Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Nja, alltså syftet med tråden är först och främst vad kvinnor föredrar och attraheras av, som du kanske sett i ursprungsinlägget. Inte hur man ska definiera snällhet, även om jag förstår hur "snällhet" som begrepp är otydligt och diffust.
Jag tycker att jag förklarat ganska tydligt att person (1) är en person som gör snälla saker för andra ständigt, utan krav om motprestation och därför utnyttjas och kan betraktas som en viljelös vante. Han är självuppoffrande, har svårt att säga nej och vågar sällan säga ifrån/emot. Stoltheten är inte 1ans främsta egenskap, om vi så säger.
Generositet, att visa uppskattning och att uppvakta sin käresta har inte med honom att göra överhuvudtaget.
Problemet är bara att jag tycker att det är en felaktig och farlig stereotyp.
Jag gör ofta saker för andra utan krav på motprestation. En av anledningarna till det är att jag själv tjänar på det. Vi mår bättre av att göra sånt då det ligger i vår natur, eller åtminstone i vissa människors natur, då jag inte kan tala för andra. Varför skulle jag inte göra saker som får mig att må bra? Sen tjänar jag också på det eftersom jag genom att bete mig på ett visst sätt träffar och knyter band med folk som har samma värderingar. Det är ett av många sätt som den gyllene regeln visar sig på. Hade jag varit en skitstövel hade jag inte haft de många goda vänner jag har idag, hade jag haft det så hade dessa människor varit just viljelösa vantar, eller lättmanipulerade på något annat sätt. Man kan såklart vara vän med såna människor också, men att manipulera och behandla folk respektlöst är inte vänskap.
Hade jag gjort allt detta och varit en viljelös vante hade många säkert försökt utnyttja mig på olika sätt. Men det händer inte. Om de nu gör det utan att jag märker det så innebär det ändå inte att jag är en viljelös vante, det skulle bara innebära att jag inte är särskilt intelligent.