Citat:
Ursprungligen postat av
Vitis
Det hände mig 2 ggr på 12 år.
Första gången fick jag skylla mig själv; några unga blattar.
Jag bestämde mig för att bemöta dem som "vanligt folk".
Vilket de inte var.
Andra gången var överraskande; en trevlig snubbe i 30-årsåldern som skulle t Skogalund i Nacka.
När vi kom fram var han "extremt kissnödig", så jag väntade.
Och väntade förgäves.
Det märkliga var att han skulle ju hem till (sin mammas) radhus.
Jag kollade upp telnr dagen efter och ringde.
Fick luren i örat när jag lagt fram mitt ärende.
🤥
Intressant. Anmälde du? Det var det första växeln frågade när jag ringde upp dem (om jag skulle anmäla eller inte), helt chockad över vad som hänt. Jag tyckte han var skum, men han såg "normal" ut på vissa sätt, han var lite småfet och hade en axelväska över sig och pratade om väder och vind.
Jag har likt dig med din andra överraskande kund svårt att släppa vad som hände för jag förstår inte varför han tog denna risk för bara några hundralappar. Man undrar liksom vad deras livshistorier är. Är de drog/spelmissbrukare som helt enkelt inte har råd? Fast, det går ju fan bussar överallt i stor-Stockholm. Det förklarar inte saken. Vill de ha snabba kickar, har bråttom hem etc?
Jag uppfattade honom som en alldaglig Svenne å ena sida, å andra sidan som obehaglig. Speciellt när jag gav honom kortmaskinen och han markerade med blicken att "det är nog bäst om du åker iväg nu", typ. Jag frågade "kort eller kontant" typ två gånger, innan jag såg hans blick vilket förklarade allt, och jag frös till is. Han sprang inte iväg från taxin eller något. Han gick iväg sakta men säkert som om det var en helt normal sak att göra.
Kände mig inte bara skärrad, utan också förnedrad. Han hade ju dominerat mig totalt, man kände sig som en clown.