Varför tar barn alltid mammans sida i bråk mellan föräldrarna?

Här är pappa definitivt hamnen, och jag den där pontonbryggan - båda kan dessutom bete sig som fjortonåringar på flykt undan rättvisan när andan faller på...Skämt å sido..

Jag tror tvärt om. Mamma är havet och pappa är hamnen. Jag som pappa uppfostrar barnen, ser till att de har pengar på kontot till framtiden, ser till att de lär sig saker osv. Mammor gullar mest med barnen.
Då vi inte har konflikter så kan jag inte uttala mig om vilket parti barnen hade tagit. Men sannolikast bägges parti.

Själv tror jag att "gullande" ger mest cred hos barnen.
Uppfostrande och pengar gav jag blanka fan i när jag var under 10 .

Därför att morsan suttit och sagt till ungen, mamma är det enda du har här i världen.
Det enda du har är mamma.

Jag tog alltid mammas sida. Pappa jobbade ofta, när han väl var hemma så var det framför datorn eller tv:n. Enda vettiga han har gjort för mig som finns i mitt minne är att lära mig en dikt utantill (efter att jag hade tjatat på honom). Så kort och gott mamma har alltid funnits där och pappa är lite mer "främmande". Ett annat bidragande orsak är att det är pappan som skriker på mamma och mamma sitter i hörnet och gråter tyst för sig självt.

Okej.


Jag pratar överlag, världen över inte om din familj

Sant..
--------

Barn har ju generellt (i stort sätt, inte i allas fall!) en bättre relation till sin mor (iallafall i väldigt ung ålder).
Sen kan ju faktiskt barn läsa av sin förälder bra, de känner personen.
De kan nog se pappan, kanske större/kraftigare ha en skarp/hög ton mot modern, medans mamman kanske också har en hög röst, men ändå mildare "ljud" eller hur fan jag ska skriva det...

Aha men va fan ska jag veta vad du snackar om. Sverige/Norra Europa, så är det nog mer som jag säger. Men du ska ha världen över. JA då får jag väl hålla med då.

När jag var i den åldern när mina föräldrar brukade bråka så tog jag inte nåns sida. Brukade säga till dom ''Sluta bråka annars åker jag till himlen till farmor och farfar'' viket brukade få dom att lugna ner sig. Nu för tiden kör jag med samma saker när dom bråkar. Att jag typ kommer skada mig själv om dom inte håller käften och slutar bete sig som 5 åringar.

Hur de ser ut i andra familjer när dom bråkar och ungen står på mmammans sida har jag ingen aning om, Har ingen efarenhet av de.


//Thestalkerdude

Fast nu visar sig det ju att det kanske inte är så överlag - även om vi kanske ser en procentuell majoritet på mammans sida så kommer ju ändå historier fram om att det inte alltid är så. Ska vi då förkasta dem bara för att det inte passar din världsbild eller trådinlägg?

Ska vi prata om vad som är vanligast överlag eller enstaka undantag?

Dessutom så får vi ju också ta i beaktande att OM ett par separerade och det fanns barn i bilden så gick vårdnaden per automatik till modern. Om då barnen spenderar mer tid med modern och ser sin far varannan helg så är det väl ändå ganska normalt att de tar den förälder de ser mer mest av i försvar eftersom banden kan vara starkare till just den föräldern än den andre.

Och eftersom det var både fader och barn med som gick förlorande ur den striden eftersom de flesta mödrar var för själviska (enligt min åsikt) till att faktiskt ändå gå med på gemensamt umgänge trots att vårdnaden ligger hos den ena föräldern så kanske vi kanske ska ta och ta just den delen i beaktande.

Det är väl inte så konstigt i just den familjekonstellationen så för att vara riktigt säkra på att vi alla pratar om samma sak: ska vi prata om barn vars föräldrar fortfarande bor ihop eller ska vi prata om barn som har separerade föräldrar (vilket jag tror faktiskt ligger i majoritet i detta förjävla land)?