''Var dig själv'' - Vänta, hur menar du nu?

Hur många gånger har man inte hört detta, ''Men var bara dig själv så går det bra!''. Förr tänkte jag inte på detta så mycket som nu, vad menar man egentligen? ''Var dig själv'', hur då? Hur ska jag veta exakt vem just jag är? Blir väl svårt med tanke på att man beter sig annorlunda beroende på vilka man är med, eller?

Har det här med känslor och göra, att man ska uttrycka sig själv som man själv vill, behöver väl ändå inte innebära att du är dig själv då det kan tolkas olika hos många. Ganska konstigt tycker jag. Utöver det här, när är man sig själv egentligen? Vem måste man vara hos för att vara just sig själv?

Om tråden ligger fel ber jag innerligen om ursäkt.

Allvarligt, tänk inte så mycket utan va bara dig själv, ok?

Jag tycker inte att det hjälper att "vara mig själv"

Folk tycker inte om dig för hur DU är,
utan det tycker om dig för hur du får DEM att känna sig.

Har ju säkert valet mellan minst femton olika mood's att koppla på i någon given situation. Alla är dig själv, försök välj någon av alla dessa dina sidor istället för nån helt annan.

Varje gång en ny människa träder in i din sociala närvaro så uppdateras allas själv efter detta, är du hemma framför datorn kan du vara dig själv på tusen olika sätt. Skulle kunnat skrivit detta inlägg på femhundra olika upplägg, med en annan inloggning skulle jag varit en annan, men just nu blir det detta för inte fan sitter jag och tänker på det, så en själv är en rätt så random person.

Ett exempel på att inte vara sig själv är ju att tränga sig in i en diskussion om fotboll och verka intresserad och komma med åsikter man inte står för fast man egentligen skiter i det helt. Keep it real så att säga, jag är alldeles för dålig på det (edit, att myta alltså).

Och varför gör man detta då? Har det kanske med att göra att man vill vara med och också känna sig delaktig? Dvs man är sig själv, vare sig det handlar om hockey eller fulsprit, man vill vara del av samhörigheten.

Jag tror inte att problemet ligger i att man inte är sig själv, jag tror man har svårt att veta hur man är, man är osäker, nyfiken, optimistisk/pessimist.. och försöker sen skapa sig en uppfattning om saker därifrån. Det är precis som många psykologer, dom är jättebra på att känna andra människor, men lider ofta av alla problem dom botar dagligen själva. Det är svårt att ha självdistans och verkligen vara ärlig mot sig själv och andra om sina brister, det är ett känsligt område.

Saker som kan hjälpa är ju att faktiskt lära sig lite om sig själv, utmana sig själv tx, veta vad man går för, det är ett sätt att lära känna sig själv. Göra saker som får en att få ett sunt bättre självförtroende, lära sig att inte överskatta och underskatta.

Sen finns det mer enkla saker, som att man vill visa sig inför andra personer som innehar en hög status, både hos sig själv och andra, dom här personerna har inflytande och genom att få inflytande hos dom hoppas man öka sina chanser att få inflytande hos andra. Men det funkar inte så, man får inflytande om man är en sån individ som har dom kvaliteterna, försöker man sig på att visa kvaliteer man inte har syns det igenom som en dålig fasad och det blir dumt, ofta pinsamt och även kränkande sin omgivning.

Så steg ett är egentligen att lära känna sig själv först.

En grej kan vara att låta bli att anstränga fram ett beteende man tror omgivningen vill ha. Det blir oftsast styltigt och märkligt om man tex vill vara alla till lags och haka på varenda detalj man egentligen kanske inte bryr sig om eller förstår. Det genomskådas lätt och man uppfattas som identitetslös.

Att inte vara så granskande självmedveten utan rikta fokus utåt helt enkelt. känna att det är ok att göra fel och att man faktiskt inte behöver va omtyckt av precis alla..

men hur man än gör så är man ju alltid sig själv för man gör ju det alltid av egen vilja även om man vill vara precis som alla andra så gör man ju det precis därför för att man vill vara som alla andra

Tjena

"Var dig själv " är ett konstigt uttryck.
Vad menar man med dig själv?`Är det din identitet?`Är det ditt sätt att vara?

Så vem är du egentligen då?
Hm. Nu blev det tricky här!
Att vara är väl det ända man kan göra, men frågan är om du är dig själv i dina tankar eller om du är dig själv utan dina tankar. Är tankar ens viktiga för något annat än praktiska saker?

De som säger det har en mental uppfattning om dig, en historia i skallen. Och detta koncept om dig innehåller vissa karakteristiska aspekter, t.ex. om du är snäll, generös, elak, rolig, lugn, osv. Och när upplevelsen av din existens inte stämmer överens med någons tankeupbyggda uppfattning om dig så kan de säga "Var dig själv".

Vad denna person kanske egentligen borde säga är: Anpassa ditt beteende så att det bättre stämmer överens med min mentala historieuppfattning om dig.

Och vad anser du?

Hur menar du?

Man är sig själv då man intar sin persona. Jag vet att svaret ej berikar, men per definition bör det vara korrekt