En forskare korsar sitt spår - och andras

När Trampar vi på helig mark? När behöver vi trycka på bromsen? Vart ska forskarna dra gränsdragning mellan det som är moraliskt rätt och fel?

Denna fråga är väldigt svår att besvara och ju djupare man kommer ju mindre förstår man.

Ett hjälpmedel för att kunna besvara denna fråga är vad litteraturen kan tillföra. Dantes Odyssés och Mary Shelleys Frankenstein är bara några av dom bästa exemplen. Men hur kan vi använda litteraturen? Vilka frågor besvarar den?

Vi lever i ett samhälle med elever och lärare. Vi som ej har kunskapen måste lyssna på läraren för att veta vad som krävs för att kunna göra den rätta bedömningen. De som inte klarar av att göra denna bedömning saknar moral och hamnar i helvetet. I Den Gudomliga komedin möter Dante sin gamla lärare Brunetto som avtjänar ett evigt straff i helvetet.

Dante skriver ”skulle ni ännu icke blivit förvisad ifrån mänskolivet; ty präglad i mitt minne bär jag bilden, faderligt god och kär, och nu så smärtsam, av er, alla de gånger ni på jorden visade mig hur människan blir evig”

Det här beskriver att Brunetto lärde Dante inte bara om kunskapen, utan om livet och hur man lär känna sig själv. Bandet mellan läraren och eleven är mycket mer än vad som syns. Dante beskriver förklaringen till elevens lärdom från läraren om gränsdragningen som skiller på det goda och onda.

En forskare vars arbeta omfattar arvsmassa och kloning. Vems har han som lärare? lärare? Vem hjälper han att göra den rätta bedömningen? Vem trycker på hans broms? Finns svaret i litteraturen? Är konsekvenserna att båten sjunker om man ror på som Dante beskriver i Odyssés. Kan en man som levde för 800 år sen vars kunskap rymdes på ett A4 hjälpa oss att besvara våran fråga?

En forskare som nått överst i pyramiden är det bara religionen och lagen som kan sätta stopp för han? När har forskaren korsat sitt spår? Finns det någon återvändo? Hur ska en politiker som saknar kunskap om forskning dra en gräns med en lag som talar om vad som är rätt och fel för forskarna? Är det ens möjligt att dra en gräns? I så fall vem kan?

Människans drivkraft kommer alltid att finnas och vi kommer alltid att försöka komma längre. Men så länge vi inte vet den rätta vägen kommer vi alltid drabbas av de konsekvenserna som uppstår när vi försöker välja den.


Är jag inne på rätt spår? Någon som sysslat med samma typ av uppgift och har kommit framtill några slutsatsers? Hoppas frågan är klar!

du är väl inne på rätt spår, fast vem är jag och konstatera detta efter 3 timmar sömns och fortfarande bakis på ett ungefär.

Bromsen sköter väl förnuftet och samvetet tillsammans med pressen från samhället och allmänheten gällande forskaren högst upp på pyramiden.

Forskarna är själva människor med mänskliga värderingar. De är skapta från samhället och präglade av samhällets normer. Därför så bör deras värderingar ligga ganska mycket i fas med resten av samhället.

Ämnet kloning är knepigare. Knepigare p.g.a. samhället inte är homogent ur ett religiöst/etiskt perspektiv. Forskare inom biomedicin/genteknik är ofta sekulariserade, och det är kanske det som skrämmer t.ex. de kristna som aldrig själva skulle vilja passera gränserna som Gud satt upp. Samma individer som för 700 år sen brände människor för att de hävdade att jorden inte var platt. Skillnaden är att idag är religiösa i minoritet, iaf i Sverige.

För att svara på din fråga så finns det ett Forskningsetiskt råd som vad jag har för mig har hand om dessa frågor.