Citat:
Ursprungligen postat av Mr_curry
Jag går rakt på sak:
Jag har en teori om hur tiden fungerar som skiljer sig från det vi ser som tiden. Vi ser tiden som nåt kontinuerligt som alltid fortsätter gå framåt.
Min teori är att tiden endast består av oändliga dimmensioner som illustrativt skulle byggas på varandra. I min teori är tiden vi är i nu samma som den var för tusen år sen, tiotusen miljoner år sedan och alla år som komma skall. Skillnaden mellan då och nu är att vi lever i en annan dimmension som av oss människor uppfattas som senare/tidigare i relation till den "tiden" vi syftar på.
Med min teori skulle man även kunna påstå att universum aldrig haft en början då en början då det är ett begrepp som beskriver en viss tidpunkt då någonting startade, vilket alltså enligt min teori vore omöjligt.
Allt som vi anser har hänt, händer just nu bara i en annan dimmension, lika så allting som kommer hända händer även nu.
Tiden som vi människor upplever är alltså en slags uppfinning för att förklara varför saker ändras.
Tankar angående detta? Är jag helt lost i mitt eget huvud eller har jag knäckt koden till universum?
Jag tror att du måste börja med att berätta mer om vad du menar med begreppen "tid" och "dimension". I tråden "Vad är tid?" har jag försökt antyda vad jag menar med två delar av tidsbegreppet som jag kallar parametertid och koordinattid.
Det är möjligt att man kan bygga upp en världsbild på det sätt som du antyder men för mig blir den ännu så suddig att jag inte kan se om den har några fördelar.