Kan två bipolära ha ett förhållande?

Hejsan!

Jag har en kompis som är bipolär typ 2, som numera träffat en kille som också är bipolär typ 2.
Dom blev ''förälskade'' innan dom träffades, pratade flera timmar om dagen och ja, on and on.
När dom träffades blev dom kära i varandra på riktigt, dom har en obeskrivlig kemi.
Varje gång hon pratar om honom lyser hela hon upp, och det syns bara av att titta på dom tillsammans vilken fantastisk kemi dom har.
Jag vill också tillägga att dom inte är tillsammans, dom tar en dag i taget (med tanke på situationen).
Jag är givetvis glad för hennes skull, men börjar bli lite orolig.
På senaste tiden har dom knappt pratat eller träffats.
Det blir väl ett och annat sms och samtal då och då, men varar i max 5 minuter.
Ungefär .. saknar dig, tänker på dig, tycker om dig, hur mår du..
Är det vanligt att man tappar känslorna ett tag sen kommer dom tillbaka? (Har hört det på villoväg)


Min fråga är helt enkelt, kan två bipolära personer ha ett förhållande, ett seriöst sådant, som faktiskt kommer att hålla i längden?

Någon som har svar, erfarenhet osv?
Skulle gärna se att människor som är bipolära skriver, för ni lever ju i det och ingen som inte är bipolär kan ju egentligen berätta hur det är att vara i ett förhållande, hur man fungerar, om känslor för sin partner osv.

Tacksam för svar.

Det blir alltid lite tuffare i en relation om båda mår psykiskt dåligt men det betyder inte att dom inte ska vara tillsammans. Jag tror att två människor med samma diagnos har mycket att ge varandra då de har en djupare förståelse för varandras problematik. Förutsättningen är naturligtvis att båda parter mår relativt bra när de inleder relationer.

Förälskelser brukar lägga sig så jag tycker inte att det är onormalt att man hör av sig mindre, relationen går bara in i en ny fas.

Sen kan det även bero på att någon av parterna är inne i en sämre period och då orkar mani nte höra av sig hela tiden heller.

Tack för ditt svar och bra att du nämnde det jag glömde nämna.
Han är inne i en dålig fas, och mådde väl inte så bra när dom träffades första gången heller egentligen, om jag förstått det rätt.
Det är han som sagt att han inte vill ha förhållande nu, det är också han som inte hör av sig.
Hon tror att han tappat känslorna och mår jätte dåligt, men vill inte höra av sig för hon vet själv hur det är när man är i en sådan period.
Och ja, rent logiskt borde det ju fungera eftersom, som du sa, förstår varandra mycket bättre.
Hon har mått lite bättre någon månad nu, men jag märker att hon börjar komma in i depression igen, och är orolig att hon ska gå ner sig totalt för han inte hör av sig så ofta och dom inte ses så ofta just nu, även om hon är medveten om varför det är så.
Hon är ju trots allt likadan själv, mot mig bland annat.

Mår man dåligt orkar man som sagt inte alltid höra av sig. Det är så med de flesta psykiska problem. Mår jag dåligt, har inte bipolär, men mår sämre ibland av andra anledningar, så orkar jag inte höra av mig till någon. Jag undviker att svara i telefon. Men är man öppen med varför man beter sig så, så brukar omgivningen vara förstående.

Jag tror inte han har tappat känslorna för din vän. Jag tycker han verkar vara förståndig som inte vill rusa in i något när han mår dåligt. Det är bra självinsikt och om du vänder på det hela så kanske du kan säga till din vän att han gör som han gör för att han inte vill såra henne.

självklart kan de ha ett förhållande, men det blir nog en del kriser och svängningar. Men om de älskar varandra och har tolerans så borde det inte vara så stora bekymmer

Sen behöver de ju inte vara deprimerade eller hypo hela tiden, om de båda blir stabila i sin sjukdom så kan de leva som en normal människa.

Två personer med Bipolär sjukdom kan absolut ha ett fungerande förhållande. Dock är typ-2 troligtvis enklare i sammanhanget än typ-1 som generellt förefaller tämligen allvarligare. Det hela beror snarare på till vilken utsträckning dessa individer kan hantera sitt sjukdomstillstånd, är båda deprimerade samtidigt blir det säkerligen tungt och svårt för båda. Är båda maniska samtidigt kan det möjligen i värsta fall bli rent farligt, dock bör man alltid söka vård vid både mani och depression så vad obehandlade tillstånd kan resultera i behövs inte ens nämnas.

Kort sagt, om man tar sitt sjukdomstillstånd på allvar och har goda vårdkontakter alt medicinering så kan det absolut fungera.

Tack alla för era svar, det uppskattas!