Subutex avtändning, hur länge?

Hej.. Har egentligen ett konto med några år på nacken och drygt 1000 posts men vill inte "outa" mig..
Hur som helst så har jag i tre år gått dagligen på sub, cirka en halv till en om dagen (8mg).
Har tänt av helt själv utan någon hjälp (har inte ens berättat för någon) och det har nu gått ganska exakt fyra veckor sedan senaste intaget.

De två första veckorna var hemska, verkligen, de tre första dagarna var jobbiga som fan men sen blev det värre i två veckor. Mellan cirka dag 3-15 så lyckades jag tvinga i mig kanske 1/3 av vad jag brukar äta och då fick jag verkligen tvinga mig själv, spydde ganska ofta.
Ja egentligen kan jag fortsätta rätt länge med hur taskigt jag mådde (och fortfarande mår) men det blir nog en del text..

Hur som helst så har det iaf gått cirka fyra veckor nu och jag känner mig fortfarande svag, jag kan äta hyggligt, svettas inte lika mycket och kan sova en del. Det värsta just nu är att jag fortfarande känner mig kraftlös, har gått till jobbet under hela perioden förutom några dagar när det verkligen inte gick, är tvungen att ta "pauser" och sätta mig på toaletten cirka tio minuter åt gången och det är inte kul, orkar egentligen inte jobba men känner mig tvungen.

Så... Hur länge kommer kraftlösheten och "oroligheten" sitta i skulle ni tro? Trodde jag skulle vara hyffsat återställd efter fyra veckor men icke, men det är helt klart bättre än innan.

Är tacksam för alla svar, jag trollar inte.

P.S Vill bara klargöra att det är avsevärd skillnad nu, men det sitter fortfarande kvar. Tack

Mvh


EDIT: Sen vill jag passa på att säga till alla som funderar på att sluta att det faktiskt går.. Jag har lyckats (hitintills iaf) även om det har varit jävligt jobbigt. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade behövt jobba samt om jag hade haft något hjälpmedel men det går utan, bevisligen.

Sen kom jag på att om någon vill så kan ni självklart ställa frågor också, det går bra

Det är strongt av dig att tända av helt utan hjälpmedel eller nedtrappning, helt klart! Har många som försökt och förlorat, gång på gång

Kan inte riktigt svara på din fråga, men tänker att om du känner avsevärd skillnad mellan "då och nu" så har du nog några månader kvar innan du kan känna full styrka.

Lycka till

Ärligt så tror jag att om du tänker efter så är det precis tvärtom...
Utan ditt jobb hade du troligtvis legat i säng/soffa å tyckt så oerhört synd om dig själv så det hade varit oundvikligt att inte kliva på igen.

Fysisk aktivitet och mental stimulering (i ditt fall läs: arbeta och interagera med arbetskamrater) är det bästa man kan utsätta sig för så fort man är så pass ok att man orkar stå upprätt vid opi-benso-at...Kanske till o med vore dags att aktivera dig fysiskt efter jobbet oxå om du inte redan gör det, får igång muskler som vilat i åratal samt hjälper dig med sömnproblemen du troligtvis drabbats av nu

CT tycker jag själv är rätt väg oxå(är givetvis individuellt) då det är väldigt lätt att känna efter lite väl mkt vid nedtrappning(så länge man inte får ep-anfall vid sub-benz-alkohol-at) och således rättfärdiga en liten lina/fix etc för sig själv. Bara ta tjuren vid hornen helt enkelt, varför dra ut på lidandet i onödan

Jag gick på sub och benso dagligen i ett antal år, otroligt stora doser sista året. Jag hoppade av allt, inklusive andra mediciner, tjack, cannabis, kokain, osv som jag också tog regelbundet, för lite mer än 7 veckor sedan. Jag hade ett jävla helvete första veckorna, men anledningen till att jag slutade var för att jag blev inlåst i häktet. Jag åt knappt, kunde näst intill inte röra mig, skrek 80% av dagen i grav ångest och panik, derealisation och självmordstankar. På nätterna sov jag inte vettigt trots all medicinering jag fick (truxal, de provade atarax, och massa andra "milda" mediciner som jag inte minns namnen på), utan jag hade riktigt hemska feberdrömmar som jag både då och nu i efterhand blandar ihop med verkligheten.
Jag sov inte ordentligt på 3 veckor. Jag kunde heller inte äta ordentligt.

Jag lyckades undvika att bli omhäktad, kom ut, fick träffa min flickvän och pappa osv, och mådde då genast bättre psykiskt. Att må bra fysiskt tog bra mycket längre tid än så dock. Nu anser jag att jag är någorlunda frisk i kroppen, men jag misstänker att småsmärtorna jag har, huvudvärkarna jag får, att jag är lättirriterad som helvete och konstant hungrig har med opioid/benso-avtändningen att göra.

Så 7 veckor and counting, mår bra nu men är nästan säker på att jag kan må bättre ändå. Sånt här tar tid, och för vissa (läs: mig) tar det kortare tid än andra, verkar det som. Jag har träffat folk med kortare tids missbruk av dessa substanser än jag, även mindre doser, som mått HELVETE i 6 månader+. Även läst om folk som haft problem i åratal.

Lycka till. Det blir bättre, det märker du ju själv.

EDIT: För att tillägga också, CT är det som fungerat bäst på mig, alltid gjort. Att trappa ned med andra preparat är bara att dra ut på helvetet, och det känns onödigt. Må förbannat helvete en kort tid eller må "lite" helvete en lång tid. Jag föredrar det första. Självklart individuellt hur sånt här fungerar, dock.