Innan vi börja vill jag bara påpeka att Du skall lyssna på Ensueno - Vibrasphere, för att komma i ratt stammning. Sedan vill jag aven påpeka att mitt AA funkar inte på tangetbordet (tonvis med Valium i Thailand, men det ar en annan historia...) ... (Mina K:n kan försvinna ibland av samma anledning)
Jag sitter på Galliano på Masthugget och dricker brannvin med ett gang poolare. Helt plötsligt ringer en gammal kran och vill ge mig syra som kompenitation för en gammal skuld. Full och glad tanker man: Det var på tok för lange sedan man tog tung skit! - och ar sugen på att skaffa lapparna. Full i hågen och knarksugen springer jag till honom och fixar skiten, men fick betala dyrt som faan, men vill man punda, så vill man.
Slanger i mig två klassiska Hoffman och vanta på slag. Barsen rinner ner i mangder och polarna ar avundsjuka. Snart slar det mig med en fantastiskt kraft och jag kanner att det ar dags att pallra sig hem ensam och njuta av det flytande guldet.
Val hemma slacker jag alla lampor och försker rulla till mig en riktigt fet joint. Efter en timma sitter jag riktigt trippad och med en riktig javel i naven...
Slanger igang Fleet Foxes första EP; Sun Gigant, lagger mig till ratta i sangen och invantar kvallens aventyr.
Sedan brakar det loss. Musiken kanns direkt som om man var sjalvaste Link och jag ar fan ute efter att hitta Zelda. Jag har tagit syra otaliga gånger, men nu vill den fan saga mig något.
Jag röker resten av den tunga spliffen och kanner fraktalerna komma mot en. Det börjar lugnt, vi ar ute och njuter av landskapet i Hyrule. Jag glider fram genom Water Temple, simmar runt, hittar alla nycklar, låser upp ingången till ett jattelikt monster som sakta suger ut livet ur kroppen jag bor i... Men tillslut hammnar jag åter igen i Hyrule, och resan startar om igen. (Nu har jag lart mig, loopa aldrig samma skiva...)
Efter att ha "spelat" detta aventyr ett par gånger, försvinner jag djupt ner i mitt undermedvetna, och dar ar det inge kul att vara. Det har varit olia aventyr varje gång EP:n spelas, men nu har huvudet fastnat i en loop. För att tvinga mig ur denna så tittar jag på Nile City på mobilen och försöker komma tillbaka till verkligheten, men det funkar inte. Att se den homosexuella brandpersonalen, och Greger på det, får mig att tanka; Nu har jag faan dött...
Jag står i trappen till den nya lagenheten jag flyttat in i och vet inte om jag skall gå ut eller stanna kvar, allt kanns som en djavulsk loop som fortsatter i evighet, och andå står jag bara i trappen och försöker valja, ut eller in?
Till slut går jag ut, lagger mig på gatan och hopppas att en bil kan köra över mig och göra slut på lidandet. Ingen bil kommer och jag ligger dar som ett fån med evigt liv. Jag reser mig upp, och går till lekparken en bit bort. Val dar slanger jag mot den ljuva sanden och vill bara sjunka ned och försvinna i evigheten.
Val har dör jag egodöden (alla som gjort det vet jag var med om) för andra gången i mitt liv. Man försvinner i sin fosterstallning, ser en navelstrang, och försvinner i intet. Intet ar som scenen i Matrix nar Neo traffar Matrisen och allt blir vitt.
Det vita fortsatter och hela livet spelas långsamt upp för en och endast de dåliga partierna spelas upp. Jag ligger på samhallets botten och alla hatar en. Tillslut förs jag vidare i en slemmig kanal. Har marker jag att; Detta har jag fan varit med om innan, jag kanner igen mig. Jag försöker blidka de som satte mig på denna jord och blir ett med det slemmiga avloppet jag befinner mig i, mao, jag pissar ned mig...
Efter att ha legat dar en timme eller två, inser jag att jag ligger på en öde ö och letar efter mat. Mat finner jag inte, då jag inte ens kan resa mig upp och måsarna ovanför börjar dyka ned och ata upp köttet på mina blottade ben. Det svider i hela kroppen nar nabbarna satter sig i köttet på mig, men jag kan inte skrika...
Nar jag bara langre ar ett skelett vakar jag och marker att jag ligger på en lekplats mitt i Majorna. Jag börjar sakta ta mig hemmåt och vet varken vad som ar fantasi eller verklighet. Jag möter en Securitasbil, och killen som kör frågar om jag mår bra. Jag svarar:
- Jag bor ju faan runt hörnet! och stirrar strangt på killen i bilen, som om det var hans fel.
Sedan springer jag mot porten upp till mig, och inser långsamt att jag har muckat med en Securitasbil och pissat ned mig...
