Citat:
Ursprungligen postat av T-80U
Den religiöst motiverade försvarsmakten kommer att, relativt omgående, förvandlas till spridda religiöst motiverade motståndsgrupper. Det iranska flygvapnet har inte teknologin eller numerärerna att försvara det iranska luftrummet, och den iranska armén har inte förmåga att, i längden, skydda sig mot flygattacker.
Problemet är att EU-länderna gemensamt
bara har några tiotal jaktflygplan som kan verka mot Iran
från EU-ländernas territorium.
D.v.s. Charles de Gaulle och hennes 30-40 flygplan och helikoptrar,
som skulle kunna befinna sig på plats max 50% av tiden.
Inga av dessa flygplan kan då verka mot iranskt djupt in i landet.
Ytterligare hangarfartyg i EU-ländernas tjänst ligger ett årtionde eller mer framåt i tiden.
Närmsta flygbas i ett EU-lands territorium är Diego Garcia
som ligger 5000km från Iran.
Diego Garcia skulle då kunna användas för att basera IRST-resurser på
(AWACS, lufttankning, spaningsflyg o.s.v.)
Strategiskt bombflyg skulle kunna operera från Diego Garcia mot Iran,
med något sådant har inte EU-länderna, vare sig i hårdvara eller under utveckling.
Framtida UCAV skulle dock kunna verka mot Iran, så länge de kan lufttankas,
men dylika flygplanstyper ligger minst 10 år framåt i tiden för EU-länderna.
(teknikdemonstratorerna nEUROn och Taranis ska provflyga för första gången inom ett par år)
Om EU-länderna inte skulle kränka tredje part luftrum så skulle Iran
då bara ha ett 300km brett gatt från Oman till den Pakistanska gränsen
att försvara med jaktflyg.
Så kriget mot iranska mål skulle i huvudsak föras med kryssningsrobotar från fartyg,
(vilket i praktiken innebär Royal Navys ubåtsbaserade Tomahawk)
vilket dels innebär en begränsad slagkraft p.g.a. antalet robotar
som man kan hålla till sjöss vid varje given tidpunkt
och dels då man måste gå tillbaka till Diego Garcia för att ladda om
(vilket skulle kräva ~4-6 dygns gångtid tur och retur)
Detta är dock av liten betydelse med tanke på hur få kryssningsrobotar
som EU-länderna har till förfogande.
Storbritannien ska t.e.x. ha köpt in ~120st Tomahawk,
de senaste 15 åren, varav ett antal är förbrukade
i Kosovo, Afganistan, Irak och Libyen.
Ytterligare ett alternativ är RBS-15 MkIV (när dessa nu blir operativa)
fällda från MPA-kärror eller konverterade civila flygplan.
EU-länderna torde tillsammans ha c:a 50st MPA-kärror,
sedan bl.a. Storbritannien* och Nederländerna har avvecklat den kapaciteten
och där Frankrike idag har den vida största kapaciteten.
Så om EU-länderna ska verka direkt mot iransk territorium med någon tyngd
så måste det ske med kryssningsrobotar eller hangarfartyg som ännu inte är byggda,
eller med UCAV som ännu inte är konstruerade.
Det som man dock självfallet skulle vara kapabla att göra i nutid
är att slå sönder den iranska ekonomin med en marinblockad.
EU-ländernas problem (Frankrike undantaget) i sammanhanget
är att man sedan andra världskriget har byggt upp sina krigsmakter
för att strida tillsammans med USA, där USA skulle stå för all specialiserad kapacitet.
Storbritannien har haft ambitioner om att kunna uppträda ensamt sedan Falklandskriget
visade att de inte kunde lita på USA i alla lägen, men p.g.a. nedskärningar
så har man en lång väg kvar att vandra innan man når dit.
Tyskland har också gjort dylika ändringar i prioriteringar,
med en flotta byggd för att verka utanför Östersjön,
med EU:s näst störst MPA-flotta (vars flygplan är direkt olämpliga i Össtersjön)
men det enda konkreta resultatet hittills är att man har avvecklat invasionsförsvaret.