Epicurus gyllene regel kontra Zeno av Citium?

Om vi nu ser till det moderna samhället och allt dess kaos, hur ska vi applicera Epicurus gyllene regel på detta? Har hans ord någon relevans idag? Bortsett från hans motpol Zeno of Citium så föreslår han att man ska leva sitt liv så vist som möjligt. Man skall alltså undvika att skada någon annan, som i sin tur gör att den andre inte skadar dig. Men i detta samhället är hans formel en omöjlighet.

Vad skulle behöva göras för att applicera den gyllene regeln? Har Zeno of Citium rätt när han påstår att:


Är det denna generella tankegång som gett upphov till dagens samhälle och dess värderingar? En slags nihilism, en känsla av att man inte behöver vara arg över något för det kommer att ske inom sinom tid ändå. Hur bör man vända skutan för att komma över på Epicurus sida? Finns det någon generell vilja? Vad skulle vara fördelarna?

Skapar Citiums regler verkligen mentalt lugn? Fungerar det nu?

Jag är tveksam, alltså det finns ju inte ett enda ostört landskap man kan sitta och meditera i utan att bilar och flygplan vrålar i för- eller bakgrunden.
Överallt, krypet "människa", i varje vrå, löpande omkring som myror med sina idiotiska projekt, överallt "arbetare" med maskiner i händerna ( och under sina arslen ), inte en lugn park, inte en lugn plats...ingenting, snart bara människor och asfalt, tobak, alkohol och elände.

Ständigt måste man gardera sig och kika till höger och vänster; en bil där, en person där, en neger där, vilken tidpunkt är det, när går tåget....dom tiderna när man kunde sitta i lugn och ro, min herre, är förbi, idag mår vi illa illa illa vare sig vi vill det eller ej och det finns bara ett botemedel: total destruktion av det vetenskapliga samhället.

Det låter lite Unabombaren över det. Skulle vi mått bättre av att ha filosofer som styrde istället för mindre vetande män/kvinnor? Påminner ruskigt om Platons reflektion på det demokratiska samhället där vi låter oss styras av känslor istället för rationalitet. Epicurus skulle nog skaka på huvudet om han var här idag.

Finns det delar av Epicuranismen som hade fungerat någonstans idag? Eller ska vi ta det så som Zeno säger; varför vara ledsen, döden är ändå oundviklig?