Är Sverige på väg att bli fattigt?

Varför skriver du det till mig? Jag har inte uttalat något om huruvida det är bra eller dåligt. Jag konstaterar att verkligheten är beskaffad på ett visst sätt.

Din invändning borde du ha riktat till virrpannan jag svarar. Han/hon uttrycker uppfattningen att det är dåligt.
Med det gör du inte. I stället riktar du irrelevanta invändningar mot det jag skriver.

Jag och troligen majoriteten av läsarna drar då slutsatsen att du har ett irrationellt och emotionellt betingat motstånd mot det jag skriver men saknar en rationell grund för sakliga invändningar.


Har jag inte uttalat mig om. Jag bara konstaterar att vänstern driver folk till att vara egendomslösa.

Nej jag menar naturligtvis folk. Har du överhuvudtaget läst vad jag skriver.
Majoriteten vill slippa bestraffning och ser till att vara egendomslösa. En minoritet är rebelliska och ackumulerar egendom trots bestraffningarna.
Typiskt idag för gamla människor som upplevt fattigdom under barndomen. Då sparar dom trots vänsterns bestraffningar.

Du får ha vilka föreställningar du vill. Om du ser tillgångar som negativt har du en svår förklaringsbörda när du då inte invänder mot virrpannan som vill öka folks tillgångar.

Omfördelning ökar naturligtvis inte majoritetens tillgångar iom att dom är fostrade i att uppbyggnad tillgångar bestraffas. Det enda du uppnår är att du stjäl av gamla människor och ger till folk som lever över sina tillgångar.
Så mottagarna av stöldgodset kommer i stället att dricka mer alkohol, röka mer, åka mer taxi osv. Och de gamla spararna tvingas betala för detta.
Ska vi lägga på minnet att du anser att det är bra?

Tro mig. Jag välkomnar saklighet. Pröva mig. Det är enda sättet att debattera. Att dansa som katten runt het gröt gynnar ingen.

Det finns olika saker som är dåligt här i världen. Jag kan inte svara generellt på detta. För det blir allt för svepande. Jag uttalar mig enbart om specifika saker.

nja, när du kommer upp ur vänster - höger tänket/träsket. Och ser att det handlar mer om olika intressegrupper, då har du kommit någon vart.
Allt kan brukas och missbrukas. Så även egendomar. Är det svar nog?
Jag anser att underklassen, dvs folk som jobbar men inte tjänar så mycket eller har andra tillgångar. Dessa människor, trotts att de möjligen får pengar netto genom bidrag. Ändå inte är någon kostnad. Det är snarare så att de genom sitt arbete (med låg lön) är dem som skapar allt välstånd.
8 av 10 skattekronor går tillbaka till personen som har skattat. Glöm inte att stora bidrag går till dem som redan har mycket pengar/tillgångar. Bönder genom EU osv. Barnbidrag till rika. RUT ROT osv. Det finns massor av bidrag eller lättnader av olika slag.

http://www.ted.com/talks/richard_wilkinson.html Är intressant. Visar att det är viktigt att fördela köpkraften.

http://www.svd.se/naringsliv/industrin-okar-vinsten-per-anstalld_6599892.svd

Bara ett i raden av exmpel över hur värdena arbetarna skapar mer och mer övergår till privata vinster hos företag. "Men företagen betalar ju skatt på vinsterna säger kanske den bindgalne nyliberalen. På så vis kan vi stärka välfärden!"

En nyligen sammanställd rapport av flertalet olika nationalekonomer visar tydligt att detta bara är ren och skär lögn samt enbart ytterligare ett steg i överhetens krig mot arbetarlönerna:

http://lotidningen.se/2010/04/29/en-okad-loneandel-raddar-valfarden/

En bra välfärd går hand i hand med bra arbetarvillkor. Det är våra löner och vår välfärd högerns krigsförklaring är riktad mot!

Lite så är det kanske, men låt mig utveckla resonemanget lite.

Det är nämligen så att inflationen ser till att på lång sikt skapa sparande för den som äger fastigheter eller bostadsrätter. I en ekonomi som är utsatt för inflation behöver den som lånar ut (exempelvis bankerna) ersätta sig för de värdeförluster inflationen skapar på det utlånade kapitalet. När inflationen i genomsnitt är 2 procent är alltså utlåningsräntorna i genomsnitt 2 procent högre än de annars skulle vara. Vad innebär då detta? I princip innebär det att bankerna kräver en amortering som motsvarar inflationen. För de som förutom detta också amorterar utgör själva amorteringen en amortering utöver det som redan betalats genom räntan på lånet.

Huspriser och bostadsrättspriser utvecklas i enlighet med den marknad där de finns. Detta innebär att ett hus i Stockholmsområdet kostar kanske 3-4 miljoner (lite beroende på läge) medan ett hus i Pajala kostar 300 000 - 1 000 000 kronor. Hur priserna utvecklas beror på kort och medellång sikt naturligtvis mest på hur inflyttning och arbetsmarknad på orten utvecklas. På lång sikt (exempelvis 30 år) har dock inflationen en avgörande betydelse. En skuld som utsätts för inflation urgröps nämligen med 45 procent på 30 års sikt. På huspriset utgör detta ett klart värdeökande moment. För någon som äger ett hus utgör därför själva huset ett sparande i sig.

