Precis som någon annan sa så är vi svenskar oftast ganska konfrontationsrädda, iaf kvinnor och yngre som jag upplevt det. Jag har också sett detta på bussar, oftast är det någon som flyttar på sin väska om det blir fullt men det händer att vissa får stå.
Om jag sitter med min väska erbjuder jag självfallet min plats, däremot brukar jag inte lägga mig i om det är andra, dels för att jag inte vill leka privatpolis men även för att jag inte vill sätta den stående i en jobbig situation, vissa står ju för att de inte vågar fråga någon, då känns det lite taskigt att pracka på dem en plats hos någon som inte ville lämna ut en.
Om det är jag som kommer in i bussen brukar jag hitta närmaste medelålders kvinna/ungdom (gamla brukar erbjuda sina platser ändå) och fråga om jag kan få slå mig ner, de flesta brukar något besvärat gå med på det.
Det har faktiskt hänt en gång att jag blivit vägrad en plats, detta var för mig helt nytt hur man kan bete sig så, jag sade helt enkelt att jag inte hade någon lust att stå i 30 minuter till och att platserna var till för att sitta på och att hon helt enkelt fick flytta på sin väska i vilket fall, vilket hon även gjorde. Visst det kanske känns lite obekvämt att sitta bredvid en nyskapad nemesis men sadisten i mig gillade det lite också
Innan nån börjar gnälla om att "alla svenskar är inte sådär uää uää" så kan jag säga att jag har generaliserat här, självfallet är inte alla svenskar timida och tillbakadragna, däremot ÄR det något som upplevs som typiskt svenskt, både från oss själva och från människor från andra länder.
Det är lite samma sak med folk som tex tränger sig i köer, de har liksom kommit underfund med att folk inte säger ifrån, så de utnyttjar det, när någon väl ryter till så skäms de så jävligt att de bara snällt lyder.
Kan tillägga att jag tycker detta känns vanligare i mindre städer, i Stockholm tycker jag folk mer verkar säga ifrån, iaf när det gäller saker som drabbar personen själv.