"sju tider" - 2520 år?

På 1800-talet började profetieforskare på olika håll i samfunden spekulera i att profetian i Daniel 4 om "sju tider" av djurlikhet som skulle drabba kung Nebukadnessar i det nybabyloniska riket också skulle ge en fingervisning om längden av "hedningarnas tider" som Jesus nämnde i Luk. 21:24 (1917). Man började laborera med 2520 år. En adventist, Nelson H. Barbour, framförde sin variant som gick ut på att de "sju tiderna" i sin "större uppfyllelse" skulle omspänna tiden 606 f Kr. - 1914 e. Kr. Charles T. Russell i Pittsburgh accepterade Barbours uträkning, och sedan dess har "de sju tiderna" tolkade som 2520 år utgående 1914 varit en framträdande lära hos Bibelforskarna som senare kallade sig Jehovas vittnen. Barbour själv förkastade senare sin uträkning och numera är det i princip bara Jv som driver läran om 2520 år.

Jv har framfört en hel del argument som stöd för sin uppfattning, och undertecknad önskar presentera och värdera dessa argument här. Ämnet har behandlats en del i en tråd som handlar om något annat och därmed egentligen varit "off topic". Nu får det en egen tråd som bara skall handla om just detta ämne. Utrymmet för ett inlägg är emellertid begränsat, och därför måste presentationen och värderingen sträcka sig över flera inlägg.

Ett argument får inleda granskningen.

Det är hämtat från Jvs publikation "Verklig fred och säkerhet - hur?" (1986, 186 sidor). På sid. 71 framför man ett enda argument för att de "sju tiderna" har "en större innebörd". Man säger att anledningen till detta är att "det blev upptecknat i bibeln".

Men håller det? Nej! Att förutsägelsen om Nebukadnessars "sju tider" togs med i Bibeln betyder ingalunda att det måste finnas "en större innebörd". Profetian och berättelsen om Nebukadnessars "sju tider" står fast och stadigt på egna ben med bara den uppfyllelse som profeten Daniel klart angav. Den är uppbygglig på så sätt att den dåtida världshärkaren tuktades av Gud och därmed gav tillkänna att profetian om att de 70 åren av underdånighet under Babylon verkligen skulle ta slut, att Gud var Herre också över den babyloniske världshärskaren. Nebukadnessar blev en av de "härskare" som den Mäktige har störtat från tronen och samtidigt en av "de ringa män" han har "upphöjt" (Luk. 1:52). Berättelsen om Nebukadnessar har ett fullständigt egenvärde och behöver inte kompletteras.

Och en inte alldeles olik profetia uttalades längre tillbaka av Josef inför Farao. Det skulle komma "sju feta år" följda av "sju magra år". (1 Mos. 41) Inte togs denna profetia och berättelse med i Bibeln för att den skulle ha "en större innebörd". Inte skulle några 2520 magra år följa på 2520 feta år i en "större uppfyllelse"! Men enligt resonemanget i den nämnda Jv-publikationen måste det finnas en större uppfyllelse för att motivera berättelsens närvaro i Bibeln! Nu finns ingen sådan större uppfylelse för att motivera att berättelsen finns, och därför är det också ohållbart att påstå att profetian om de "sju tiderna" måste ha en större uppfyllelse för att motivera sin plats.

sju tider" - 2520 år?

Jag trodde att du skulle förklara detta om sju tider-2520 år utan att blanda in JV.

Det är en omöjlighet eftersom det idag bara är Jv som förespråkar denna uppfattning. Eftersom 1914 spelar en avgörande roll i Jvs lärosystem har Jv måst hitta på allsköns stöttande argument för att få tesen om 2520 år att bli acceptabel. Och det har man gjort efter hand eftersom det inte finns något i Bibeln uttalat samband mellan Daniel 4 och Luk. 21:24 och man därför har måst bemöta kritik. Inget annat samfund och ingen enskild skribent om profetior har kommit med så många synpunkter om detta som Jv, fast själva föreställningen inte uppfanns av Jv utan uppstod i England i början av 1800-talet. Den är totalt okänd i kyrko- och samfundshistorien under de första 1800 åren av den kristna historien.

