Hilberg skriver i inledningen till den tyska utgåvan:
Citat:
Hilberg har hela sitt liv samlat och kompletterat materialet till sin bok. Han anses som den bäste kännaren av de källor som till största delen härrör från gärningsmännen. Grundliga som det var efterlämnade de bevisen för sitt mordhantverk hundratusenfalt - med brevhuvud och tjänstestämpel. (Die Vernichtung der europäischen Juden, 1985)
OBS - hundratusenfalt????
Boken omfattar 1308 sidor. På sidan 927 börjar han tala om "förintelsecentrerna" och 100 sidor senare om "förintelseoperationerna". Han tar 1027 sidor på sig att komma till saken - det som titeln anger att boken handlar om. Måste vara någon form av världsrekord.
Det är dock endast 20 sidor som tar upp ämnet (av 1308). Inte ett enda av de hundratusenfaldiga dokumentbevisen - med brevhuvud och tjänstestämpel - nämns.
Istället vittnesuppgifter av sämsta tänkbara kvalitet - vittnen som personligen
är berörda. Tex Kurt Getstein, sanitetsofficer i SS, som efterlämnade sina bekännelser i 6 olika versioner som skiljer sig åt. Som berättar om att han med egna ögon såg sin SS kollega knöka in 700-800 judar i 25 kvadratmeter små gaskamrar, dvs 28-32 personer per kvadratmeter. Han påstår också att 25 miljoner människor gasades av nazisterna.
Läs gärna en intervju med Raul Hillberg i den franska veckotidningen Le Nouvel Observateur. Där medger han att det inte finns några dokument som verkligen bevisar förintelsen av de europeiska judarna och gaskamrarnas existens utan endast några vittnesmål som "stämmer någorlunda överens" (Le Nouvel Observateur, 3-9 juli 1982, s. 71)