Fy, vilka svåra alternativ! Jag dras ofta till en blandning, men det beror ju också på helt vad man är ute efter. Min första kille upplevde jag som genomsnäll, gullig och helt underbar, oavsett vad andra sa. In the end efter flera års parnetskap visade det sig att han var det största svin jag träffat. Nog om det.
Ett annat ex var också snäll, genomsöt, lite "töntig", hade bra jobb, fina betyg från skolan, höll inte på med droger, drack måttligt. Jag tröttnade efter några månader då känslorna inte fanns där, varför vet jag inte, kanske för att han inte var så spännande?
Min senaste sommarflört var av typen "wannabee-bad-boy". Han kunde ragga, fick många tjejer på rygg, gillade att retas och tänkte konstant, och endast, på fitta. Kort sagt, tog vad han ville ha och om det inte passade gick han vidare. När kraven började komma från kärlekskranka jag framåt hösten drog han snabbare än jag vet inte vad. Förståeligt, dock.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag faller med för wannabe-bad boys eller bad boys light

Han får gärna vara retsam, fräck osv. Men en rent av elak eller dryg kille är ingenting för mig.
Jag pratade med en vän härom dagen och ingen av oss förstår hur man alls vill ha den där riktigt dryga killen som kommer fram på festen och säger "vi ska ligga ikväll, jag vet att du din lilla slampa vill ha mig" och tror att det ska gå hem. Hellre då killen som raggar, sen ger en pik, går därifrån och låter oss tjejer jaga. Detta gäller dock mera one night stand.
Jag har dock haft ett väldigt destruktivt förhållande till många killar ch skulle väldigt gärna vilja träffa en kille som är snäll, lugn, inte dricker, har jobb osv. Men när jag väl gör det, så går det inte att komma ifrån att jag oftast tycker att han är en tönt, ointressant eller tråkigt. Brukar sluta med att jag tröttnar, tyvärr, för innerst inne är det en sån kille jag vill ha, men jag lyckas aldrig falla för dom, och gör jag det blir det snarare en vän en en superhet hunk som jag vill ligga med.