Naturligtvis kan jag gå in på hur tesen framfördes och utvecklades under 1800-talet, och det är rimligt att jag gör det. Men det innebär inte att Jv, som är nutidens enda förespråkare för uppfattningen, kan hållas utanför en ingående granskning. De tidigare rösterna om saken har tystnat, även The Worldwide Church of God, som hade en sådan tes fram till den stora reformeringen av den rörelsen för ett par decennier sedan.

Jag har i mitt bibliotek ett exemplar av boken "CLOSE OF THE TIMES OF THE GENTILES" av den engelske prästen W. Wingate, publicerad i London 1872 (131 sidor) . Han får de påstådda 2520 åren att utgå "1866 or thereabouts" (s. 91). Några argument för att Nebukadnessars "sju tider" har en större uppfyllelse på 2520 år framförde Wingate inte, utan han bara påstod att det förhöll sig så. (s. 7)

För att inte inlägget skall bli för långt och tröttande väntar jag med nästa argument som Jv använt till nästa inlägg.

Nu har jag läst igenom hela Daniel och speciellt kapitel 4. Jag kan inte hur jag än vänder och vrider hitta något annat än att det sju tider gällde Nedudkadnessar och inget annat. Det står även klart och tydligt att den "fastställda tiden hade gått" och detta skedde under hans regeringstid.

Varför anger man ett år med 360 dagar (360x7=2520) och varför skulle igentligen startåret vara Jerusalems föstörelse (606 enligt JV), hedningarna intog och "trampade" många år innan man förstörde.

Skitsnack. TS.

Du skall göra som ttsp och bibelstudenten, använda bibeln och förklara vad som menas
sju tider och 2520 år, som jag nästan är säker på att du skrivit att du skall göra,
alltså anledningen till (som jag trodde) start av denna tråd.

Skitsnack? Du talar i nattmössan.

Men du kan ändå få den mycket enkla bibliska förklaringen om "vad som menas med sju tider och 2520 år" här:

"Sju tider" nämns i Bibeln bara i Dan. 4: 13,20,22,29. Proften Daniel förklarade att de gällde kung Nebukadnessar, att han skulle bli utstött från människor under "sju tider" men därefter återfå sin kungatron. (Dan. 4:17-23) Bibeln visar också att detta hände Nebukadnessar, som själv skrev att han återfick sitt förstånd och sin tron "när tiden var förliden". (Dan. 4:31-33) Sedan förkristen tid har man uppfattat det som att Nebukadnessar var utstött och borta från tronen i sju år.

Någon annan tillämpning av dessa "sju tider" nämner aldrig Bibeln.

"2520 år" nämns ingenstans i Bibeln. De "sju tiderna" kan heller inte ha varit så långa eftersom de enligt bibeltexten uppfylldes på den mänsklige kungen Nebukadnessar. Och eftersom Bibeln inte nämner några 2520 år behöver dessa inte heller förklaras.

Ursäkta mig för ordet "skitsnack", men jag ville och hoppades att din tråd skulle
ta upp det om 7 tider- 2520 år bara ur rent biblisk synpunkt, inget med JV eller nåt som
skulle kunna leda till den vanliga pajkastningen på JV här på FB, tycker nästan att din början
på tråden lutar åt (att det kunde bli så) det, men det om 7-2520 så har jag läst nyligen
att det är många genom historien som försökt räkna ut
"vad som menas med sju tider och 2520 år", så att någon anledning måste det finnas,
och hur dom fått fram 7-2520 vet jag ej.

Eftersom den här föreställningen var totalt okänd under 1800 år så måste det inte finnas någon legitim anledning till dess uppkomst. Det handlar om önsketänkandet att slutet skall komma under skribenternas livstid och det osunda letandet efter halmstrån som inte finns. Och nu skall det hela benas upp från början, varför en särskild tråd behövs. Det är obestridligt att Bibeln bara tillämpar de sju tiderna på Nebukadnessar. Att den trots det ändå skulle kunna tillämpas på Guds rike är i direkt strid med allt vad Jesus sagt, särskilt när han tillrättavisande säger att det inte tillkommer lärjungarna att få veta det de ville veta nämligen tidpunkter som har med Riket att göra. (Apg. 1:7)

Okey!! Jag skall läsa.

