Ekonomisk krasch - överlevnad i Sverige

Ser att det finns massa bloggar och sidor i USA och England som handlar om hur folk skall överleva och förbereda sig för den stundande ekonomiska kraschen som förutspås men hittar inget ämne som är mer specifikt för Sverige.

I USA så har folk sedan länge börjat hamstra ris,konserver och ammunition då man tror att det kommer lida brist på mat inom kort vilket gör att plundrare kommer gå runt och råna folk på deras mat och ägodelar precis som hände i Argentina 2001.

En blogg som skriver om att smöret har börjat ta slut i svenska butiker
http://cornucopia.cornubot.se/2011/09/ga-at-som-smor-i-solsken.html

Blogg som handlar om hur en kille överlevde krisen i Argentina 2001
http://ferfal.blogspot.com/

En film som visar vad som hände i Argentina 2001
http://www.youtube.com/watch?v=rH6_i8zuffs

Behöver vi förbereda oss även för detta i Sverige och hur skall man göra?

Var kommer ni domedagsprofeter ifrån egentligen? Varenda gång ekonomin försämras och en lågkonjunktur/recession/whatever är i antågande så får ni luft under vingarna och börjar diskutera hur ni ska överleva i vildmarken.

Det är löjligt, och det kommer aldrig att hända. Och tro mig, om det mot förmodan skulle hända så skulle vi enkelt överleva. Sverige är ett land rikt på naturtillgångar och stora ytor, människor har levt här i flera tusen år innan vi började massproducera halvfabrikat och förtära, vi klarar oss. Och det gör de allra flesta.

Ladda vapnen och fyll källaren med konserver, det råder brist på smör!

Klart det inte skulle, precis som vi aldrig skulle få se ett världskrig, och iaf inte ytterligare ett efter det första...

Du är precis lika ignorant själv, att "alltid" säga att "domedagen" kommer är ju lika idiotiskt som att säga att den "aldrig" kommer.

"Det kommer aldrig hända...men om..."det var väl det där om som trådskaparen undrar över också.

Som land kan vi möjligheten ha den identiteten du pekar på, frågan är hur det ser ut i realiteten, har DU försökt klara dig utan ICA, utan 220V i väggen 24h om dygnet, osv. osv...

Det kan vi tacka våra nybyggare för som ser till att försörja oss när krisen kommer

Matbrist ser vi nog inte ännu. Däremot kan det hända att folk flyttar från storstäderna, ut på landet, istället. Detta för att kunna odla sin egen mat. Därför kommer de som trängs i en liten lägenhet i innerstaden lida värst när helvetet bryter löst. Hundratusentals kronor i blancolån, ingen mat, inga vänner, ingen framtid, etc.

Menar du att det som hände i Argentina 2001 var en en bluff eller något folk inbillade sig, Argentina var det rikaste landet i Sydamerika och hade bra mycket större egentillverkning av mat än vad Sverige har idag och ändå så förlorade folk allt dom ägde och det var strid om mat.

Jag tycker som många andra svenskar att jänkarna överdriver men efter att varit där nyligen och sett och hört från bekanta hur kriminalitet ökat drastiskt så förstår jag dom nu.

Personligen tror jag att de flesta svenskar räknar med att pappa staten skall rädda som som alltid och därför skiter man i att förbereda sig.

Tiden för Andra Världskriget kan ju ses som ett exempel på en total ekonomisk krasch som jag faktiskt har varit med om. Gränserna stängdes, bananer försvann totalt från marknaden och vi fick en krisekonomi som kompletterades med ransoneringar. När man handlade skulle man lämna köttkupunger, kaffekuponger och sockerkuponger. Mycket blev galet och konstigt men i stort sett tog man det med gott humör. Man kunde till exempel få extra sockerkuponger om man odlade bin. Så man skaffade en massa bisamhällen på sommaren, fick sockerkuponger för att kunna mata dem under vintern, åt upp sockret och lät bina dö. Och man blandade kaffe med cikoriarot (s k surr). Och gengas blev en inspirerande uppgift för många kluriga bysnillen. Och en hel del ersättningsmaterial visade sig fungera bättre än tidigare material.

