Motargument mot kompatibilismen (den mjuka determinismen)!

Håller på med den "Fria viljan" i skolan och har kommit fram till att jag håller med kompatibilisterna. Vi behöver inte dra igång en diskussion om att jag har fel nu, skulle bara skapa med mind-fuck för mig.

Hur som helst så behöver jag ha med ett motargument som jag sedan ska "krossa".

Har ni några förslag? Och om ni kan krossa motargumentet också så är det ju ett stort plus i kanten

Varför ska man acceptera att den fria viljan är kompatibel med determinism?

Många människor har uppenbarligen problem med att världen är determinerad och samtidigt innehåller vad som kallas för "fri vilja". Är det då lämpligt att diverse experter att hävdar att det visst finns fri vilja i vår determinerade värld? Det finns ingen tydlig, allmänt accepterad definition av fri vilja. Anledningen till att frågan har hängt kvar så pass länge inom filosofin tror jag beror på att frågans beståndsdelar inte har retts ut. Vad är vilja för något? och vad innebär det att något är fritt? är det en särskild känsla som avgör? är det avsaknad av en viss sorts kausalitet? eller är det avsaknaden av all slags kausalitet?


Problemet enligt mig är helt enkelt att man inte har kunnat enas om vad orden "fri vilja" syftar på? Det bör man enligt mig göra innan man ser om den finns eller ej. Så länge inkompatibilister anser att fri vilja är något som inte kan finnas i en deterministisk värld och kompatibilister tycker det motsatta lever problemet vidare eftersom man inte kan enas om vad det egentligen är man letar efter.

Den typen av frihet som är relevant i denna sammanhang, är den typen av frihet som förutsätts för moraliskt ansvar. Om den kontra kausala friheten som libertarianen hävder, är den relevanta sortens frihet faktiskt är den relevanta sorten, då finns inga moraliska agenter givet att allt är determinerad. Necessarianen går med på, att det är libertarianens kontra kausala frihet som är den relevanta, men nekar att den existerar (motsat libertarianen, som hävder att den faktiskt existerar). Kompatabilisten nekar att den sortens frihet som de två övriga ser som relevant faktiskt är den relevanta sorten. Vanligtvis pekar kompataPeter på att den verkar underminera det moraliska ansvaret. Om viljen är kontra kausalt fri, då är den helt och hållet odeterminerad. Men för att en handling kan sägas vara din måste den utspringa ur dig, dvs. determineras av dig, eller mere precist: För att moralisk agent x är ansvarig för handling y måste y bero på x vilja z. För att x vilja z kan vara x vilja, måste z determineras av x karaktär. Om libertarianens vilja existerar, då är ingen "fri" vilja determinerad, och ergo kan ingen handling som utspringer ur en sådan vilja falla under någons ansvar. Med andra ord: moralisk ansvar förutsätter determinism, dvs. den fria viljan är kompatibel med determinism. Detta är en form av hardcore position, då det finns mjukare varianter som inte låter moralisk ansvar förutsätta determinism, men endast vara förenlig med.

Hur kom du fram till att du borde acceptera kompatibilism utan att fundera över argument för respektive mot de olika teorier som står dig tillbuds? Kompatibilismen kommer i många olika former, så du kanske borde ta dig tid och försöka bestämma vad det är du faktiskt tror på.

Den mest intuitiva invändningen mot kompatibilismen är att den egentligen inte medför fri vilja. Även om kompatibilisten gärna säger att fri vilja är förenlig med determinism så visar det sig i de flesta fallen att denne inte kan ge en tillfredsställande analys av begreppet "fri vilja". Det enligt min erfarenhet vanligast förekommande är att kompatibilister nöjer sig med att säga någonting i stil med "man kan ju välja vad man vill", vilket de sedan illustrerar med vackra exempel som att de ju kan köpa vad de vill när de går till McDonalds, eller genom att vifta med armen.
Den som ansluter sig till någon form av hård determinism kan lätt avfärda denna typ av exempel, genom att hävda att det att du kan välja det du vill är fullt förenligt med hård determinism. Att det bara handlar om att du vill det du vill på grund av något kausalt förlopp. Att framtiden verkar öppen och att du upplever att du har möjligheter är inte särskilt stark evidens för att du faktiskt skulle ha det.

Om du vill försvara någon starkare form av fri vilja så måste du nog lägga mycket mer tid på att komma med argument för din ståndpunkt än vad din motståndare kommer att behöva lägga på att finna motargument.

ett deterministiskt system kan ju aldrig innehålla slump varför den fria viljan inte kan existera i ett helt deterministiskt system.
frågan blir då är inte alla existerande system deterministiska?
Om den mjuka determinismen betyder viss hysteres dvs att det existerar viss slump så skulle det kunna existera fri vilja men hur styrs mängden hysteres?
om den också är mjukt deterministisk så skulle systemet kunna existera men om hysteresen är slumpmässigt styrd så innebär det i ett oändligt system att allt blir slump och alltså kan inte världen vara deterministisk.
Determinismen blir en upplevd ordning i slumpen och det enda som vi människor kan iakta eller föreställa oss eftersom vi själva är deterministiska.
Frågan blir då är deterministisk bara en lokal ö av ordning i ett annars slumpmässigt system?
Kanske är det här som GUDS existens används för att förklara övergången från slump till ordning..
Slutsats att om slumpen är oändlig så kommer det att finnas platser områden med determinism bårde hård och mjuk.
I ett sådant område kan det se ut som om den fria viljan existerar i form av hysteres men den går inte att iakta eftersom alla metoder att iakta är deterministiska