Citat:
Ursprungligen postat av
Pung
Kan fan inte släppa IPSOS. Inte för att jag bryr mig om SD tappar någon procent efter 25 rekord på raken. Men det känns obehagligt efterssom jag är så övertygad om att den är påhittad.
Diktaturer tar ju mer obehagliga former desto mer pressad den blir. Nu har ett nytt lager skalats av. I det förra lagret fanns öppet motstånd i media mot regimkritiker, uthägningarna, hån, förtäckta hot, vinklingar, censur och karriärsbelastningar.
Men i detta laget är det mindre subtilt. Vi pratar påhittade rapporter, ifrågasatt valhemlighet, anonymitetsförbud, fejkade opinionsmätningar och påhittade deltagarsiffrorna på demonstrationer som regimen anordnar.
Jag vet att många redan förklarat det bisarra i IPSOS siffror, men bara av terapeutiska skäl måste jag göra det en gång till, och dessutom låna en bra analogi som någon använde i tråden.
Låt anta att det sker en kärnkraftsolycka. Händelsen är i media dygnet runt, och väldigt många invånare märker av effekterna.
Två veckor senare mäts opinionen.
Det visar sig att det enda parti som är emot kärnkraft inte har fått så mycket som en endaste liten röst extra. INGEN har omvärderat efter härdsmältan.
Istället har väljare som brukade rösta på det enda kärnkraftskritiska partiet, plötsligt omvärderat och vill hellre rösta på partier som vill ha mer kärnkraft.
Samma mätföretag kommer dessutom med en annan mätning. Där bekräftas bilden. Antalet som blivit mer possitiva till kärnkraft är 50%... efter kärnkraftsolyckan.
Samma mätföretag kommer med ännu en mätning. Och ja, det är till och med så att var tjedje person i landet numer kan tänka sig att bo jämte ett kärnkraft.
Är det en rimlig opininsförändring?
Till saken hör att det gjorts fyra andra mätningar samma period. Dessa visar det förväntade. Att kärnkraftsmotståndarna får ökar. Det är likaså den allmänna känslan bland bekanta och på internet, där till och med envisa kärnkraftaförespråkare börjar vackla. Kärnkraftsmotståndarna visar också en rekordtillströmning av medlemmar. Ingen har faktiskt flyttat nära ett kärnkraft, folk flyttar därifrån.
Faktum är att alla tecken tyder på ett ökat motstånd, förutom dessa tre mätningar. Som alla kommer från samma företag.
Detta företag har gjort sig kända för att förespråka kärnkraft. De brukar alltid visa ett mycket mindre motstånd i sina mätningar än vad som senare visar sig i folkomröstningar. Företaget har varnat andra mätinstitut för att ge höga siffror till kärnkraftsmotståndarna då det kan bli självuppfyllande, vilket vore något dåligt anser de.
Det är detta företag som samma vecka presenterar tre olika mätningar som går tvärt emot vad allt annat indikerar och även sunt förnuft.
Deras mätningar har beställts av en lobbygrupp för kärnkraft.
Skulle man överhuvudtaget sätta minsta tilltro till detta? Skulle man se det som ena en indikator bland andra för att avgöra opinionen.
Jag vet mycket väl hur patetiskt och skrattretande det är med människor som desperat ska underminera trovärdigeten i en undersökning vara resultat de ogillar. Men detta är FÖR bisarrt!
Jag skulle faktiskt föredra att SD sjönk 1 procent. Det är mer skrämmande att bevittna ett nytt lager i diktaturen som visar sig.
Allt handlar nu om att vänja svensken vid tanken på att vi kan tvingas inhysa muslimska män i våra hem.
DN vet själva att ingen riktigt tror på att var tredje svensk vill detta. Men de vet att folk tenderar att tro att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Skriver de att var tredje vill, tänker folk att i vart fall ganska många vill. Tanken slutar vara främmande, framstår som allt mer normal.
Om ett år kommer det vara den nya frågan att debatera. Och jag är rädd för att SD då kommer diskutera utefter denna nya spelplan. De kommer protestera, naturligtvis. Men med protester om att svenne borde få bättre ersättning, i alla fall få välja sovrum först.
Kulturmarxismen jobbar så här. De driver absurda krav, och de konservativa kluckar och säger att detta är bra, nu kommer folk förstå galenskapen.
Men vad som istället händer är att man möts någonstans på mitten. Det som låter galet först, blir efter ett tag en utgångspunkt. Det är ingen slump att varje förhandling inleds med absurda krav från vardera sida. Man vill vänja motståndaren vid tanken på det som först framstår som otänkbart.
SD och den sverigevänliga rörelsen måste stå emot detta. Man måste påpeka det absurda och i övrigt vägra att bemöta det uppenbart absurda. För denna förhandlingsteknik är inte ett vapen enbart för vänsterradikalerna.
Man bör vända på det och säga det rakt ut. Man ska vägra att mötas någonstans i mitten. "Jag tänker inte ens kommentera denna löjeväckande undersökning" för att snabbt därefter fortsätta sitt resonemang utifrån sin egen utgångspunkt. I Aktuellt, Rapport, kvälls- och morgonblaskor, hela tiden och utan att skämmas.
Många är det som delar denna uppfattning och vad som behövs är ett självförtroende att slå näven i bordet. Jimmie Åkesson har varit inne på det förut när han gjorde tydligt att han inte vill vara en del av
detta etablissemang. SD kommer vara en del i ett
annat etablissemang och där har man alla möjligheter att diskvalificera en aktör som Ipsos att ens få vara med och leka. Gör man inte detta riskerar man att ständigt få spela på bortaplan.
Nu måste SD flytta fram positionerna ordentligt.
