Citat:
Ursprungligen postat av SheriffeN^^
Haha, är du säker på att det verkligen är vad du känner? Eller känner du bara så som du tror att du förväntas känna? Hur vet du vad du kommer känna när du är 25?
Eftersom jag redan passerat min 25-årsdag så tror jag mig vara berättigad att uttala mig om hur jag kände då!
Och om jag svarat i den här tråden när jag var 19 så hade jag hävdat att jag minsann inte var någon ytlig bimbo som föll för bad boyisk-utstrålning, att jag minsann såg till människan bakom masken bla bla... Men faktum är att jag, och de flesta av mina vänner, dejtade partypojkar som åkte båge och var omnämnda i polisregistret. Och vi tog skit ingen av oss skulle göra idag, för att vi trodde att det var så det skulle vara och för att vi trodde att vi kunde "tämja" de här grabbarna bara vi fick lite tid på oss (patetiskt, jag vet). De snälla pojkarna, som var mindre spontana och adrenalinstinna, som behandlade oss med respekt och hellre satt hemma och mös i soffan än söp på krogen, ja, de tyckte vi var tråkiga. De ville vi vara vän med, inte ha sex med...
Sen åkte vi på några rediga känslomässiga snytingar och ändrade uppfattning,
mellotron har sammafattat det rätt bra:
Fram till ett visst livsuppvaknande kan man kosta på sig det mesta vad gäller utsvävningar och halvdestruktiva lockelser utan att fakturorna blir skyhöga i emotionell betalning. När nya insikter pockar på ens uppmärksamhet ökar tvivlet och priset men även sökandet efter något stabilt, tryggt och kontinuerligt.
Så, sammanfattningsvis tycker jag nog att klyschan om kvinnor och bad boys överensstämmer med verkligheten. Tyvärr.