Olöst försvinnande: Owen Parfitts, Somerset, 1769.

En del försvinnanden har varit mycket mäkliga under århundradernas lopp, som t.ex. fallet med Owen Parfitts som försvann för 242 år sedan.

Nedanstående är hämtat från boken Mysterier, underverk och obegripliga ting, 1985, av John Mitchell och Robert J. M. Rickard. Försvinnandet finns beskrivet på sidan 100 i kapitlet Egendomliga försvinnanden.

"När man som i de här fallen inte genast ser någon rimlig förklaring kommer det övernaturliga omedelbart in i bilden. Den kan vara onda onda makters verk, särskilt om den försvunne har gjort sig känd för ett skurkaktigt leverne.

Owen Parfitts försvinnande årn 1769 kan kanske förklaras på det viset - och i trakten trodde man allmänt att det var Hin Onde som slutligen hämtat hem honom.

Parfitt var en flåbuse till sjökapten, en riktig pirat sade man, som på gamla dagar dragit sig undan i en stuga i Shepton Mallet, Somerset. Han hade haft ett slaganfall och var förlamad, men en omtänksam kvinnlig släkting hade stoppat om honom med en filt och satt honom i en stol utanför stugan för att han skulle få njuta av det vackra sommarvädret.

Så gick hon ett ärende, och när hon kom tillbaka var stolen där, med kudde och filt, men den gamle mannen var försvunnen och syntes aldrig mera till.

På andra sidan vägen höll man på att stacka hö inom syn och hörhåll från stugan, men arbetarna var säkra på att ingen hade närmat sig stugan ocn ingen av dem hade hört eller sett någonting särskilt."

Någon som förut har läst om detta mycket märkliga försvinnande förut? Hur kunde en förlamad man försvinna, så grundligt att han var och förblev försvunnen för alltid?

Precis..och av vilken anleding? Vi vet ju inte heller om släktingen var trovärdig. Kanske nåt arv väntade henne om nåt hände gubben?

Ja just. Av vilken anledning? Kanske hade den gamle flåbusen till sjökapten pengar undanstoppade?

Kanske var det den kvinnliga släktingen som "hjälpte" honom att försvinna? Kanske var det lantbruksarbetarna som höll till inom hör och synhåll som var "behjälpliga"? Kanske var det hela ett rånmord?

Vid denna tid fanns det ju ens någon polis och din den mån det fanns någon sådan, så fanns det inga som helst hjälpmedel att kunna lösa ett kriminellt problem av detta slag. I samband med att han försvann, så lär han också ha blivit dödad ganska omgående.

Jajamen! Jag läste Mitchells och Rickards bok när jag var 12 eller 13 år. I synnerhet kapitlet om Egendomliga försvinnanden höll på att skrämma vettet ur mig, framför allt då berättelsen om stackars lille Oliver Thomas som fördes upp i himlen av en okänd kraft då han skulle hämta vatten i brunnen. Just den historien förekommer i flera versioner, som emellertid alla är lögn och förbannad dikt. Man kan läsa om verklighetsbakgrunden här, här och här. Det hindrar dock inte att skrönorna cirkulerar friskt på Internet, och betraktas som helt sanna händelser.

Också historien om Owen Parfitt kan läsas online, bland annat på Shepton Mallets egen sajt tillsammans med en rad andra märkliga tilldragelser ur stadens historia. De övriga versionerna, på olika sajter och forum för mysterier och paranormaliteter, tycks alla återge samma uppgifter.

Det skulle vara givande att veta var berättelsen första gången publicerades. Det verkar som om fallet började studeras på allvar på 1810-talet av skolmannen, manuskriptsamlaren och senare biskopen Samuel Butler (1774-1839). I den biografi om Butler (The Life and Letters of Samuel Butler) som hans sonson gav ut i slutet av 1800-talet, återges en del av hans anteckningar och korrespondens i fallet. Boken kan läsas i digital form, även om resultatet ser lindrigt sagt jävligt ut. Berättelsen om Parfitt börjar på den här sidan och fortsätter på den här.

Kul att se detta gamla fall tas upp här. Jag har en folder material om Owen P., dess värre inte framför mig. Den excentriske engelsmannen John Michell avled förra året, men den Bob Rickard lever och verkar i London. Dessa båda skrev också en bok om zoologiska mysterier som hette ‘Living Wonders’.