Jag var barn på den tiden och tog inte livet särskilt allvarligt men jag hade ingen känsla av att någon upplevde någon panik. Vissa krigförande länder drabbades naturligtvis värre men även där kom man igenom det hela och återhämtade sig snabbt.


Det är hög tid att vi slutar oroa oss för kriser och börjar sträva mot en bättre framtid.

Intressant att du upplevt detta redan en gång

Hur var det med pengar och betalning av varor eller var det någon typ av byteshandel?

De som upplevt liknande säger att man skall pengar i många olika valutor om en valuta går åt helvete och gärna förvara en del i silver eller guld, det är ju givetvis om man nu har några besparingar

Du kan ju för det första inte gärna ha varit mer än max 5 år, och sättet man då upplever saker är självklart väldigt förenklat (och ska så vara) men där kanske du omedvetet pekar ut en del av problemet, människor är väldigt mycket som barn "det ordnar sig alltid.." och det som ordnar "det" är såklart den där socialistiska stadsmaskinen som alla fördömer.

Sen finns det självklart enorma skillnader, 1940-45 så kommer vi ju faktiskt ur ett bondesamhälle relativt nyss. Det är ju bara titta på Robinson, människor kan idag inte göra upp eld utan tändstickor eller tändare, man/dom kan ju knappt laga mat.

Sen kan det väl diskuteras om dom krigförande länderna hämtade sig så snabbt, den stora skillnaden är ju att då hade man en ganska tydlig gemensam fiende, och den dagen vi inser vem den stora fienden är idag, så är inte lösningen riktigt lika enkel, vi kan såklart "ta ett varv till", förstöra allt igen, bygga upp det och fortsätta att utnyttja 3:e världen, men jag har svårt att se det scenariot.

Oroandet är väl en del av lösningen, du kan ju aldrig lösa ett problem som du varken kan se eller erkänna.

Egentligen var det en ganska rolig tid som vimlade av kreativ ekonomi. Mina föräldrar kom från bondgårdar och vi fick lådor med kött som vi hämtade på stationen och gjorde korv hemma i köket. Man bytte ransoneringskuponger tills man införde att kupongerna var ogiltiga om de inte satt ihop med talongen.

Det här med valutor är ett kapitel för sig. När gränserna öppnades efter kriget var inte kronan konverterbar mot dollarn. Ville man ha en amerikansk bil måste man själv skaffa dollar. I tidningarna förekom bilanonnser med priser i dollar. Jag hade en klasskamrat vars far varit i USA och kommit hem med en massa dollar som han sålde till god kurs.

Nationella valutor är en sorts ekonomiska säkringar. Går det åt skogen i ett land kan man bränna säkringen genom att valutan inte längre kan växlas. Så kan man sätta en ny valutakurs och rätta till problemen. Och i en orolig tid kan det vara bra att ha sina pengar i lite olika valutor.

Jag är född 1935 och var alltså 10 år när kriget slutade. Och på den tiden var det nog faktiskt så att man inte trodde särskilt mycket på "den socialistiska stadsmaskinen".

Jag håller med om att det är ett problem att vi avlägsnar oss från det gamla självhushållet. Jag tror att många känner ett behov av att hålla kvar någon sorts kontakt med det gamla bondesamhället. Många som jag känner är mycket intresserade av att odla grönsaker och dylikt på sina tomter. I tidningar och trädgårdsprogram diskuterar man möjligheter till småskalig odling. Att vi lär oss hur vi kan odla vår mat i den miljö där vi lever idag är kanske en dröm om framtiden???

Du har naturligtvis helt rätt i att oroandet är en del av lösningen. Vad jag försöker säga är bara att vi får inte stanna där. Det räcker inte att se och erkänna ett problem man måste ha ett bättre alternativ att sträva mot.