Psrab, nu är du dum på riktigt
Ett av kännetecknen på skickliga risktagare är att de gör allt de kan för att minimera riskerna. Kan man då använda informationsövertag, politiska försäkringar om att "titta bort just då" och överlägsen teknik, så gör man ju det (så var det nog då det gällde Usama).
Frågan gällde annars vilken utbildning som var hårdast.
Mest umbäranden, mest slit, minst mat, längst att gå, mest tröstlöst och härdas i att tåla ett gradvis ökande elände utan att bryta samman - det är vad extraträningen för jägarförbanden gick ut på. Förband som organisatoriskt skulle verka på det sättet måste a) sålla ut de som inte har viljan och förmåga och b) visa de som har förutsättningarna var gränsen för deras förmåga ligger.
Sedan är skillnaden mellan en vanlig infanterist och en jägare inte så stor, rent kunskapsmässigt. Som infanteriförband har jägeriet bara en fördel, de befinner sig bättre placerade för störstrid och överfall. Alla andra stridselement klarade brigadens skytteinfanteri av bättre (huvudsakligen för att de hade mer pang med sig i sin organisation).