Formulering av tankar - Självständigt tänkande?

Hur beskriver man blått för någon som inte betraktat färgen förr? Eller ännu värre, någon som aldrig upplevt någon färg över huvudtaget.

Vår hjärna kan aldrig skapa modeller av annat än det vi har sett. Inte ens om vi beskrev ljus och färger så skulle personen förstå vad det var.

Det är därför jag tror att vi aldrig någonsin kommer att fullt förstå universum, då vi aldrig kan föreställa oss saker vi aldrig kommer att få se. Matematiken kan leda oss på rätt väg, fast vi kan aldrig greppa geometrier, färger och former som för oss är abstrakta.

Så, kan människan göra något annat än att betrakta och modifiera pjäsen A-B-C till t.ex. A-C-B?

Inte enligt mig...

Sakta i backarna nu! att påstå att vi endast kan få verklig kunskap o förståelse genom erfarenhet är bull. Det räcker med att påminna om att spinoza - en riktigt rationalist o skrivborstänkare - beskrev samband i naturen mer övertygande än flera 100 år av empirisk forskning kunnat göra. Spinoza var inte ute i naturen o studerade utan hans teorier härstammar från ren tankeverksamhet.

Håll er till nominalistiska diskussioner, men nu börjar nu komma in på kunskapsteori so back off!

MVH

Jag tänkte väldigt mycket på det här som liten. Jag kunde sitta i evigheter och förgäves försöka skapa en egen färg i huvudet, men det närmsta jag kom var brunt.

Var spinoza blind? För isf så är det fortfarande som jag tidigare sa, dvs att vi inte kan beskriva något med annat än omformuleringar och modifieringar av det vi redan sett.
Han skulle däremot aldrig kunna beskriva ett skeende i naturen som han ej skulle kunna föreställa sig genom andra liknande fenomen.

Man måste ju skilja på sensuella intryck, "hur ser färgen blå ut?" och emotionella av mer allmän och abstrakt art, "övergivenhet", "svartsjuka", "längtan" osv. Genom en grundläggande känsla av vissa personliga känslor kan man "pussla ihop" sina egna erfarenheter som resulterar i en förståelse av andras upplevelser. Genom att jämföra med egna upplevelser eller kunskaper, jämföra, dra slutsatser, kan man nå nya kunskaper.
Hur dessa intryck utformas styrs delvis av klassikerna miljö ( t ex uppfostran) och gener (psykiska och fysiska förutsättningar).
Så visst är vi "predestinerade", utifrån vår uppväxt, våra fysiska förutsättningar, miljön som omger oss, den kunskap vi tillägnar oss och så vidare.
En stor del av vår "grund" ligger i andra människors upptäckter, i de tusentals expertsystem som omger oss i olika instutitioner, det är kunskaper vi tar för självklart och som vi tar avstamp ifrån utan att ifrågasätta. Men dessa kunskaper som ligger inbäddade i dessa system, är naturligtvis byggda av kollektiv av individer som tillsammans, reflexivt, prövar och utforskar världen utifrån sina förutsättningar.
Vi kan inte "lösgöra" oss från andra människor eller historien

Brunöga: Det beror helt på vad du menar med erfarenhet. Jag tror du missförstår uranuz_hertz när han skrev att vår hjärna aldrig kan skapa modeller av annat än det vi sett. Empirismen är förvisso bull, men Spinoza varom inte en helhjärtad naturmänniska, i alla fall en ihärdig bokmal. Läsning är, enligt mig, erfarenhet.
Han fann inte sina teorier ur tomma intet, utan var mäktigt påverkad av bl.a. Descartes, vars skrifter verkligen stimulerade Spinozas tankeverksamhet.

Hypotes: Spinoza – uppväxt utan syn, känsel och hörsel – skulle omöjligen kunna tänka fram sina imponerande teorier angående substans, tid & evighet samt själen & döden osv. Spinoza, utan ett stimulerande liv med många intryck; såväl rent praktiska som teoretiska, skulle idag ha varit ett bortglömt spöke, såsom så många andra.

Tankeverksamheten är högst begränsad och bygger på det vi lär oss utifrån intryck av natur, andra människor, böcker etc.

Brunöga: Förhoppningsvis utan att uppfattas som nedlåtande, uppmanar jag dig att låta diskussionen utvecklas till vad den blir. Det finns utrymme för både grundfrågan som nya angående t.ex. kunskapsteori.