2011-10-13, 16:09
#1
Jag stötte på begreppet isomorfi när jag läste abstrakt algebra, och tänkte här beskriva hur jag tycker att det finns en analogi därifrån som löser hela är-borde-problemet.
För de som inte stött på begreppen:
Isomorfi
Två system av symboler och relationer är isomorfa om ett byte av symboler inte förändrar strukturen (luddigt uttryckt), man kan ta sudoku som ett exempel; vi har en uppsättning siffror och vissa regler för hur de får vara placerade. Om vi bytte ut varje siffra mot en annan (t.ex. +1 mod 9) så är reglerna fortfarande upprätthållna.
Är-borde-problemet
Från bara påståenden om hur något är kan man aldrig dra en slutsats om hur något borde vara. Många ser detta som ett hinder för att härleda moraliska påståenden från observationer om hur världen är.
Om vi tittar på hur matematiken förhåller sig till verkligheten så vet vi att siffran ett inte motsvarar någonting i sig, men vi kan skapa en isomorf instans av matematiken som gäller för verkligheten. Vi byter ut ett mot ett äpple och vips så kan vi räkna äpplen. Osv.
På samma sätt förhåller sig den värld vi observerar med vår subjektiva inre värld. Vi definierar det goda som det vi mår bra av, och det är inte mer med det. Därefter kan vi genom diverse moraliska, politiska och etiska system fortsätta vårt bygge.
"Problemet" i "är-borde-problemet" är att man förväntar sig att det ska finnas nån slags extern definition av "bra", vilket är lika fel som att tro att matematiken I SIG ska beskriva världen. Isomorfin ger den semantiska betydelsen sas.
För de som inte stött på begreppen:
Isomorfi
Två system av symboler och relationer är isomorfa om ett byte av symboler inte förändrar strukturen (luddigt uttryckt), man kan ta sudoku som ett exempel; vi har en uppsättning siffror och vissa regler för hur de får vara placerade. Om vi bytte ut varje siffra mot en annan (t.ex. +1 mod 9) så är reglerna fortfarande upprätthållna.
Är-borde-problemet
Från bara påståenden om hur något är kan man aldrig dra en slutsats om hur något borde vara. Många ser detta som ett hinder för att härleda moraliska påståenden från observationer om hur världen är.
Om vi tittar på hur matematiken förhåller sig till verkligheten så vet vi att siffran ett inte motsvarar någonting i sig, men vi kan skapa en isomorf instans av matematiken som gäller för verkligheten. Vi byter ut ett mot ett äpple och vips så kan vi räkna äpplen. Osv.
På samma sätt förhåller sig den värld vi observerar med vår subjektiva inre värld. Vi definierar det goda som det vi mår bra av, och det är inte mer med det. Därefter kan vi genom diverse moraliska, politiska och etiska system fortsätta vårt bygge.
"Problemet" i "är-borde-problemet" är att man förväntar sig att det ska finnas nån slags extern definition av "bra", vilket är lika fel som att tro att matematiken I SIG ska beskriva världen. Isomorfin ger den semantiska betydelsen sas.