Hej, fastnade på följande skriftställen som är från Daniel. Vad menas med att de förseglade till ändens tid? Även "kommande dagar" i 2:28 är översatt annorlunda i en annan bibeln, minns inte vilken, men där får man sken av att det handlar om vad som kommer i framtiden eller långt senare?

Daniel 12:8,9 Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: "Min herre, vad bliver slutet på allt detta?" Då sade han: "Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.

Daniel 2:28 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på ditt läger:

Daniel 12:4 Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.

Det är där vi är nu.. Har varit sen 1914.

Tråden skall bara handla om de "sju" tiderna, så någon detaljerad genomgång av Daniels bok kan det inte bli här. Men texten om att boken skulle förseglas "intill ändens tid" (Dan. 12:4,9) har faktiskt använts som ett argument för att även "de sju tiderna" skulle vara förseglade till framtiden.
En sådan slutsats är emellertid inte korrekt. Vad som skall förstås med ordet "förseglas" är knappast att boken inte skulle finnas för läsning bland judarna. Josefos skriver att översteprästen i Jerusalem visade Alexander den store profetian om honom i Daniels bok. Som ett resultat av detta skonades landet. Boken fanns bland esséerna i Qumran redan i förkristen tid och hade en stark ställning. Och Josefus satte oerhört värde värde på boken och visar stor kunskap om den.

Det troliga är att "förseglingen" på något sätt visar att boken i sin helhet inte omedelbart kunde förstås. Det berodde på att en del av profetiorna uttyckligen gällde "en avlägsen framtid", som profetian om "aftnarna och morgnarna". Den skulle därför "gömmas" (Dan. 8:26) Hur denna skulle utvecklas kunde bara framtiden utvisa. Det gäller också den sammanhängade långa profetia som finns i Daniel kapitel 11 och 12. På vilket sätt dessa detaljerade profetior skulle uppfyllas kunde inte greppas av Daniel och hans samtid. Det gällde också profetian om de "70 veckorna" i kapitel 9.

Men åtskilligt i Daniels bok var omedelbart tillgängligt och behövde inte vara obegripligt i samtiden och den nära framtiden. Omdelbart tillgängligt var Kapitel 1,3,4, 5 och 6. Ganska snart hade man också en hyfsad förståelse av kapitel 2 och 7, om än inte komplett. De på varandra följande fyra världsväldena visste man identiteten på efter hand som tiden fortskred. Man visste att Alexander den store var omnämnd. Josefus visste att de fyra väldena var Babylon, Medo-Persien, Grekland och Rom.

Förutsägelsen om de "sju" tiderna gällde enligt texten kung Neukadnessar. Den var förstådd så snart Daniel hade förklarat den och den uppfylldes, som texten uttryckligen säger. Att söka efter någon annan och "större" uppfyllelse är ondödigt, ja osunt. Man söker inte efter "större" uppfyllelser på någon annan tidsprofetia i Daniels bok. Man accepterar i allmänhet att de har en enda uppfyllelse. Man skall t ex inte försöka göra de "70 veckorna" (kap. 9) till något mer än de 490 år som det råder stor enighet kring. Någon "större uppfyllelse" på 490 x 360 år - 176 400 år! - är det ingen som har föreslagit, och det skulle vara att bruka våld på texten att komma med en sådan eller liknande spekulation.

Det finns massor av goda skäl till varför de "sju tiderna" inte skall pressas in i någon "större" uppfyllelse som t ex skulle ange tiden för upprättandet av Guds rike. En av de viktigaste är att Jesus själv sade att kunskap om "tider och stunder" i samband med Riket inte tillkom de kristna. (Apg. 1:7)

Därför förklarade inte Petrus det påstådda dröjsmålet med löftenas uppfyllelse med att man måste vänta på att några "sju tider" skulle gå ut. Nej, tiden för löftenas fullbordan var höljd i mörker fastän den skulle komma. En dag var för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag. (2 Petr. 3:8) Några 2520 år fanns inte i deras medvetande. En sådan föreställning tillhörde INTE "den tro som en gång för alla " hade "blivit meddelad åt de heliga". (Judas brev, vers 3)