spök-klump som vandrade på mitt tak

Jag såg folk som smyg omkring i skogen, bara på håll och hade samma stil som cs-gubbarna efter ett lan, de var inte där hela tiden, men de visade sig titt som tätt

"I see dead people."

Du kan även ha en psykos. En patient jag hade vak på en gång såg olikfärgade "spökplumpar" med självlysande ögon. De sade till henne att alla människor ville henne illa, och att hon borde döda alla snarast.

Du var nog bara jävligt trött. Var själv med om en liknande grej för ett gäng år sedan. Söp till, var nykter, söp till och var nykter igen, i samma följd, utan någon mellanliggande sömn. Jag var med andra ord rätt ordentligt sliten. Vandringen hem efter det var INTE kul. Där blicken inte var fokuserad dök det upp svarta spökklumpar, som var borta när jag vände mig ditåt. De kunde även dyka upp rakt framför mig om blicken inte var helt fokuserad. När jag kom hem var jag övertygad om att jag skulle dö, somna och aldrig mer vakna. Tror till och med att jag krafsade ner ett testamente innan jag gick och la mig. Jävligt otäckt.

När jag bodde hos morsan förut, så satt jag i köket på somrarna ensam och käkade frukost. Bakom ryggen där jag satt fanns en dörr in till badrummet. Eftersom vi hade katt då och sandlådan stog därinne, så va alltid dörren öppen så att katten kunde kila in där. Hursomhelst, så va det en kanon sommardag. Varmt och inte en vindpust. Jag satt där och hiva gröt då dörren bakom mig SMÄLLDE igen. Ungefär som när man är arg och drar igen den allt man kan.

Klockan ovanför åkte i golvet av kraften och jag va ut ur lägenheten på tre raka. Ja va så jävla skraj att jag stog mitt ute på gården och skakade och flåsade. Har aldrig vart så skraj i hela mitt liv. Folk tittade på mig som om jag va nån pundare med värsta snetändningen. Tordes inte gå gå in igen...men kom att tänka på katten. Katten älskade jag som fan, så jag klättrade in genom balkongen (vi bodde längst ned) och tog mig försiktigt in i vardagsrummet. Där ligger katten hur lugnt som helst och sover, och bara synen av detta lugnade ned mig.
Jag intalade mig att det måste ha vart drag i lägenheten. Men ändå...sådär jävla kraftigt när det var vindstilla ute?
Iallafall kom storebrorsan hem strax efter, så jag kunde fly ut och komma hem på kvällen när morsan va hemma.

Kan även tillägga att långt innan det där hände, så tyckte alla i lägenheten att man kände sig iaktagen när man va i köket ensam. Som om nån lurade bakom den där badrumsdörren. Inget mer än så...men alla kände det. Sen när jag berättade om smällen, så va det kaos i lägenheten ett tag. ALLA va skiträdda för att vara i köket. Men ingenting hände mer.
Hahaha!!

Jag såg något som liknade det du såg för något år sedan. Dock var detta utomhus på en landsväg och formen var mer "taggig". Jag såg den på håll när den sprang/gled/hoppade (svårt att avgöra) då den var något mörkare än mörkret framför mina helljus. Jag såg tydligt att den var där, men utseendet var ganska otydligt. Den sprang ett hundratal meter framför bilen under kanske 5-6 sekunder, sen sprang den av upp i skogen och skuggorna.

Det var absolut inget djur, för den som tänker det - inga djur beter sig så. Dock är jag inte säker på om det bara hände i mitt huvud eller om tingesten faktiskt sprang där på vägen framför mig. Oavsett så blev jag oerhört illa tillmods och jag har, varje gång jag kört sträckan kvällstid sedan dess, hållit ögonen extra öppna. Har tyvärr inte sett den igen.

Ha ha jag har nästan sätt samma och jag har skrivit om det fenomenet här på forum redan om det i september föra året i en annan tråd

Undrar varför jag aldrig upplevt någon "övernaturlig". Inga spöken verkar intresserade av mig eller mina kompisar. Inte förrän jag upplevt något liknande själv kommer jag tro på "sånt".

Asså det ni skriver om låter som dom skuggor som brukar tillkomma när bilar utanför huset gör en vändning så att deras strålkastare skapar en "creepy" långsamt vandrande skugga som licksom klättrar uppför väggarna o taken.

Komer ihåg att jag alltid blev skraj av det när jag var enliten palt vid läggdags.

,,,,

Alla killar som har gjort lumpen kan intyga att det här är sant. Kommer sjäv ihåg när jag gick min baskermarsch, klockan var väl 3-4 på natten när jag såg min polare helt plötsligt kasta sitt vapen så långt han kunde upp i skogen.