GG Allin - den stora tråden om

Mycket bra tips där. Har själv inte hört Wednesday 13 och Bloody Mess & The Skabs, men resten kan jag skriva under på.

Jag kompletterar listan med följande;

Nine Pound Hammer
Die Hunns
The Hookers
Hellstomper
Cocknoose
Hammerlock

Alla, rediga scumpunkband där WT och nihilism är det gemensamma.....

ja fan, Die Hunns e ju mitt favvo band, mycket bra med Duane Peters på sång och Corey Parks for the looks, hehe.

ja fan, Die Hunns e ju mitt favvo band, mycket bra med Duane Peters på sång och Corey Parks for the looks, hehe.

U.S Bombs med Duane finns ju också...

kan säga också att Zeke som jag skrev innan, är ju ett förbannat bra band så oavsett om det "är likt" eller inte så är dom brutalt bra och alltid värt att lyssna på.

The Freeze är ett bra band också som kör samma stil... för övrigt släppte dom en compilation med det absolut bästa namnet "Revenge of the Kamikaze Stegosaurus From Outerspace ..." hehe

Gällande TRBNGR så är det det tidig av bandet som är något i samma stil; "Never is Forever", "Hot Cars..." men framför allt på "Ass Cobra" där nihilismen är fulländad tillsammans med brutalt framförd slukpunkrock.

gillar inte nuvarande murder junkies sångare, jäkla spännbög. skönt att merle är kvar åtminstone

ta och kolla in www.carnivalofexcess.com

Remastrad o allt, självklart är den på väg till min brevlåda.

Jämför man originalet och den remastrade så tycker iaf jag att det är stora skillnader mellan de två.

Är även en akustisk CD på G, mailar lite med grabben som sysslar med skivorna och som spelade in COE med GG och den låter lovande.

Så här skrev han om den kommande CD'n:
Sorry for the delay in getting back to you. The Acoustic cd (Uncool, Unclean, Unplugged) is a collection. I’m working on t right now. It will have the acoustic sessions from the coe sessions (but they will be reworked) and also the Troubled Troubadour ep and also the track Rowdy Beer Drinking Night. It will be a DVD as well. I still have to make 2 of the videos for it.
I hope you enjoy the coe cd, we (GG and I) had a blast making it!

Thanks again

Okänd för de flesta och troligtvis förblir det så i fallet om GG Allins kändhetsfaktor, men en sak kan jag ändå stå fast vid att under den tiden han levde rörde han om mer i grytan än någon annan musiker gjort under sin tid. I det högervridna kristna USA föddes Jesus Chirst Allin med noll förutsättningar att lyckas i livet där bara den starkaste kan överleva, konstigt nog blev det ändå en rätt präktig typ av Jesus som senare fick namnbyte till Kevin Michael. Med sin extremt grovkorniga form av punk eller snarare rock n roll som Allin själv valde att kalla det slog han igenom med debutalbumet Always was and Always will be under 70-talet då punkvågen nått sin kulmen, men faktum återstår fortfarande att Allin var och förblir relativt okänd för den stora massan. Och nog lika bra det då hans extrema framträdanden som innehöll ätandes avföring, slagsmål med publiken och urinering på folk bara var några ingredienser allt medans han yrde runt naken på scen kompand av bandet Murder Junkies. Just detta är den helhetsbilden jag hade av Allin före jag såg Todd Philips omtalade (i vissa kretsar) dokumentär som den amerikanska shockrockaren, dåtidens svar på Marilyn Manson men inte ens Manson hamnar i samma fack hur mycket han än själv vill.

Trots nu att inte Manson och Allin tillhör samma fack så har dom text och innehållsmässigt ändå samma målsättning, att försöka framställa ett sjukt samhälle, det nu USA tycks vara i bådas ögon och visst kan man bara hålla med då man ser vad som händer med deras politik. Allin med sin energiska spänst och nihilistiska filosofi beskrivs här mer som den människa än vad folk verkar ha uppfattningen om, i en rad intervjuer med brodern Merl och gamla klasskompisar får man inblickar i hur Allin “förvandlades” från den präktiga pojken till busen är en intressant inblick i hans annars rätt sargade sinne som man även där får en god klarhet om utifrån honom själv och hans perspektiv på saker och ting vad som egentligen skedde inuti hans huvud.

Dokumentärmässigt ska man väl inte jämföra med andra musikdokumentärer då denna tar steget längre med att inte censurera Allens framträdanden och man märker också utförandemässigt att denna riktar sig till hardcore-fansen då man bortser ifrån eventuella faktan och dylikt man kan luska fram på Google och Wiki, i stället blir det en mer renodlad och ärligare form av skildring av mänsklig misantropi som jag sett, inget för den med svag mage trots allt. GG Allin dog av en heroinöverdos 1993 och hann aldrig uppnå klimax på sin karriär som skulle vara självmord på scenen men Allin och hans musik lever vidare i våra hjärtan och glädjer mig att han revolutionerade gengren till den grad han ändå gjorde. Vila ifred GG.

kollade på hated lite snabbt och fick också för mig att han mumlade om att GG aldrig skulle slå igenom