Hur är dina tankar kring "DDR-Sverige"?

"DDR-Sverige" är ett begrepp jag kommit i kontakt med här på fb. Det avser Sverige under 1970- och 80-talen, ett Sverige som präglades av en stat som lade sig i det mesta, ett skyhögt skattetryck - men också en stark social trygghet.

Mina egna minnen från denna tid handlar mest om de höga skatterna, som faktiskt gjorde hederligt arbete nästan olönsamt. I vart fall lönade det sig knappast ekonomiskt att arbeta hårt och att vara ambitiös.

Detta var också en epok, när förbuden blev alltmer påtagliga. I det avseendet har dock inte mycket ändrats under senare år.

Samtidigt fanns det alltså en social trygghet; starkare sociala trygghetssystem, en föräkringskassa som inte motarbetade medborgarna. Man hade en ambition att det skulle vara full sysselsättning, vilket var en realitet under det tidiga 70-talet. Dagens permanenta höga arbetslöshet var helt främmande - liksom ungdomsarbetslösheten.

Invandringen ökade markant, men det var dock en västanfläkt jämfört med dagens vanvettiga massinvandring.

Jag skulle givetvis kunna göra listan längre. Men jag väljer här att istället ställa frågan: Vilka kategorier människor har det totalt sett bättre i dagens Sverige jämfört med "DDR-Sverige"?

Frågan är nog inte helt enkel att besvara. Det är ju många faktorer, som ska vägas in, när man mäter standard. Och naturligtvis blir det subjektivt. Själv anser jag, att den enda kategorin som totalt sett har det bättre idag, är de riktiga höginkomsttagarna.

Hur ser ni på denna tid? Diskutera!

Som svar på frågan om vad som är bättre idag, skulle jag nog verkligen vilja säga informationen.

Under den epoken hade vi bara SVT, och papperstidningar, medan vi idag har allt form av information vi kan tänka oss.

En annan ganska intressant fråga är ju huruvida Sverige på 70- och 80-talet (skulle nästan vilja slänga med senare halvan av 60 där också..) hade fungerat som det gjorde, om befolkningen kunnat få den information de kan idag.

Jag levde inte på 70-talet, men att det inte är så längre, som du beskriver det är en nödvändighet för att unvika inflation. Läs mer om jämviktsarbetslöshet, NAIRU m.m och regeringens mål på en jämvikt på 5%.

Bespara mig dina nationalekonomiska utläggningar!

Det är ju bra att vi vet hur dåligt vi har det. Det kan ju vara så enkelt att vi faktiskt hade det bättre under den tidsperiod du anger, vilket ju också eliminerar behovet av information, så att säga...

Jag skulle säga att det faktiskt var bättre, att miljonprogrammen och satsningarna på infrastruktur, den infrastruktur vi idag tar för givet, gav ekonomiska förutsättningar för alla, även om det primärt var satsningar på byggsektorn, snarare än på "allmänheten", sen så strilade dessa pengar "nedåt".

Uppfattat! Nej då får jag hålla med föregående och säga media, teknologi etc.

Ja, såklart. Jag kan ju redan här och nu säga att jag hellre skulle stannat kvar där än att bli äldre och hamna i dagens Sverige..

Visst, informationsflödet är bättre idag. Men om detta är så avgörande för samhällsutvecklingen ställer jag mig tveksam till. Tendensen är snarare, att ju lättillgängligare information, desto okunnigare människor.

Jag påstod inte att det var avgörande för en samhällsutveckling. Jag poängterade bara att vi i dåtidens Sverige (och övriga värld) var väldigt låsta när det kom till information.
Sen ställde jag en fråga angående hur och om, dåtidens Sverige fungerat som det gjorde om vi kunnat ha dagens informationsflöde. Det var således en fråga och inte ett påstående.
Men jag kanske misstog dig nu, och isåfall, ber jag om ursäkt.

Det är för mig en gåta hur någon kan tycka att vi var mer övervakade, mer överstatligt styrda på 60-70-80 talet än vad vi är nu, jag menar att det är en spridd nidbild av det samhället, jag skulle snarare säga att vi var friare än någonsin.

Ev. skattetryck/skattesats är ju ganska irrelevant, frihet är ju inte att betala 25% skatt istället för 50%.

Nationalekonomi är komplicerat. Jag känner mycket väl till sambandet arbetslöshet-inflation. Men det finns ju även t. ex. något som heter stagflation; ekonomin har stagnerat - ändå råder hög arbetslöshet.

Sedan kan man ju diskutera, om det är klokt långsiktigt, att acceptera säg en 20%-ig ungdomsarbetslöshet, för att hålla inflationen nere. Risken är att nuvarande, och kommande ungdomsgenerationer mister framtidstron i hög utsträckning. Allt har ett pris.

OK, ingen fara. Mitt svar på din fråga är: Ja, Sverige hade fungerat då, även med nuvarande info-flöde.