Kan man vara 100% säker på något?

Nej. Du kan inte ens vara säker på att det finns objektiva sanningar. Förmodligen finns det ingen objektiv sanning.

Finns väl många sanningar. Såg vi vattenmolekylerna var för sig och inte ihop som en helhet dvs. vatten, så är det ju sant att det ser ut så. Ser vi de ihop som vi ser vattnen så är det också sant. Nåt sånt.

Är det inte sant att jag kan öppna en dörr? Vi vet inte. Kan vara en upplevelse bara. Men rätt troligt är det att upplevelsen stämmer med verkligheten.

Säker kan man ju inte vara. Men det sinnena säger oss kan vara rätt så nära en slags verklighet kanske.

Coronaviruset finns nog som en slags verklighet även fast vi inte vet exakt hur det fungerar

Eftersom vi inte har tillgång till objektiv sanning är vi tvingade till att göra antaganden för att hantera vår tillvaro. Dessa antaganden fungerar i praktiken, men är ur ett filosofiskt perspektiv osäkra. Det finns många saker vi tar för givet som säkra i våra liv, men när man bryter ned sitt trossystem till fundamentala trosföreställningar så är det omöjligt att rättfärdiga säkerhet ("det är rätt därför att det känns rätt"). All säkerhet vi bygger upp baseras på obevisade antaganden.

Exakt! Hyfsad resonans med verkligheten har vi förmodligen, eftersom vi lever i den. Men just veta, vi vet inte ett skit.

Tänk att en del går runt och känner sig 100% säkra på saker. Lär vara skönt, men de kan aldrig egentligen bevisa att något är 100%.

Vänta bara på den dagen då de visar sig ha fel

Men jag håller med. Jag anser att människor bör visa mer ödmjukhet istället för att vara så pådrivande och stolta utifrån våra egna åsikter. Åsikterna kan vara så starka att man försöker tvinga in de åsikterna som objektiva sanningar hos andra människor.

Precis. Lite ödmjukhet skadar inte även fast det förstås kan vara bra och ha någon slags tro på någonting.

Sant. Ur ett vardagsperspektiv är vi tvungna att tillsvidare acceptera saker som om de vore objektiva sanningar för att hantera vår tillvaro med jobb, social interaktion och hem. Det värdefulla är att inse att vi har inga objektiva riktmärken för det vi betraktar som objektiv sanning/kunskap. Det är helt upp till oss själva att uppdikta vår verklighetsbild. Det vi betraktar som kunskap är egentligen bara starka åsikter. Vi kan alltså i teorin ifrågasätta alla våra trosföreställningar när vi tvivlar på oss själva. När man inser detta och att vi är skapta för att ha starka åsikter (av överlevnadsskäl) så kan man modifiera sitt trossystem till att komma närmare den objektiva sanningen (om den finns). Men vi har inte 100%-ig kunskap, och när man inte har det finns alltid möjligheten att det man tror inte är sant. Vi kan bara hoppas på att våra trosföreställningar innefattar objektiv verklighet i någon form.

Men som nu då. Att människor dör i Corona. Det torde väl vara så gott som 100-procentigt sant. 100 blir det som sagt dock aldrig, men jag tvivlar väldigt starkt på att Coronadöden inte existerar.