Om ni inte klarar av att döda, sluta äta det!

Men snälla vänner, det är väl för fan inte samma sak att svetsa i stål eller snickra i trä som att ta ett liv eller låta ett medvetande plågas? Det är ju inte det de handlar om. Om ni inte kan se skillnad på att skada en varelse (ja fysiskt fast -> påverkan på deras nerver) som kommer att lida av den handlingen eller att avsluta dennes liv och att bearbeta ett material (nej, träd och växter har inte ett medvetande) så bör ni gå tillbaka till eran grundskolelärare och de denne en kraftigt pungspark. För denna lärare har blåst er, och blåst er bra på 9 år av era liv.

Ursäkta om jag var otydlig, det gäller inte alla handlingar utan endast de som gör att något får lida/dö...

Jahopp, ja då kan man väl istället fråga sig hur så många civila människor i ett land (vilket som helst) kan låta sig skyddas av militären i en krigssituation utan att slåss i kriget själv. Borde inte ALLA vara ute och dräpa fiender och försvara sitt land så att alla får känna av det känslomässiga priset soldaterna betalar för att hålla resten av befolkningen trygga?

Tja, kanske borde man det. Men i de flesta situationer så handlar det ju ändå om "rätt man på rätt plats", dvs den som är både bäst utbildad i att utföra en syssla och har största motivationen att vilja utföra den, brukar ju få jobbet. Dels så utför den personen troligen jobbet absolut bäst, och dels så får vi andra leva lite bekvämare och slipper göra det själva. Så det är ju win-win där.

Sen menade jag inte att träd kunde känna smärta heller men jag tycker att exemplet med möbler och bilar ändå är relevant för ALLA sorters fabriksproduktioner av den typen "våldtar" ju faktiskt planeten vi bor på till någon liten grad - och definitivt en högre grad än om vi själva skulle sitta ute i trädgården och snickra våra egna möbler från den stora tallen på bakgården.

I övrigt tycker jag inte heller att det är en SÅ jävla mycket festligare grej för djurens del att få bli skjutna ute i skogen - inte alltför sällan skadskjutna först - och få ragla omkring i chock och slutligen få sluta sina dagar av att ligga skrämd i en buske och hosta blod medan livet sakta släcks eller vad det nu var du tyckte var så poetiskt vackert med situationen. Bättre än slakthusen är det säkert eftersom de vilda djuren fått ett (till vissa delar) bättre liv, men döden känns inte som något positivt oavsett hur den inträffar, kan jag tycka.

Nu känner jag mig inte tillräckligt berörd av detta för att jag ska gå och bli vegetarian, men om vi en dag kan framställa en blodig biff i ett labb som både ser ut och smakar som den äkta varianten utan att något djur behöver dö först, så skulle jag vara en av de första att övergå till den dieten. Däremot känns det för mig ganska irrelevant vem som dödar djuren idag, hur det än görs.

Sen med tanke på hur naturligt och rätt och underbart det tydligen känns för dig att gå ut och släcka ett liv i skogen så kan jag knappast hålla med dig om att det verkar handla om något slags uppoffring genom att man lider med djuret, åtminstone inte i ditt fall - du verkar ju själv snarare få en tillfredsställelse från själva dödandet som får det att låta mer som att du njuter av något slags orgasmiskt lustmördande snarare än att du ansvarsfullt genomlider konsekvenserna av att jaga ditt eget kött. För varför skulle så många människor "inte klara av" att göra något som du anser inte ger några som helst negativa känslor?

Om du inte klarar av att odla, sluta äta det!

Okej, du har bra resonemang och jag blev faktiskt och fundera på ditt synsätt. Jag måste nog ta och justera lite på min hållning. Ditt argument med rätt man på rätt plats är bra.

Men jaktbiten är däremot något som du kanske inte har så stor erfarenhet av, eller?
Alltså tänk ur djurets synvinkel.

Du har : Ett liv som startar i en kätta i en ladugård, du lever där i lysrörsljuset hela ditt liv. Kroppen är förtvinad men för att fortfarande få avkastning pumpas du full med näringsämnen och anabola kemikalier (inte bara hormoner). Du känner dig stressad och mår inte bra (Däggdjur på ett kreatursnivå kan känna vissa känslor och kan definitivt känna smärta) och detta håller på dag ut och dag in tills dagen är kommen då du slaktas. Själva slaktningen är kanske inte våldsam och brutal (så som aktivister vill påvisa) men vägen dit är enligt mig o human i dom flesta fall

Du har : Ett liv i det fria, visst finns det faror och svält men hos till exempel rådjur är överlevnaden stor hos en get med dubbel kid/killing. Naturen och evolutionen har ju under årtusenden skapat ett djur som är anpassat för att leva här. Döden möter du genom, ja skall jag vara ärlig så brukar mina hjortdjur möta döden DIREKT om det gäller kula. Med hagel och hundjakt (som jag är emot) är det däremot större risk för skadskjutning. Men även om det skadskjuts så lär den stunden av smärtat vara lindrigare än ett liv fastkedjad i en ladugård.

