Tolkiens största blunder?

Bra observation. De tog sig ju över bevisligen och mot alla odds över vid Tharbad, där de fick kartor över Fylke av den där snedögde Dunlands-spionen.

Hur Gollum lyckades ta sig ut ur Moria när Khazad-dûm-bron rasat? Fanns det någon annan väg ut?

det har jag tänkt med

Jag menar naturligtvis när han förföljde brödraskapet i Sagan om Ringen och då följde efter dem ner i Moria.

Fast sen får vi tänka på att Gollum verkar kunna minst sju ut/ingångar till varenda grop i Midgård...

Ringsällskapet blev jagade av orcer redan första natten i Lórien (efter att de träffat alverna och sov uppe i träden), så uppenbarligen lyckades orcerna i Moria ta sig ut även efter att bron rasat. Klyftan var ju "bara" 50 fot, så grottrollen kanske flyttade sin mobila stenbro eller några orcer byggde en repbro. När så orcerna hade rusat ut kunde Gollum smyga efter.

Men visst, Gollum måste haft ohyggligt höga värden på färdigheterna "smyga", "gömma sig" och "spåra".

En blunder av logisk typ är beskrivningen av Sista Alliansen (när Isildur norpar åt sig Ringen), där alla folk påstås delta men "endast alverna slogs på bara en sida". Det måste innebära att det fanns orcer som slogs på Gil-Galad och Earendils sida. Kan ni tänka er hur det skulle sett ut?

Sammantaget tror jag att Tolkiens största blunder var att inte anlita en organisatör/hantlangare som höll ordning på alla papper, systematiserade de olika varianterna av samma berättelse och ställde den typ av kritiska frågor vi gör just nu. Men Tolkien var ingen författare som skrev för brödfödan, utan en universitetsprofessor som hade skrivande som hobby.

Han ska ha kudos för sitt helhjärtade engagemang i LOTR-världen, till skillnad från random svenska deckarförfattare så skapade Tolkien riktig litteratur.

Tillbaka till topic: Har funderat så det knakar men inte hittat något misstag som ingen redan nämnt. Hoppas tråden får växa och diskuteras flitigt.

Njae, lore och lore, bryr mig inte så mycket om att "Örnarna inte tar order och vill inte hjälpa någon sida". Världen håller på att gå under, domedagen kommer. De lever i en värld med otrolig magi, alver, balroger, dvärgar, drakar, etc etc, saker som du inte ens kan fantisera fram. Men deras bästa lösning var att skicka ett par småglin på 1 meter att gå igenom världen mitt in i världens mörkaste hörn förstöra ringen, världens enda hopp. Ingen normal och vettig människa kan tycka att detta var rationellt, det är en tydlig "filmhandling". Det är som att FN skulle låta en 12 åring gå igenom Europa och in i Libyen för att gå fram till gadaffi med blommor så att även han ser godheten i människor! Och det blir ett lyckligt slut, självklart är detta bullshit och är bara en plot i en film.

Jag älskar LOTR och det är min favoritfilm (jag ser alla 3 som 1) någonsin. Men sluta försök debattera FÖR handlingen, den är löjlig ur ett rationellt perspektiv. Allt är som rätt ur ett barns fantasisinne. Storslagna saker vänster till höger, allt spelas på känslor vilket är löjligt om det hade varit på riktigt.

60m till och med tror jag.

Angående flyga ringen med örnar kan ni läsa här:http://tolkiengateway.net/wiki/Eagles
typ längst ner.

Jo så det är bättre att bara traska in istället. Samma skuggvålnader kan döda en på marken också + en miljon andra hot och mycket svårare att fly eller försvara sig..

Läs alla böcker som handlar om midgård så förstår du nog varför det är just hober lite närmre. =/

Jo men tänker du lite rationellt så förstår du nog också att det inte är det smartaste att bara skicka in de bara sådär. De högst uppsatta i den magiska världen lär väl kunna komma på något lite bättre.. I alla fall sätta sig ner en natt och noga planera vilken väg de ska ta och ge dem objekt som kan hjälpa dem förbi vissa specifika hinder (och då menar jag mer än att det ska komma fram en irriterande segtpratande alv som ger dem varsitt objekt.. Utan ett riktigt jävla möte med organiserade planer). Det löjliga är att vi nu snackar om Midgårds FN, NATO, USA, världsledare etc etc och de planerar ingenting utan bara skickar iväg en liten hob att gå igenom världens faror på måfå.