När vi talar med varandra

Jag försöker få grepp om en grej.

När vi talar till någon (grupp, publik, person), vad fan är det vi håller på med då?

Jag känner igen känslan. Jag känner igen målet, avsikten, med det hela. Jag vet att jag delar med mig utav information. Men hela skedet sker för det mesta undermedvetet.

Munnen rör "på sig själv". Ok, det kan jag köpa. Orden bara kommer fram automatiskt. Min avsikt bara finns där. Det bara är vad det är. Detta är lika svårt att dissekera som färgen rött.

Ja, vi kan tala om förarbete till ett tal, och tankar kring ett tal. Men själva talandet till någon i sig, är automagiskt och det är "rött".

Frågan VARFÖR man talar till någon kanske är mindre viktig. Ens meddelande har man någonstans i huvudet. Sen "slänger man ut" skiten i "etern" bara. Men frågan är: vad fan är det man håller på med [under detta] EGENTLIGEN? Vad fan är det man tänker? Det verkar så dunkelt: Ha tankar i huvud + viljan att förmedla detta ---> artikuleras automatiskt --> mottagarna hör.

Att kunna prata känns lite som att kunna gå. Det bara "är", och inget man ifrågasätter eller analyserar. Förmågan är undermedveten.

Och nu tänker många av er (särskilt de mest korkade) att det är jävligt efterblivet att tänka kring något så trivialt som att gå, eller som att prata. Men här har jag då något för dig att bita på: då är du lika dum som hunden som inte vet att den viftar på svansen, eller fågeln som inte vet att den kvittrar (ponera). Och då kanske du tänker att "ja, men jag vet att jag pratar". Jaha, säger jag. Men hur gör du det då, frågar jag. Det mesta av proceduren är undermedvetet. Det köper jag att man inte bör överbelasta sitt medvetande med. Men hur pass medvetna är vi i det vi gör när vi går eller pratar? För mig personligen så är medvetandet extremt dunkelt och innehåller bara: budskapet som jag vill att den andra ska få; resten sköter sig självt. Vet inte hur det fungerar, vet inget om några detaljer i kommunikationen, vet ingenting alls utöver det jag vill framföra och att den andra ska veta.

Förstår inte riktigt hur du menar. Du menar alltså förståelsen att din hjärna har något den vill framföra, som sen skickar signaler till berörda delar (stämband, mun, syn, öron, tunga) så går det per automatik då ditt medvetande handlar mest om "ett kontor där du tänker" medan hjärnan är själva maskineriet som sköter allt annat, som hjärta och andning och förmedlar order från medvetandet.

Det du nämner har jag tänkt på ofta och jag har kommit fram till slutsatsen att vi pratar eller kommunicerar med varandra enbart för att testa våran verklighetsbild. Ponera att en eremit lever mitt ute i skogen och har inte haft kontakt med människor på minst 20år. Hans sätt och prata, tänka och handla kommer vara olikt normen. Han kommer ha sin egen verklighetsuppfattning baserad på bara en infallsvinkel (hans egen). Medan vi andra testar våra sinnen varje dag genom att prata med varandra.

Ponera att jag upplever världen på ett speciellt sätt, när jag kommunicerar med någon annan försöker jag ibland medvetet men oftast undermedvetet förstå hur han ser världen. Vi gör detta för att det tar oss ett steg närmare den riktiga sanningen om hur världen ser ut och upplevs.

Jag ska försöka illustrera vad jag menar med ett exempel:

Sanningen(för frågans skull kan vi bestämma att denna mening är sann): Det luktar illa i byn.

Eremiten: Låt oss säga att han är förkyld för dagen och kan inte lukta. Då hade han inte känt av stanken som finns i byn. Och om han inte kommunicerar med någon annan så lär han aldrig få veta att det luktade illa just den dagen.

Oss vanliga dödliga: Vi som kommunicerar med varandra lär ju känna av stanken och vi hade säkert tagit upp det som ämne. Om 10 stycken hade sagt till en förkyld att det luktar illa så hade han tagit deras ord för det. Detta hade resulterat i en ny verklighetsuppfattning baserat på andra människors sinnen och inte ens egna.

Vad jag menar är att vi gör det här med exakt allting. Så vi kommunicerar med varandra för att föra våra verklighetsuppfattningar närmare varandras för att på nått sätt försöka nå en absolut sanning om verkligheten för just den dagen, timmen, minuten, sekunden.

Flummigt svar jag vet, men jag hoppas du får en liten smak av vad jag menar.

Man blir inte filosof pga att man käkar LSD.

Men blir alltid bra läsning <3

*edit*

Hursom eh vad somhellst...

så jag under den förståelsen att, det jag har upplevt är att du kan skriva det mest korrekta talet etc, men du kommer lysa igenom iaf och få fram dig vilja hursom..

det är lite skumt, sen ska det alltdig vara häftiga personer som frågesätter, men det är bara att svara så blir dom tysta

*edit2*

anledningen till att vi talar till varandra är för att vi inte är så mycket häftigare än myror.

ordspråket "ensam är stark" är för enskild individ inte männskligheten som helhet!

om vi alla var ensamna och starka så skulle inte mänskligheten komma så långt, då hade nog mer adam och eva skärt halsen av vadandra...

extrajobb för han kuksugaren i himmlen att hitta på en ny skapelse

ha det

Exakt hur resonerar du?