Jag lider av svåra samvetskval. Jag har flera gånger i trappuppgången träffat en nyinflyttad kurdisk donna, hon brukar vara snyggt sminkad och när det är bättre väder har hon kort kjol och mörka strumpor. Hon har även stora bröst och de syns rätt bra eftersom hon har kläder som framhäver hennes kurvor. Hon hälsar alltid på mig, och en gång när vi träffades nere i tvättstugan frågade hon mig om hjälp med en maskin. Jag hjälpte henne och hon sa att hon skulle hjälpa mig, så hon vek ihop in tvätt åt mig och la ner den i min tvättkorg. Sen frågade hon om jag hade flickvän, och jag sa ja.
Men hon fortsätter stöta på mig, hon flörtar och tar gärna min hand när vi står i hissen och pratar. Ibland har hon frågat mig om jag vill komma och hälsa på henne, hon sa att jag skulle få mat och att hon skulle göra allt för att jag skulle må som en kung (med en sexig blinkning på ögat).
Jag är en övertygad rasist som lever ihop med en typisk svensk tjej, mitt mål är att få vita barn och säkra mitt folks framtid. Men samtidigt så är min tjej en rätt grådaskig trött och platt personlighet, hon sitter mest och äter chips eller pratar med sina kompisar. Jag saknar gnistan. Redan igår kom jag på mig själv att fantisera om kurdtjejen när jag satte på min tjej bakifrån.
Jag slits mellan min passion för denna spännande tjej och plikten och lojaliteten mot mitt eget folk.
Vad bör jag göra?
Väljer jag att vara otrogen kommer jag troligen aldrig mer kunna se mina politiska kamrater i ögonen. Väljer jag att vara trogen går jag miste om världens puma - en tjej som är het på mig!!