2011-09-16, 12:19
#1
Jag tänkte dela med mig lite av mina efarenheter vad gäller odling. Erfarenhetsmässigt är jag nybörjare, men jag har läst i flera år. Skulle man summera tiden jag ägnat åt läsning skulle det uppgå till dagar, veckor. Jag sitter med oerhört mycket kunskap som jag hade tänkt praktisera. När det väl blir av så tar det stopp.
Jag har under årens lopp köpt garderober,hps-lampor, frön, medium, kärl, fläktar osv för tusentals kronor. Jag har fixat avancerade system, avancerad ventilation och verkligen satt mig in i allt. Nu senast körde jag igång en odling på 5 st Northern Lights, strainen som ska lukta lite mindre. En 400 hps och 4st 30w LE skulle jag köra som belysning.
Allt gick som det skulle och till för en vecka sedan hade jag dom i blom. Jag hade veggat dom i 3 veckor och var inne på min första blomvecka. Allt gick som vanligt som på räls. Men.
Den gnagande känslan som växer inom en själv vid odling förstör livet för en. Jag blir oerhört paranoid och misstänker allt och alla. Minsta ljud, ljusspringa och grannar som låter höll mig vaken om nätterna. Can't do the time.
Som vid alla andra odlingar rykte denna mitt i processen. När allt gick så bra och blomningen var på g. Jag har ett verkligt stort intresse för cannabis och är djupt insatt i kultivering. Men psyke för det verkar jag inte ha, jag mår så dåligt och går in i depressioner varje gång.
Jag tänker att, är jag ensam i det här? Jag har nu gjort detta ett flertal gånger, köpt utrustning och satt igång och avbrytit mitt i. Är det bara jag? Jag kommer på mig själv mitt i och inser hur patetiskt mitt liv är och klipper av blommorna från rötterna, kastar krukorna, försöker ordna allt och ställa saker och ting till rätta. Mina psykiska problem kanske är för stora. Men när jag klipper blommorna och ställer tillbaka allt så känner jag en så oerhörd lättnad. Lite som ett rus i sig när tyngderna släpper från axlarna. När jag inte längre behöver vara på min vakt jämt, hålla koll på min perfekta odling, inte vara begränsad till hemmet - inte tänka på odlingen dygnet runt.
Är jag ensam?
(Om mod anser att tråden är felplacerad är det ok att flytta. Men bara en odlare vet hur känslorna är under en odling, därav placeringen)
Vill ni att jag ska utveckla detta kan jag göra det, men jag tror att ni förstår. I efterhand känner jag mig bara så dum, så mycket tid så mycket pengar som jag kastar bort. Bara fröna kostade 1000 kr. Det känns så ovärt men ändå gör jag om det gång på gång.
Jag har under årens lopp köpt garderober,hps-lampor, frön, medium, kärl, fläktar osv för tusentals kronor. Jag har fixat avancerade system, avancerad ventilation och verkligen satt mig in i allt. Nu senast körde jag igång en odling på 5 st Northern Lights, strainen som ska lukta lite mindre. En 400 hps och 4st 30w LE skulle jag köra som belysning.
Allt gick som det skulle och till för en vecka sedan hade jag dom i blom. Jag hade veggat dom i 3 veckor och var inne på min första blomvecka. Allt gick som vanligt som på räls. Men.
Den gnagande känslan som växer inom en själv vid odling förstör livet för en. Jag blir oerhört paranoid och misstänker allt och alla. Minsta ljud, ljusspringa och grannar som låter höll mig vaken om nätterna. Can't do the time.
Som vid alla andra odlingar rykte denna mitt i processen. När allt gick så bra och blomningen var på g. Jag har ett verkligt stort intresse för cannabis och är djupt insatt i kultivering. Men psyke för det verkar jag inte ha, jag mår så dåligt och går in i depressioner varje gång.
Jag tänker att, är jag ensam i det här? Jag har nu gjort detta ett flertal gånger, köpt utrustning och satt igång och avbrytit mitt i. Är det bara jag? Jag kommer på mig själv mitt i och inser hur patetiskt mitt liv är och klipper av blommorna från rötterna, kastar krukorna, försöker ordna allt och ställa saker och ting till rätta. Mina psykiska problem kanske är för stora. Men när jag klipper blommorna och ställer tillbaka allt så känner jag en så oerhörd lättnad. Lite som ett rus i sig när tyngderna släpper från axlarna. När jag inte längre behöver vara på min vakt jämt, hålla koll på min perfekta odling, inte vara begränsad till hemmet - inte tänka på odlingen dygnet runt.
Är jag ensam?
(Om mod anser att tråden är felplacerad är det ok att flytta. Men bara en odlare vet hur känslorna är under en odling, därav placeringen)
Vill ni att jag ska utveckla detta kan jag göra det, men jag tror att ni förstår. I efterhand känner jag mig bara så dum, så mycket tid så mycket pengar som jag kastar bort. Bara fröna kostade 1000 kr. Det känns så ovärt men ändå gör jag om det gång på gång.
