Hur väl har svenskan i Finland följt efter den i Sverige?

Hamilkar nämnde i någon tråd att finlandssvenskar gärna pluralböjde verb ända in på 70-talet. I alla fall i akademiska publikationer, men gällde det även till exempel dagstidningar? Det låter underligt i mina öron. Hur är det med andra språkreformer som gjorts i Sverige, stavningsreformen 1906 till exempel? Fick den lika snabbt genomslag i Finland som i Sverige? Finns det några reformer som skett där men inte här? Det kan väl inte vara några jättestora grejer, för när man läser svenska skriven av finlandssvenskar är det ju sällan man märker någon skillnad. På 70-talet skrev man gärna mej, dej, sej, säja, dom istället för mig, dig, sig, säga, de/dem, var det så även i Finland?

Många lösryckta frågor, svara gärna på sånt jag inte frågat också.

Mitt ovetenskapliga intryck är att finlandssvenskar är betydligt mindre språkliberala än somliga svensktalande i Sverige.

Jag fick en gång avbasning av en finlandssvensk för att jag hade skrivit ”till skillnad mot” när det enligt henne hette ”till skillnad från”. Över huvud taget verkar finlandssvenskar hålla ett fastare grepp om språkreglerna än vad svenskar gör. Det blir kanske så när man är i minoritet.

Myndigheterna som reglerar det svenska språket I Finland är mycket noga så att det inte separerar för mycket ifrån moderspråket.