Ska man ha evigt liv så måste det ju till att man hela tiden utvecklas, både vad gäller medvetande och förståelse. Kroppen måste mao förändras kontinuerligt, som det är idag finns det ju typ ett "tak" för hur högt man kan nå, har man all tid i världen tror jag att man har nått det inom max 100-200 år.
Tror man börjar "stagnera"(hur man nu stavar) efter det. Man blir helt enkelt less. Jag tror människan bara kan uppleva lycka genom att lyckas med saker, genom att uppnå saker, VI har mål, antingen känslomässiga/Materiella/psykiska, hursomhelst vad som för oss representerar en förbättring... när vi sedan uppnår detta får vi som belöning en massa "lycklighetskemikalier" av hjärnan, efter ett tag så vänjer man sig, och måste förbättra ytterligare. Ser det som att vi är "programmerade" att hela tiden förbättra, har man nått "toppen" för vad som är möjligt tror jag nog att man bara kommer vara olycklig, och vem vill då leva för evigt.
Ska man leva för evigt ska medvetandet konstant expandera, minnet behöver nog också konstant förbättras och annat snaskigt och gott, annars blir det nog en pina.. tyvärr. Fast man kanske medvetet får se till så att man kraschar psykiskt och fysiskt en sisådär vart 100ade år, eller det kanske man gör per automatik, så börjar man ett nytt liv om och om igen, psykiskt dvs, vem vet.