Jag vill dissa mitt förhållande till självhjälpskulturen. Jag känner killar som har det som krävs och det är rätt spännande att se och höra dem klara av det som jag antar är deras alfahannerutin. Själv har jag nog varken talangen, utseendet eller motivationen som krävs men jag vill inte vara en "fin kille" bara för att det ska vara synd om mig.
"Fin kille" är ett lika uttjatat och tomt koncept som "alfahanne" eller "tjej som vet vad hon vill". Vi borde låta det dö.
"Fin kille" är bara en politiskt korrekt omskrivning för "bitter, projicerande martyr i offerkofta". Kan det inte vara så att de senaste årens "självhjälpstrend" där tanken om att bli alfahanne sålts in till miljoner bokköpare bara gör en trött på alla sociala kodjävlar. Allting ska ha en undermedveten baksida. Har du gått på gym i några månader betyder snygga tjejen på jobbets "hej" numera "knulla, knulla för fan!" för att en bokjävel säger att du förtjänar att få knulla på henne för att du lagt ner så mycket jobb på att gymma, trimma håret och ignorera henne på rätt sätt.
Orkar man inte läsa böckerna eller om det visar sig att hon bara sa "hej" för att vara trevlig kan man ikläda sig en offerkofta av finaste kvalité, utnämna sig till "fin kille" och gnälla om livets jävlighet och kvinnors otacksamhet.
Naturligtvis skulle jag själv hamna i "fin kille"-kategorin om man utgår från skalan av alfahannar ned till sociala mongon som detta synsätt har. Det vore hur nice som helst att bli bekräftad oftare, få ligga mycket mer eller bli känd för att vara en cool kille som tar för sig. Sanningen är att jag är för dum, lat och sarkastisk för att ta till mig alla de "säkra sätten" att göra mig till en alfahanne. Men det hindrar mig iallafall från att bli bitter när reaktionerna från omgivningen inte stämmer med vad som står i boken (jag har mycket annat att irritera mig på och vara bitter över). Alfahanneteorin känns för mig som en manlig motsvarighet till drinkluder eller bekräftelsehoreri.
Om texten ovan är för lång och jobbig att läsa så menar jag kortfattat: Det är väl okej att vara bitter och avundssjuk över saker bara man inte tvingar in andra i offerkoftan (som trots allt är världens populäraste klädesplagg) för att bli bekräftad.