Småborgare och arbetare - Verklighetens väderkvarnsfäktare?

Finns det någon som slår dessa två grupper i naivitet och blåögdhet ute i samhället? Nej inte en chans enligt mig.

Dessa två grupper som egentligen är desamma, bara det att det skiljer sig i utbildning och yrke något; är de mest verklighetsfrånvarande Onkel Toms/väderkvarnsfäktare som år efter år jobbar hårt för pisslöner och beskattas hårt av staten, så att staten kan betala till de riktiga makthavarna; superkapitalisterna som inte betalar något alls i skatt egentligen. Upplägget är att klassa som sofistikerat bedrägeri eller beskyddarverksamhet. Men våra hjältar, de begriper ingenting. De har ambitioner, stolhet, värderingar, heder, "skatteplikt", medborgaransvar etc etc. Vissa av de pluggar hårt i skolan i tron om att de skall ut och förändra världen. Väldigt få lyckas komma långt och de som det, blir ofta korrumperade bulvaner.

Dessa två grupper är de som ser till även att systemet upprätthålls, då de går och röstar på samma liknande partier år efter år. De har aldrig ens frågat sig om det är systemet det är fel på, utan de bytar från S till M, eller Från M till SD osv. När vi andra vet om att det är en charad, så tror dessa att de verkligen gör samhällsnytta.

Tänkte vi kunde diskutera dessa två grupper här och deras vanförställningar.

Jag tycker inte de er saa naiva. Vad menar du egentligen? I vilket henseende snor staten vaara pengar? Er du klar over, hvor allestedsnaervaerande den svenska stat er? Det er noget svenskere kan lide og vil have - och det er inte gratis. De flesta av skattepengene gaar till loen aat sjaelvsamma blaaoegda idioter, du snakker om. De er nemlig ansatte hos staten (t.ex. din lokala soss-kaerring) eller laekare. Alla system kraever uppoffring, och i mitt tycke er det svenska system hyffsad. Felen (t.ex. skatteprocenten etc.) kan ju raettas upp inom systemet. Foerklara hur sjaelva systemet er bristfaelligt.

Og det vigtigeste: du saeger, at vi skal prata om arbetarnas illusioner. Vad med att du preciserar vad verkligheten er, och hur idealsamhaellet ser ut? Du verkar ju ha insett allt som det er.

Jag håller delvis med om påståendet i rubriken men av andra anledningar. Många småborgare och arbetare ogillar deras jobb och har ångest varje söndagkväll, men fortsätter likväl för pengarnas skull. Många väljer till och med att jobba övertid för att få hem dom där extra slantarna. Vad gör man sedan av pengarna? Kanske köper man en ny plasma tv, renoverar badrummet eller åker på en utlandsresa.

Frågan är om den tillfredsställelse man får av nya materiella ting uppväger den olycka som det innebär att vara på jobbet för dessa människor. Om så inte är fallet kan man verkligen säga att de slåss mot väderkvarnar.

Jag vill hävda att de flesta arbetarna är förstår att de är exploaterade, att kapitalister gynnas på deras bekostnad. Så ett grundläggande klassmedvetande finns hos de flesta, även om det inte alltid är så utvecklat. Vissa är väldigt medvetna, men de flesta förstår inte så mycket mer än att det är andra som bestämmer och lägger beslag på rikedomarna.


Men vad ska arbetarna göra rent praktiskt? Det är ju ett helt system och arbetarna är enskilda arbetare, på sin höjd ett sammansvetsat gäng på arbetsplatsen (men bara det är sällsynt). För 100 år sedan fanns det en arbetarrörelse i Sverige, det finns ingen sådan i dag. Och visst, det borde ju faktiskt finnas, men hur skapar man en sådan? Det är jävligt jobbigt i början, det kräver väldigt mycket arbete. Och på 1800-talet så var situationen så jävlig att alternativet var att gå med i arbetarrörelsen eller ta till flaskan. I dag kan man istället se på TV, hålla på med sin smartphone eller gå ut med hunden. Arbetare har det bättre ställt i dag, vardagen är uthärdlig, även om de fortfarande kontrolleras och utnyttjas av andra.

Sen finns ju den gamla arbetarrörelsen kvar, på sätt och vis. Fast i stelnad, byråkratisk form. Fackföreningarna finns ju kvar. Socialdemokraterna finns kvar osv. Men de är i dag en konservativ kraft, ett hinder för arbetarkamp snarare än ett verktyg. Det innebär ytterligare en svårighet.

Sen finns det ju fördelar i dag som inte fanns för hundra år sedan. Vi har tillgång till mer kunskap och utbildning, vi har mycket bättre sätt att kommunicera, vi har möjlighet till mer fritid, vi har starkare trygghet bakom oss osv. Så ja, om en arbetarrörelse bara kom igång så skulle det nog kunna bli någonting av det hela.

Men jag anar att det kommer komma igång först när det nuvarande systemet börjar nå vägs ände och det blir tydligt att det inte går att fortsätta på samma sätt som förut. Och antagligen så är vi snart där, det är ju nästan extremt osannolikt att kapitalismen skulle kunna överleva det här århundradet, med miljökris och ackumulationskris/finanskris, oljekris och massa andra kriser som dyker upp en efter en. Nej, snart är det nog kört.

Jag måste säga att du låter extremt elitistisk på ett tråkigt tonåringssätt. + att du börjar mumla om något som liknar en slags kommunistisk konspiration gentemot den hiskeliga och dumma kapitalismen. Exakt vad är din poäng?