Jag får en tillfredsställelse av att veta att jag kommer att få mat på borde och att jag sedan när jag äter den kommer att kunna göra det med gott samvete och med vetskapen att djuret haft det bra den tiden de varit vid liv.

Kom igen nu, är jag verkligen störd? (accepterar ett ja) :P

Det beror på hur du haar jagat. Jagar du med jaktgevärr är det fusk, du ska leva efter naturens lagar i så fall och fånga din mat eller djur med händerna eller kniv, typ som rambo gör. Då är det rätt.

Hur du gör för att överkomma dina moraliska skrupler står för dig och endast för dig. I grund och botten handlar det om ett egoistiskt förfarande som gäller för dig, men inte nödvändigtvis för alla andra. Rådjuret som blir skjutet av dig, oavsett om döden inträffar omedelbart eller inte, respekterar dig varken mer eller mindre oavsett dina moraliska ståndpunkter. Det vill leva och känner förmodligen ingen större stolthet i att dö för att föda dig och din fattiga familj än att dö för någons lycka att genomföra en framgångsrik jakt, då djur saknar förmågan att betrakta och värdera saker på detta i allra högsta grad mänskliga synsätt.

Själv tycker jag inte om blod, så skulle ha väldigt svårt för att döda ett djur,
speciellt ett sådant där gulligt lamm. Dock älskar jag smaken av kött, även lamm,
det är nog så att jag inte tänker på att det är ett djur som ligger på min tallrik.

Tycker inte det är moraliskt fel att äta kött, människor har gjort det så länge man minns,
besväras ej heller om nån är vegetarian.
Dock får jag stundom intrycket att "moral-vegetarianer" tycker att dem är betydligt bättre människor än en själv bara för att de undviker en viss födogrupp.

Vissa blir till och med förolämpade när jag frågar dem varför de är vegetarianer, det ska väl ändå få vara helt i sin ordning att ställa en sån fråga, med tanke på att vegetarianer är en minoritet, och har valt att vara just det. Man menar ju inget ont med en sådan fråga, är bara nyfiken

Du är störd, ja.



Jag tex bär gärna päls men skulle aldrig klara av att genomföra själva "flåproceduren" själv.
Blir ju i princip svimfärdig av att se blod.

Du låter lite sadistisk. F.ö. tycker jag att det är skillnad att vara blödig och att ha moraliska betänkligheter. Bara för att jag tycker det är obehagligt att döda ett djur betyder det inte att jag tycker det är fel. Om någon t.ex. har höjdskräck, har han/hon inte rätt att få sitt tak omlagt?

Mja, jag jagar inte själv men har många bekanta som jagar och är i största allmänhet hyfsat insatt i jakt, natur och friluftsliv och allt däromkring. Men jag har förstås aldrig gått ut i skogen och skjutit ett djur själv, nej. Har inte haft någon anledning för kött får jag ju tag på ändå


Det där håller jag till 100% med om, dessutom anser jag att vi underskattar andra däggdjurs känsloliv och tankeverksamhet ganska så grovt, precis som man länge gjort med fiskar, fåglar och insekter. Även om det uppenbarligen finns skillnader så ser jag inget enormt steg ner från oss människor till de andra däggdjuren, så visst tycker jag att dagens moderna köttfabriker är ett helvete för djuren som jag gärna skulle bespara dem.

Jag kan väl säga såhär, om viltet i skogarna skulle räcka till så skulle jag gärna skriva under på ett lagförslag som säger att den enda köttproduktionen som får ske är via jakt på vilt som levt i det fria. Det vore säkert den bästa lösningen för alla parter och så kan jägarna som har kunskapen och intresset få sköta jakten och sälja köttet till slaktaren/affären.

Tyvärr skulle det ju inte funka i praktiken pga alla människor vi måste föda men man skulle ju kunna börja med att förbjuda situationer som du beskriver - där djuren trycks in i en trång fålla och får leva i princip hela sina liv inomhus med lysrör och skämd luft. Ute i det fria borde alla djur/livsformer kunna få leva åtminstone en överväldigande majoritet av sina liv oavsett vem som i slutändan sätter en kula i dem. Jag är av samma anledning jävligt negativt inställd till djurparker och att sätta saker i bur bara så att vi kan gå runt och glo på dem också

Däremot tycker jag inte det spelar nån större roll vem som håller i geväret som sagt.


Jo, fast samtidigt så känner ju djuren effekterna av samma stresshormoner m.m ute i naturen också, och ett vilt djur blir nog ändå mer regelbundet uppskrämt av olika anledningar skulle jag tro än tamdjur/tamboskap. Så man kan ju egentligen aldrig veta med säkerhet att ett vilt djur nödvändigtvis har haft det bättre i sitt liv än om det levt som tamboskap. Allt är relativt och alla individer är i någon liten mån olika