Citat:
Ursprungligen postat av Fairytude
Eftersom jag redan passerat min 25-årsdag så tror jag mig vara berättigad att uttala mig om hur jag kände då!
Ok, då förstår jag.
Citat:
Och om jag svarat i den här tråden när jag var 19 så hade jag hävdat att jag minsann inte var någon ytlig bimbo som föll för bad boyisk-utstrålning, att jag minsann såg till människan bakom masken bla bla... Men faktum är att jag, och de flesta av mina vänner, dejtade partypojkar som åkte båge och var omnämnda i polisregistret. Och vi tog skit ingen av oss skulle göra idag, för att vi trodde att det var så det skulle vara och för att vi trodde att vi kunde "tämja" de här grabbarna bara vi fick lite tid på oss (patetiskt, jag vet). De snälla pojkarna, som var mindre spontana och adrenalinstinna, som behandlade oss med respekt och hellre satt hemma och mös i soffan än söp på krogen, ja, de tyckte vi var tråkiga. De ville vi vara vän med, inte ha sex med...
Sen åkte vi på några rediga känslomässiga snytingar och ändrade uppfattning,
mellotron har sammafattat det rätt bra:
Fram till ett visst livsuppvaknande kan man kosta på sig det mesta vad gäller utsvävningar och halvdestruktiva lockelser utan att fakturorna blir skyhöga i emotionell betalning. När nya insikter pockar på ens uppmärksamhet ökar tvivlet och priset men även sökandet efter något stabilt, tryggt och kontinuerligt.
Så, sammanfattningsvis tycker jag nog att klyschan om kvinnor och bad boys överensstämmer med verkligheten. Tyvärr.
Men jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt. Att det lönar sig för killar att leka bad boys? De flesta klarar inte av det. Vissa är lika ruttna men för mesiga för att våga visa det, men de flesta har helt enkelt altruism djupt rotad i sin natur och personlighet och kan inte göra vad de känner är fel. Man måste vara trasig för att kunna det, antingen emotionellt eller neurologiskt (oftast emotionellt).
Som Jensofsweden skrev så handlar Bad Boy-fenomenet både om kultur och biologi. Men det är inte på det sätt som många föreställer sig. De flesta här är inte medvetna om att riktig forskning inte alls ger oss samma bild som de har fått. Men jag orkar inte skriva en hel uppsats.
Vi lever i ett samhälle som på många sätt fungerar så bra att man måste bli destruktiv för att få chans att visa vissa kvaliteter tillräckligt ofta. Men det är därför vi har uppfunnit sporter t.ex. För att kunna få utlopp för dessa saker. Att gå omkring och vara ett rövhål är inte precis svårt nuförtiden. Förr i tiden hade man blivit dödad, nu finns det inga allvarliga konsekvenser (som är kortsiktiga och uppenbara), såvida man inte går alldeles för långt. Det är bara billigt och de enda som blir imponerade är osäkra och mesiga killar och tjejer.
Jag ser inte ner på tjejer som har fallit för såna personer tidigare och lärt sig av sin läxa. Du verkar ju fortfarande glorifiera dom lite, men jag klandrar dig egentligen inte. Det enda som får mig att se ner på folk är om de verkligen kan älska personer som behandlar andra som skit och belöna deras beteende. Om du har gjort misstag som du själv har lidit av så är det fine, hoppas att du har lärt dig av det och blivit en starkare människa av det. Men om man ser tecken på att en person verkligen inte har några moraliska betänkligheter så blir man misstänksam.
EDIT: Jag säger inte att det var bättre förr. Så att ingen missförstår mig. Idag har de flesta relativt lätt för att undvika diverse rövhål eller på andra sätt begränsa deras påverkan på deras liv.
EDIT 2: Adrenalinstinn och maskulin är inte det samma som "bad boy". Det största problemet i såna här trådar är att folk verkar likställa "snäll" med "ingen stake".