riktigt, känns inte som om dom har tänkt på det så långt.

Det krävs mycket snattande innan det blir fängelse. Även om de kommer bli dömda för brotten så småningom så betyder det inte att polisen kan låsa in dom och kasta nyckeln såfort de blivit påkomna med att snatta.

Som sagt, detta är den årstid då samhällets olycksbarn anser att två-tre månader på en lämplig anstalt kan vara ett alternativ till att fara illa i vintereländet. Handlar det om drog/spritoffer finns det antagligen en tröskel för vilken kriminalitet de anser vara OK, gränsen går nog vid tillgreppsbrott.

Teoretiskt skall sådana här personer tas om hand av samhället, hjälpas ur sitt missbruk och komma på rätt köl genom socialtjänstens omsorger, men det vet vi hur det (inte) fungerar. Men det är den väg man kan försöka, att skicka dessa existenser i fängelse för en relativ skitsak går ju knappast. De är immuna mot böter och den sociala stigmatiseringen av att anses kriminell (förstås).

Jag jobbade på en matbutik i centrala Stockholm för ett antal år sedan och vi fick in rätt många uteliggare/luffare som snattade och hade sig.

Märkte rätt fort att butikens rutiner skilde sig rätt markant åt beroende på om det var en av dessa (oftast) herrar eller t.ex några småglin från de närliggande skolorna som blev påkomna med snatteri.

Var det hyfsat väletablerade människor så ringde man efter bosse batong som fick komma och ta upp en anmälan men var det en luffare så tog oftast de två-tre biffigaste cheferna med honom ut på lastkajen som låg väl insynsskyddad, spöade honom efter noter och sparkade ut honom bakvägen och så var det bra sen.

Ett kok stryk är en mer kännbar påföljd för en lodis än att bli tagen av pilosen och cheferna ville helst att de skulle snatta i någon annan affär såklart.

Självklart tycker jag inte att de här människorna ska slängas i fängelse, det är verkligen synd om dem och de borde som sagt få hjälp. Men det är ändå fel att de är "immuna" mot den här typen av brott. De förstör för oss och de vet att inget händer. Om inte annat så borde vi i så fall få ersättning från annat håll, det är inte butikerna som misslyckats med att ta hand om de här uteliggarna. Jag tycker att det här är en "bugg i systemet".

Rätta mig om jag har fel men om du vet vem det är som stulit vad så får du väl ta och göra ett anspråk på stöldgodset så det återlämnas till dig. Liknande sak hände mig för några år sedan, jag lyckades tappa mitt inpasseringskort till jobbet precis efter att jag kommit tillbaka från semestern. Jag anmälde det saknat till min chef och det var ur världen trodde jag, ett par månader senare ringer någon polis upp mig på min hemtelefon och förklarar att kortet tagits i beslag vid ett gripande av någon person och frågar om jag vill göra anspråk på det. Jag blir lite ställd men säger att jag gärna vill ha tillbaka kortet och får det hempostat nån vecka senare.

Om du inte orkar hålla på och göra anspråk och kräva ersättning så finns det stöldskyddsförsäkringar men med självrisken kostar det nog mer än det smakar.

Förr fanns det ett system som i princip omöjliggjorde snattande. All handel var över disk där butikspersonalen hämtade varor. För att öka försäljningen och minska personalkostnaderna slutade man med det systemet. Det kanske är så att butikerna är minst lika skyldiga till problemet som övriga samhället

I dagsläget kallas det för svinn och bemöts med en axelryckning så länge det inte är obekväma summor som försvunnit. Min syster har jobbat på coop forum halva sitt liv och har mardrömshistorier om när de nyanställda försökt göra "rätt" istället för att låta väktarna/polisen sköta det.

Sen förstår jag ändå inte hur det kan snattas för så astronomiska summor i det här landet.

Det du beskriver är så kallade vaneförbrytare, folk som stjäl och beter sig lite här och än där.

Det är ett stort problem men problemet är inte att de kommer undan hela tiden, tvärtom så åker de snarare fast väldigt ofta. Problemet ligger i att dessa personer sysslar med i lagens ögon småskalig brottslighet så det blir inga påföljder att tala om.

Personerna är som du skriver straffimmuna, böter biter inte på dem då de har skulder hos kronofogden och ett antal avsnitt till i deras belastningsregister gör varken till eller från.

Det svenska rättssamhället fungerar också som så att ju fler brott du begår desto lindrigare kommer du undan i princip. Begår en vaneförbrytare 10 stölder så kanske han straffas för en utav dessa och får åtalsunderlåtelse på de resterande nio.

Tyvärr så ser det ut så här och det är tråkigt att du hamnar i kläm för att systemet är uppbyggt att fungera för anpassade Svenssons.