Nar jag vaknar till liv dagen efter, inser jag att jag aldrig skall röka en cigg igen, det sabbar faan ens eknonomi. Fram till denna dag (3 mån senare) ar jag rökfri,,,
Syra lar oss om livet, men ar du inte redo för att dö, prova inte denna fantastiska drog,,,
Jag sitter på Galliano på Masthugget och dricker brannvin med ett gang poolare. Helt plötsligt ringer en gammal kran och vill ge mig syra som kompenitation för en gammal skuld. Full och glad tanker man: Det var på tok för lange sedan man tog tung skit! - och ar sugen på att skaffa lapparna. Full i hågen och knarksugen springer jag till honom och fixar skiten, men fick betala dyrt som faan, men vill man punda, så vill man.
Slanger i mig två klassiska Hoffman och vanta på slag. Barsen rinner ner i mangder och polarna ar avundsjuka. Snart slar det mig med en fantastiskt kraft och jag kanner att det ar dags att pallra sig hem ensam och njuta av det flytande guldet.
Val hemma slacker jag alla lampor och försker rulla till mig en riktigt fet joint. Efter en timma sitter jag riktigt trippad och med en riktig javel i naven...
Slanger igang Fleet Foxes första EP; Sun Gigant, lagger mig till ratta i sangen och invantar kvallens aventyr.
Sedan brakar det loss. Musiken kanns direkt som om man var sjalvaste Link och jag ar fan ute efter att hitta Zelda. Jag har tagit syra otaliga gånger, men nu vill den fan saga mig något.
Jag röker resten av den tunga spliffen och kanner fraktalerna komma mot en. Det börjar lugnt, vi ar ute och njuter av landskapet i Hyrule. Jag glider fram genom Water Temple, simmar runt, hittar alla nycklar, låser upp ingången till ett jattelikt monster som sakta suger ut livet ur kroppen jag bor i... Men tillslut hammnar jag åter igen i Hyrule, och resan startar om igen. (Nu har jag lart mig, loopa aldrig samma skiva...)
Efter att ha "spelat" detta aventyr ett par gånger, försvinner jag djupt ner i mitt undermedvetna, och dar ar det inge kul att vara. Det har varit olia aventyr varje gång EP:n spelas, men nu har huvudet fastnat i en loop. För att tvinga mig ur denna så tittar jag på Nile City på mobilen och försöker komma tillbaka till verkligheten, men det funkar inte. Att se den homosexuella brandpersonalen, och Greger på det, får mig att tanka; Nu har jag faan dött...
Jag står i trappen till den nya lagenheten jag flyttat in i och vet inte om jag skall gå ut eller stanna kvar, allt kanns som en djavulsk loop som fortsatter i evighet, och andå står jag bara i trappen och försöker valja, ut eller in?
Till slut går jag ut, lagger mig på gatan och hopppas att en bil kan köra över mig och göra slut på lidandet. Ingen bil kommer och jag ligger dar som ett fån med evigt liv. Jag reser mig upp, och går till lekparken en bit bort. Val dar slanger jag mot den ljuva sanden och vill bara sjunka ned och försvinna i evigheten.
Val har dör jag egodöden (alla som gjort det vet jag var med om) för andra gången i mitt liv. Man försvinner i sin fosterstallning, ser en navelstrang, och försvinner i intet. Intet ar som scenen i Matrix nar Neo traffar Matrisen och allt blir vitt.
Det vita fortsatter och hela livet spelas långsamt upp för en och endast de dåliga partierna spelas upp. Jag ligger på samhallets botten och alla hatar en. Tillslut förs jag vidare i en slemmig kanal. Har marker jag att; Detta har jag fan varit med om innan, jag kanner igen mig. Jag försöker blidka de som satte mig på denna jord och blir ett med det slemmiga avloppet jag befinner mig i, mao, jag pissar ned mig...
Efter att ha legat dar en timme eller två, inser jag att jag ligger på en öde ö och letar efter mat. Mat finner jag inte, då jag inte ens kan resa mig upp och måsarna ovanför börjar dyka ned och ata upp köttet på mina blottade ben. Det svider i hela kroppen nar nabbarna satter sig i köttet på mig, men jag kan inte skrika...
Nar jag bara langre ar ett skelett vakar jag och marker att jag ligger på en lekplats mitt i Majorna. Jag börjar sakta ta mig hemmåt och vet varken vad som ar fantasi eller verklighet. Jag möter en Securitasbil, och killen som kör frågar om jag mår bra. Jag svarar:
- Jag bor ju faan runt hörnet! och stirrar strangt på killen i bilen, som om det var hans fel.
Sedan springer jag mot porten upp till mig, och inser långsamt att jag har muckat med en Securitasbil och pissat ned mig...
Nar jag vaknar till liv dagen efter, inser jag att jag aldrig skall röka en cigg igen, det sabbar faan ens eknonomi. Fram till denna dag (3 mån senare) ar jag rökfri,,,
Syra lar oss om livet, men ar du inte redo för att dö, prova inte denna fantastiska drog,,,
__________________
Senast redigerad av SVenEvert 2011-09-27 kl. 03:28. Anledning: Syftningsfel
Senast redigerad av SVenEvert 2011-09-27 kl. 03:28. Anledning: Syftningsfel
. Ville höra mer om ruset tankar,visuella etc.
4/5! 