För ett par som vill ha 2 300 000 kronor i pensionssparande när de går i pension utgör huset som köptes för 3 000 000 i Stockholm rimligen i princip hela behovet av sparande. Om man säljer huset realiseras sparandet och kan sedan användas till konsumtion. Ett annat alternativ är att bo kvar i det "billiga" huset och därmed få pensionen att räcka längre. Bor man i Pajala i ett hus som i ursprungsläget varit värt 1 000 000 kronor är läget ett annat. Där har (förutsatt att drivkrafterna för bostadsmarknaden är desamma som 30 år tidigare) huspriset stigit med 775 000 kronor. Om man vill ha lika mycket över som Stockholmsparet krävs då amorteringar om hela husbeloppet samt ett pensionssparande om ytterligare c:a 600 000 kronor. Dessutom är det orimligt att tro att Pajala kommer ha lika många invånare om 30 år, vilket gör att huset eventuellt inte alls ökat i värde.

Nu är det ju så att ett hus som kostar 1 000 000 har ungefär en tredjedel av räntekostnaden mot ett 3 000 000 kronors hus. Skillnaden vid 4 procent ränta och skatteavdrag på 30 procent är 28 000 i räntekostnad vs 84 000 kronor i räntekostnad. Därmed finns det goda möjligheter att amortera på ett hus för 1 000 000. Här finns ju det utrymme för ganska stora amorteringar och därmed möjligheter att "äga" hela huset. Uppsidan på det är ju att sparandet nästan garanterat fås tillbaka vid en försäljning (i alla fall på lite sikt) och att pengarna ger god avkastning. Med de relativt höga skillnader i in- och utlåningsräntor som vi har idag så är det ju direkt lönsamt att amortera jämfört med att ha pengarna på banken.

Så summa summarum: i Stockholm är det knappast nödvändigt att amortera under förutsättningen att man tror på stigande priser i det långa loppet. Bosätter man sig på en mindre ort ska man nog ha den gammeldags betalningsmoralen kvar. Där gäller rimligen att amortera av på huset. Husköp är också rimligen ett av de bästa pensionssparande vi har i detta land.

Kära du. Metro körde ingen kristallkula. Det var min åsikt att om folk inte längre vill invandra till Sverige i samma utsträckning som tidigare så betyder det att Sverige inte längre är lika attraktivt. Det krävdes ingen större tankeverksamhet. 1+1=2

Du får väl begrunda vad jag skriver då. Och se till att jag inte har skäl att skriva det igen.

I förra inlägget uppvisade du inga sådana begränsningar.

Jag replikerar på en person som brukar höger/vänster terminologi. Då är det rimligt av mig att använda det i mitt svar.
Att då placera mig i något "vänster - höger tänket/träsket" är tämligen osaklig och försvagar därmed din position.

Nej, inte alls. Och det förklara inte att du inte invänder mot virrpannan.

Du blandar ihop inkomster med tillgångar. Det är helt olika saker.
Någon med hög inkomst kan ha hög konsumtion och därmed vara medellös.
Folk med låg inkomst kan ha låg konsumtion och spara ihop icke oansenliga tillgångar med tiden.

Virrpannan talade om tillgångar och mitt svar handlade om tillgångar. Om du ska invända kan du lämpligen hålla dig till tillgångar och sparande då.

Genom att bestraffa sparare och tillgångsuppbyggnad så ser staten till att majoriteten har ringa tillgångar. Och hur man än vrider och vänder på det så har partier till vänster varit mer benägna att bestraffa sparande. Därav min kommentar till virrpannan, som ville ha mer sparande hos majoriteten och menade att mer vänster skulle ordna det. Dvs maximalt fel.

Inte bara kanske. De av vänsterpartierna omhuldade fastighets- och förmögenhets-skatter bestraffar den typen av sparande.

Inflation är också en bestraffning av valutainnehav och ett bidrag och uppmuntran till skuldsättning. Men den kan sägas vara opolitisk, då jag inte känner till att något parti vill sluta upp men den beskattningen/bestraffningen.

Absolut. Planen är att alla utom topp 10% ska vara utan tillgångar. Detta spänner över alla partigränser.

Det är klart att Sverige håller på att bli fattigt: numera ska ju allt som kostar outsourcas till låglöneländer i tex de forna öststaterna. Stora datorföretag och callcenterbolag packar ihop och förlägger verksamheten på andra sidan Östersjön där både löner som bolagsskatter är betydligt lägre. Efteråt tvingar man fattiga svenskar att flytta efter då man i regel inte har svensktalande människor därborta.
Jag ringde till Norwegian Air för att boka om en platsbiljett till morsan i våras då hon själv råkat att beställa alldeles för dyra sittplatser t/r. Kvinnan jag pratade med pratade simpel svenska med stark öststatsbrytning (jag har själv rest en del i öst så jag vet) och det var inte lätt att förstå henne.