Citat:
Ursprungligen postat av afasii
För 3 miljarder år sedan fångade någon ljus som färdats i 7 miljarder år och i detta ljus såg han den första kvasaren. Dess röd-förskjutning var skithög dvs dess hastighet från oss var nära c.
Så väntar vi ett antal miljarder år. Nu rör sig samma kvasar i en hastighet (relativt till oss) som är högre än c.
Där är min poäng. En ständig hastighetsökning plus dess ökning ger att t.om. relativt närliggande galaxer en dag når c.
(Alternativet vore att galaxerna inte ökar sin hastighet, vilket inte stämmer).
1) Definiera "hastighet". (Du kan inte bara säga avstånd / tid, eftersom avstånd och tid beror på vilken referensram man använder.) Om du inte kan göra detta så tycker jag inte du borde använda dig av uttrycket.
2) Min definition är "derivatan av egenavståndet (proper distance) till galaxen vid en viss medflyttande tid (comoving time), med avseende på medflyttande tid". (Om du inte kan definiera egenavstånd och medflyttande tid så tycker jag fortfarande inte du borde använda ordet hastighet, eftersom du fortfarande uppenbart inte vet vad det betyder.) Med denna definition så är det inte alls uppenbart att om G är en galax som idag förflyttar sig bort från oss med hastighet c, att ljuset som skickas från G idag aldrig kommer nå oss i framtiden. (Jag tror det beror på hur snabbt expansionen hos universum accelererar.)
Som en jämförelse kan nämnas följande problem: Säg att vi har ett en meter långt (oändligt töjbart) gummirep, att ena änden är fäst i väggen, och en myra står i andra. Vi börjar töja ut repet, så att repet blir 1 meter längre varje minut. Samtidigt så börjar myran krypa mot väggen, så att myrans hastighet relativt den del av repet den stor på är 1 cm / minut. Hur lång tid tar det för myran att nå väggen?
Poängen är här att svaret är ändligt, dvs myran
kommer nå väggen, trots att uttöjningen gör att myran först avlägsnar sig från väggen mycket fortare än den närmar sig. (Förresten så kan jag väl lägga till att jag inte tycker att du borde diskutera kosmologi om du inte kan lösa uppgifter som denna.)
Samma sak gäller för avlägsna galaxer som lämnar oss med hastighet c. Även om de till att börja med inte närmar oss alls (räknat i egenavstånd) så närmar de sig oss i medflyttande avstånd (comoving distance), och detta gör att de eventuellt (beroende på hur snabbt expansionen hos universum accelerar) i framtiden kommer avlägsna sig från oss långsammare, och efterhand närma oss, även räknat i egenavstånd.
3) Däremot tror jag du har rätt i att det kan finnas en händelsehorisont, så att signaler från
händelser bortom horistonten aldrig kommer kunna nå oss, varken nu eller nån gång i framtiden. Detta betyder att det kan finnas en galax, så att en signaler från en händelse A som sker där idag (i bemärkelsen vid samma medflyttande tid som den vi har idag) kommer nå oss någon gång i framtiden, men så att signaler från en händelse B som sker där imorrn (i bemärkelse samma medflyttande tid som vi kommer ha imorrn) aldrig kommer nå oss, nu eller nånsin.
4) Notera dock att 3)
inte betyder att vi inte kommer kunna se galaxen G i framtiden. Det är bara det att vi aldrig kommer kunna se händelse B, men vi kommer alltid kunna se galaxen. Istället kommer händelserna mellan A och B blir mer och mer rödförskjutna, så att en kontinuerlig signal som skickades under 1 sekund på G kommer vara i mycket mycket längre än så hos oss. På det sättet kommer vi alltså att se händelserna mellan A och B i slow motion, mer och mer långsamt ju längre tid som går, och så pass långsamt att "filmen" (om vi ser det som att vi riktar blicken mot G och tittar på film) aldrig tar slut för oss, bara att den saktar ner så fort att den aldrig kommer till händelse B. Men eftersom filmen aldrig tar slut kommer vi hela tiden kunna se galaxen G.
5) Eftersom det observerbara universum per definition bara är de galaxer vi kan se idag (oavsett när signalerna som vi ser skickades) så kommer alltså inga galaxer gå ut ur det observerbara universum.
6) Tvärtom, vilket jag redan påpekat så är det snarare så att signaler från fler och fler galaxer kommer ha "hunnit" nå oss ju längre vi väntar, så fler och fler galaxer kommer vara del av det observerbara universum.