Fallet Parfitt torde inte vara någon skröna utan den gamle mannen försvann verkligen. Den förste vetenskapsman som brydde sig med det var prästen William Maskell, som 1814 samlade in vittnesmål om fallet. Hans son publicerade 1857 en mycket ovanlig bok om Owen Parfitts mysterium. Senare har även Andrew Lang och Elliott O’Donnell skrivit om det, den senare i ‘Strange Disappearances’.

Tack för detta intressanta Ördög. Mycket intressant läsning i trådlänkarna.

Det omskrivna försvinnadet av Oliver Thomas-Lerch-Larch, har jag förut också läst flera olika versioner om.

Tack för denna information ang. littertur som tar upp detta gamla försvinnande.

Tror inte heller att Parfitts försvinnande är någon skröna. Den gamle förlamade mannen försvann verkligen.

Tack för upplysningarna. Den här andra boken finns också utgiven på svenska, med titeln Den flygande katten och andra märkvärdigheter i djurens värld (Forum 1984).


Jag har suttit i ett par timmar och letat efter information om Parfitt-fallet i de digitaliserade utgåvorna av tidskrifter och böcker som finns på nätet. Vilket stimulerande sätt att slösa bort sin tid en sån här ruskväderskväll!

En notis finns i tidskriften The New Monthly Magazines första nummer från 1814. Här är publikationen i digitaliserad form. Notisen påträffas på sidan 105.

Man får veta att försvinnandet skedde about fifty years ago, och att det något senare togs upp av herrarna Collinson och Rack i deras bok om Somerset. Alltså fortsätter sökandet, och tamejtusan finns inte boken i fråga också på nätet! Tredje volymen av The History and Antiquities of the County of Somerset, utgiven 1781, kan studeras här! Parfitts försvinnande behandlas på sidorna 460 och 461.

Här hävdas att försvinnandet skedde 1763, inte 1768 (på Shepton Mallets hemsida konstateras mycket riktigt att uppgifterna varierar). Och notera att boken inte gör den minsta antydan om att folket i trakten gav Hin Håle skulden för att ha rövat bort gubbskrället! Tvärtom så var det generally supposed att gamle Owen hade stultat sin väg för egen maskin - seized with some sudden fit of phrenzy, or impelled by some extraordinary effort of nature - varefter han sannolikt ömkligen trillade ner i någon damm eller hålighet i marken. Fan tro't.

Enligt notisen i The New Monthly Magazine ska tidningen Bath Herald i ett av sina early numbers (enligt den här sidan utkom tidningens första nummer den 3 mars 1792) ha publicerat en tolerably well-written ballad om Parfitts försvinnade och de olika hypoteserna kring det. Det är bara att kontakta Bath Reference Library för att be om hjälp ...

För övrigt är det intressant att se hur detaljerna i sådana här berättelser ändras när de berättas vidare, cirkulerar runt på nätet, översätts till andra språk och så vidare. På det här forumet återger signaturen AveSatani från Aten historien om Parfitt i den form den stått att läsa i en grekisk tidskrift. Här har vilstolen blivit en rullstol och tidpunkten skjutits framåt med ett par hundra år ...


Nu måste jag plugga ett par dagar, men efter det kopplar jag gärna av med fortsatt diskussion om försvinnanden och andra mystiska tilldragelser!

P.S. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra ännu en Google-sökning ... Andrew Lang (som förresten enligt Frans G. Bengtsson antagligen var en av alla tiders mest produktiva författare) broderade ut historien till en längre artikel. What Became of Owen Parfitt? publicerades i Langs posthuma arbete The Strange Story Book från 1913.

D.S.

Ytterligare intressant läsning ang. Parfitts försvinnande. Det rätta årtalet verkar ha varit 1768.

Collinsons History of Somerset var en av de klassiska grevskapshistorikerna. Mitt exemplar utkom 1791 och jag kan inte finna belägg för att det skulle existera en upplaga från 1781. Detta är viktigt för Parfitt-forskningen eftersom Collinson inte var först att beskriva OP’s försvinnande. London-tidningen Oracle Bell’s New World hade redan i oktober 1789 en artikel om fallet, enligt vilken OP skulle ha försvunnit 1765. Fallet Parfitt togs också upp av tidningen Bath Chronicle senare samma månad.

William Maskell skrev 1867 en artikel i tidskriften Once A Week, i vilken han diskuterade olika hypoteser. Hade OP rusat iväg hals över huvud och sedan förolyckats, hade han blivit kidnappad av en liga pirater från Bristol, hade han omkommit genom spontan självförbränning, eller had Fan tagit honom som ju lokalbefolkningen trodde?

Tack för denna ytterligare intressanta information ang. artiklar som har skrivits om Parfitts märkliga försvinnande.